Litar Lantmännen inte på sina anställda?

Textstorlek:

När vi på Jord & Skog sökte kontakt med terminalchefer på Lantmännens mottagningsanläggningar i Västerås respektive Kumla för en traditionell, lokal skördeanalys. En genomgång av skördeläget i regionen, kvaliteter, prisbild och liknande fick vi beskedet att man numera ska vända sig till en talesman centralt. Lokalt anställda får inte längre uttala sig.

Annons:

Vi på Jord & Skog har gjort den här typen av artiklar under flera år. De innehåller inga konstigheter, inget kontroversiellt. Vi har dessutom alltid låtit berörda läsa igenom innan vi publicerat.

När vi efter lite ringande hamnar hos informationschef Anna Johansson i Malmö blir beskedet att det möjligen kan bli tal om intervjuer med terminalcheferna. Men vi måste först få en bild av skördeläget av den av företaget utsedda presstalesmannen, som sedan får avgöra om det är relevant att tala med terminalcheferna.
Ska det bli tal om intervju med terminalcheferna måste Anna Johansson själv ge sitt godkännande först. Innan dess är det munkavle som gäller.

– Varför ska du prata med terminalcheferna? Vi hänvisar till vår presstalesman för att hon kan läget bäst, menar Anna Johansson.
För en lokal, eller regional tidning är det alltid lokalrepresentanternas uttalande som är det mest relevanta. Terminalcheferna är dessutom folk som spannmålsodlarna känner igen.
Man kan ju fundera på om inte Lantmännen litar på sina terminalchefer?
Lantmännen ägs ju av jordbrukare i hela landet. Ligger det verkligen i medlemmarnas intressen att man lägger munkavle på sina anställda?

Efter ett direkt hot om negativ press och kontakt med styrelsemedlemmar kom dock ett SMS att det var okej att prata med terminalcheferna. Men har jag frågor om spannmålskvalitet, skörd och marknadsfrågor ska jag ovillkorligen vända mig till den av koncernledningen utsedda presstalesmannen.
Kanske behöver Lantmännens ledning ta sig en funderare över vad pressfrihet och demokrati innebär. Dessvärre verkar det här vara en sjuka som sprider sig, framför allt i det privata näringslivet.
Frågan som jag tycker varje medlem i Lantmännen ska ställa sig är följande: Vad tjänar jag som spannmålproducent och medlem på att personalen man träffar när man levererar spannmål inte får prata med vem de vill? Är det en situation man vill ha i det företag man är med och äger?

Annons: