”Ett ögonblicks verk”

Karl-Erik Dahm i sin traktorKarl-Erik Dahm tillbaka i traktorn efter olyckan.
Textstorlek:

Morgonen började som vilken av dagarna som helst under skörden. Karl-Erik Dahm, Sköllersta, skulle transportera spannmål till spannmålsmottagningen någon mil bort. Dagen slutade på akuten med sviterna efter en olycka som lika gärna hade kunnat kosta Karl-Erik livet. Han blev överkörd av sin egen traktor.

Annons:

– Jag hade precis tömt min fyrhjuliga spannmålsvagn och hade kört över vågen och skulle gå ur traktorn. Då såg jag att traktorn rullade sakta framåt; jag hade glömt lägga i handbromsen, berättar Karl-Erik.

Karl-Erik reagerade då med ryggmärgen och slängde sig in efter spaken. Det var då det gick fel.

– Jag snubblade till, tappade helt enkelt balansen och föll bakåt, ur traktorn. För att försöka förhindra fallet bakåt greppade jag efter ratten. Men istället för ratten fick jag tag i fram-backspaken, backen gick i, traktorn började rulla bakåt.

Framhjulet knuffade då omkull Karl-Erik som blev liggande på sidan av traktorn, mellan fram- och bakhjulet.

– Jag hann tänka att jag skulle försöka skydda armen och fick på något sätt ut den mellan fotsteget och bakhjulet.

Hjulet gick upp på Karl-Erik ungefär vid knäet och rullade sedan uppåt på kroppen. Allt gick givetvis mycket fort.

– Jag reste mig upp efteråt. Traktorn hade knutit ihop sig med vagnen och fått motorstopp en bit bort. Personalen vid spannmålsmottagningen kom rusande. Kanske hamnade jag i chock. Jag bestämde mig för att köra hem ekipaget.

Inte nog med det. Väl hemma krokade Karl-Erik på en kärra och körde till spannmålsmottagningen med den också.

– På väg hem började det göra mycket ont. Jag insåg att jag behövde läkarvård. Jag såg på kläderna att jag hade ett traktorspår över nästan hela kroppen. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och de hänvisade mig direkt till akuten. Känslan var lite overklig när personalen mötte i korridoren med en så kallad spine board, en utrustning för att flytta ryggskadade patienter. Jag kunde ju gå.

Man befarade såväl inre skador som ryggskador.

Efter en omsorgsfull undersökning visade det sig att Karl-Erik klarat sig utan allvarliga skador. Han fick rejält ont och var i princip blå och svullen från knäna och uppåt. Och i dag mår han bra.

– Läkaren skakade på huvudet när hon hörde att olyckan inträffade mitt på dagen och att jag kört ett lass till efteråt. ”Ni bönder är inte kloka”, sade hon.

– Kanske berodde olyckan på att jag har lite krångel med en höft som gör mig lite orörlig. Men att försöka förklara är kanske onödigt. Tillfälligheternas spel gjorde att jag just den här gången som jag lämnade traktorn hade glömt att lägga i friläget i gruppväxellådan. Det är lätt gjort, men jag tror inte att jag kommer att göra det igen.

Trots att Karl-Eriks Dahms traktor har en slags skyddsbåge runt fram-backspaken är det lätt att lägga i den av misstag. Kanske borde det finnas något slags larm, eller en ljussignal.

– Fast jag vet inte om det hade hjälpt. Det gäller nog att skaffa sig rutiner, att kolla och dubbelkolla. Hade jag gjort det, så hade ju inte växeln legat i.

– Kanske räddades situationen två fel på traktorn.

Däcken är lite slitna. Kanske hade nya, höga ribbor gjort större skada. Det är också låg tomgång på traktorn, det gjorde att traktorn var förhållandevis svag och stannade när ekipaget knöt ihop sig.

– Många olyckor händer när man är stressad och under press. Det här var ingenting sådant. Tvärtom kände jag mig tillfreds med tillvaron, eftersom jag hade tröskat färdigt all spannmål kvällen innan.

Annons: