Att bygga på åkermark fördyrar för samhället

RapsfältJordbruksmark fortsätter exploateras i ett högt tempo i Sverige. Ofta är det högvärdig mark som blir asfalterad eller bebyggs. Foto: Henrik Östensson
Textstorlek:

Sverige är ett mycket glest befolkat land. Trots det behöver vi cirka en miljon hektar mer åkermark för vår livsmedelsförsörjning än vad vi har tillgänglig inom våra gränser. En del av förklaringen är att vi helt enkelt asfalterar mycket åkermark.

Annons:

Jordbruksverket har kartlagt hur mycket jordbruksmark som exploaterats i Sverige. Totalt rör det sig om cirka 3 000 hektar mellan 2005 och 2010.
Det riktigt allvarliga är att mycket av den jordbruksmark som vi bygger vägar, bostäder eller köplador på här i Sverige är den allra bästa jordbruksmarken i världen.
– Ja, om vi ser på jordbruksmarken i Skåne får vi veteskördar på tio ton per hektar. Genomsnittet i världen är cirka ett ton. Vi skulle alltså behöva 10 nya hektar ute i världen för att kompensera varje hektar som försvinner här, berättar Anders Larsson, adjunkt på institutionen för landskapsarkitektur på SLU i Alnarp.

Någon sådan kompensation sker inte. Dessutom ökar befolkningen i världen. Behovet av högproduktiv jordbruksmark ökar globalt.
– Förklaringen är traditioner. Här i landet började vi redan på 1950-talet att expandera tätorter på jordbruksmark. Det var enkelt, lättschaktat och billigt, fortsätter Anders Larsson.
Trots att åkermarken blivit dyrare är det fortfarande förhållandevis billigt att bygga på åkermark – om man bara ser till investeringskostnaden.
– Det gör att man fortfarande ser det som ett enkelt och billigt alternativ. Men ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det lite av vansinne. Vi förstör inte bara åkermark, vi skapar dessutom en kostsam samhällsstruktur, med för stor miljöpåverkan, hävdar Larsson.

Det är nämligen så att det inte nödvändigtvis blir så billigt när det byggs på jordbruksmark, långt ut från städernas centrum.
– Man räknar ofta bara på investeringen när man istället borde räkna vad investeringen kostar på 10, 20 eller rentav 30 år sikt. Kostnaderna för att driva och underhålla VA-system, exempelvis, brukar man lite förenklat kunna säga ökar lika mycket som avståndet. Dubbla avståndet, dubbla kostnaden. Vägar kostar också. När man bygger i ytterområden kommer man kanske på att vägen inte räcker till efter tio år. Kanske behövs en fyrfilig väg efter hand. Det är enorma kostnader som man sällan diskuterar. När problemen redan finns måste ju investeringarna till.
– Det man borde göra är att förtäta. Även i större städer finns en enorm potential. Tittar man på satellitbilder, exempelvis Google Earth, ser man att själva kärnan, den tätbebeyggda staden, ofta bara utgör en liten del av en stads utbredningsområde.
Längst ut finns förorter. Mellan dessa och själva staden finns ofta stora outnyttjade ytor, ofta glest bebyggda och lågt utnyttjade industriområden, mark som ofta redan är asfalterad och därmed knappast kan anses som något värt att bevara.

– Trots det är det åkermark man bygger på när det ska till ett nytt köpcentrum eller ett logistikcentrum. Resultatet blir högre kostnader för samhället, mer bilåkning, större miljöproblem och en ofta rätt utarmad stadskärna.
Man har börjat ta problemen med minskad jordbruksmark på allvar, framför allt i Kanada och USA. Här i Sverige och EU händer inte så mycket, mer än att allt mer mark asfalteras och bebyggs.
I EU försvinner 275 hektar om dagen. Det innebär att en yta jordbruksmark som motsvarar Spanien och Frankrike skulle vara borta år 2050 om vi fortsätter som vi gör.
Alla städer växer till ytan, på jordbruksmark, även i städer där invånarantalet minskar.

– Till stor del beror problemen på kommunernas planmonopol och det kommunala självstyret. Besluten fattas ofta av tjänstemän och politiker som kanske inte har hela bilden klar. Man ser en kortsiktig besparing. Dessutom står intressen ofta mot varandra. Byggherrar, exploatörer, vill gärna bygga så billigt som möjligt. Att kommunen sedan får dra större lass för VA och vägar bryr man sig inte så mycket om. Man anser att det är viktigare att det byggs än var det byggs.
Det gör att man bygger fast sig i en samhällsstruktur där bilen blir allt viktigare, trots att man borde göra tvärt om.
– Ser man till den mark som finns tillgänglig inom det vi i dag kallar städer eller tätorter skulle vi egentligen inte behöva bygga på jordbruksmark på mycket länge, hävdar Anders Larsson

 

Fakta

Sedan slutet på 90-talet är det enligt Miljöbalken inte tillåtet att använda jordbruksmark till något annat än livsmedelsproduktion. I praktiken har den lagen inte haft någon funktion. Ett av skälen är enligt landsbygdsminister Eskil Erlandsson att ingen gått till domstolen och överklagat ett detaljplnäende där man bebygger jordbruksmark. Man har helt enkelt accepterat när marken exproprierats.En jordbrukare i Örebro län har nu överklagat detaljplanen för en järnvägsverkstad utanför Hallsberg. Det ärendet har inte avgjorts än.

 

Annons: