Svenska bönder plastar mest i världen

Bönder plastar in höbalarSvenska bönder plastar gärna buntar.
Textstorlek:

En färsk studie från SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, visar att man ofta använder fler plastlager än tillverkaren rekommenderar när storbalar plastas. Skälet är, inte helt oväntat, att man tycker sig uppnå bättre kvalitet med mer plast. Sverige är det land i världen där man storbalsensilerar mest.

Annons:

Det är studenten Ann-Christin Månsson, som i sitt examensarbete under sin utbildning till husdjursagronom vid SLU genomfört en webbundersökning med 216 respondenter, det vill säga svarande, över hela Sverige.
Undersökningen visar att 62 procent av de svenska producenterna använder åtta lager plast, två fler än de rekommenderade sex lagren.
– Men spridningen av antalet lager som används också är mycket stort, allt från 3 till 16 lager, säger Ann-Christin Månsson. Flertalet producenter uppger att de använder fler lager plast vid produktion av hästfoder, jämfört med nötfoder. När det gäller bredd av plast använder 72 procent 750 millimeter och den absolut vanligaste färgen är vit, 88 procent. Vanligast är att balarna plastas ute på fältet, 80 procent. Några producenter kombinerar olika färger för att skilja olika skördar och partier åt. Den försträckta plasten anses generellt inte lika lättarbetad som tjockare plast.
Dow, en ledande polyetenhartsleverantör för tillverkning av ensilageplast på den globala jordbruksmarknaden, samarbetar med SLU kring forskning om rundbalsensilering och plast. Polyetenharts är den plast man tillverkar ensilagefilm av.
Att Dow är intresserade är inte så konstigt. Sverige är nämligen det land i världen där det produceras störst antal plastade rundbalar.

Den överlägset största användningen av ensilagebalar har tidigare varit för utfodring av mjölkkor. Av de som svarade på enkäten uppgav nu 25,7 procent att de producerade foder till mjölkkor, medan 30,5 procent gjorde det för växande nötkreatur och 29 procent för hästar. Detta påvisar att användningen av ensilage nu har expanderat till andra typer av djur på gårdarna. Det bekräftar det som många redan anat, nämligen att hö till dessa djurslag nu till stor del ersatts med ensilage och hösilage i balar.

Undersökningen visar också att gödsling av vallen görs årligen, antingen med handelsgödsel eller någon form av stallgödsel, där flytgödsel är vanligast.
De flesta tillfrågade i undersökningen uppger att de skär på 70-80 millimeters stubbhöjd, tillräckligt högt från marken för att säkerställa att man inte förorenar ensilaget med jord.
72 procent av de tillfrågade föredrar strängläggning direkt med slåtterkrossen. 28 procent väljer att bredsprida . Skälet är att man vill undvika att få in jordföroreningar i fodret.
De som använder bredspridning gör givetvis detta för att uppnå snabbare förtorkning och säkerställer ett högre torrsubstansinnehåll. Valet anpassas på grund av oförutsägbarheten på väderförhållandena, mängden foder i strängarna samt vilken typ av press som används.
Enkätsvaren visar att mer än 40 procent förtorkar vallen i genomsnitt två dagar. Variationen beror på väder, tjockleken på strängarna och även vilken TS-halt som vill uppnås före pressning. Här visar undersökningen att TS-halten varierar från 25 till 80 procent. Vid framställning av hästfoder eftersträvas ofta en högre TS-halt än för nötfoder. Emellertid är det lämpligt att inte uppnå en alltför hög TS-halt eftersom detta kan försämra kvaliteten av ensilaget på grund av den ökade risken för mögel. Tvärt emot vad många tror innebär nämligen lite blötare foder mindre risk för både mögel och bakterier.

Annons: