För lite konkurrens?

Textstorlek:
Annons:

 

Nu är mjölkpriserna på väg neråt, liksom eko-tillägget för KRAV-producerad mjölk. Lönsamheten sjunker, inte minst på gårdar med stora kostnader.

För första gången börjar man på allvar ifrågasätta stora investeringar i mjölkstall som gjorts. Kanske inte för själva investering- en – alla näringar måste investera för att utveckla och gå framåt – nej, det handlar mer om vad och hur mycket man har fått för pengarna. De som bygger har varit rejält duktiga på att förhandla och ta för sig.

När en mjölkrobot för första gången visades i Sverige, på Elmia 1997, kostade den ungefär 1,3 miljoner kronor. Det var en oerhörd investering, men samtidigt en innovation som totalt skulle förändra synen på mjölkproduktion och hur en ladugård ska fungera. Själva robotkostnaden utgjorde den största delen av investeringen i ett nytt stall.

Det var då.

I dag kostar fortfarande en robot cirka 1,3 miljoner. Den har snarare sjunkit i pris. Fler aktörer och tillverkare slåss om en minskande skara mjölkproducenter.Övriga kostnader, däremot, har skenat iväg rejält. Det byggs nog få stall för under tio miljoner kronor. Om mjölken genom- gått samma prisstegring skulle väl priset ligga på sådär 25 kronor litern.Priset för en genomsnittlig koplats varierar mellan 65 000 och 100 000 kronor. Det är fortfarande billigare att bygga konventio- nella mjölkstall utan robot. Byggkostnaden kan knappast motive- ras av intjäningen i mjölknäringen, som är dålig.

Att exakt säga hur mycket byggkostnaderna ökat är svårt. Jämför man med andra nordiska länder ligger byggkostnaden högre i Sverige. Det gäller inte bara mjölkstall. De som får betala mest för sina stall jämfört med sina nordiska kollegor är grisbönderna. Varför har det blivit så? I de flesta branscher strävar man ju efter lägre kostnader och effektivisering för att kunna bli billigare och därmed mer konkurrenskraftiga. Att bygga blir däremot bara dyrare och dyrare.

Det är knappast materialkostnaden som är högre i Sverige. Inte heller lönerna avviker särskilt mycket från exempelvis Danmark. Hårdare djurskyddskrav är en förklaring, men den räcker knappast som förklaring.
Det enkla svaret torde vara brist på konkurrens.
Jag är inte rätt man att svara på om det finns för få aktörer, men helt klart är att de som finns i alla fall har lyckas hålla priserna uppe och göra rejäla påslag, varje år.

Det är ingen tvekan om att kostnaden för att bygga hotar fort-satt modernisering och investering inom all animalieproduktion. Det har byggts dyra mjölkstall, lönsamheten är pressad. Få vågar satsa när man ser att priserna och intjäningen inte riktigt räcker till hos andra för att betala de nya stallen.
Kanske är det så att hårt arbetande jordbrukare som utsatts för hårt förändringstryck och hårda rationaliseringskrav inte hunnit eller orkat med att kritiskt jaga lägre byggkostnader.
Resultatet? Byggbolagen knipit en allt större del av kakan. Sverige har Nordens dyraste stall.
Det har gjorts försök att bromsa utvecklingen. Bygglant lanserade ett lågprisstall för några år sedan. Av allt att döma lyckades de inget vidare med det.

Annons: