Små kor med högvärdigt protein

Textstorlek:

Varför väljer man medvetet kor som producerar mindre mjölk?
Svaret är enkelt, de producerar bättre mjölk.
Vi besökte Sveriges största besättning av rasen fjällnära i Granhammar, utanför Örebro.
En lite spillra av av en koras som just nu består av bara 200 kor – i hela landet!

Annons:

Det är faktiskt så att det är skillnad på mjölk och mjölk. Speciellt om man, som Karin Strömberg och Håkan Strömberg Lundqvist, gör ost på all den mjölk som man producerar.

– Ja, de här kornas mjölk innehåller speciellt mycket protein av en speciell sort, beta-kassein, som vi vill åt, berättar Håkan medan han visar in i ladugården.

Trots att det bara finns 35 kor i ladugården, varav 20 är av rasen fjällnära, är det alltså landets största besättning i sitt slag.

– Utöver dessa har vi alltså vanliga fjällkor och ett par jerseykor.

Vad skiljer då fjällnära från vanliga fjällkor?

– Man brukar kalla den fjällnära rasen en egen gren av av fjällkorna. De är ytterligare lite mindre än fjällkorna och har lite lägre produktion.

– Om våra fjällkor mjölkar 20-25 kilo per dygn, så ligger de fjällnära på 10-15 kilo i medeltal. Vanliga fjällkor har hög halt beta-kassein i mjölken, men de fjällnära korna har ännu högre.

Varför är det viktigt?

– Om man gör ost av mjölk från exempelvis holstein kanske det går åt 13-15 liter mjölk för ett kilo medan det bara går åt 7-8 kilo från våra kor.

Både fjällkor och fjällnära är kulliga. De föds alltså utan horn. Fjällkorna är oftast vita med svarta, eller röda fläckar. Fjällnära kor har oftast ungefär samma teckning, men de kan också vara grå, eller ljust bruna.

– Hur man ser på de här korna varierar. Vi vill ju bevara och utveckla rasen, menar Håkan.

Helt klart är att kon, vid sidan av beta-kasseinet, har en del andra bra egenskaper. Många av dessa beror på att de inte avlats särskilt hårt.

– Det är friska och enkla djur att hantera. Vi har exempelvis aldrig mastit. Korna har också mycket bra klövar som verkar slitas naturligt när de betar.

Korna blir också ofta gamla.

– Ja, den här exempelvis, är 14 år och har precis kalvat. Hon mår utmärkt, är vid gott hull och producerar bra.

Men att Håkan och Karins kor kan bli gamla beror nog också på att de inte drivs så hårt.

– Vi levererar ju ingen mjölk och är inte så beroende av volym i kilo för lönsamheten. Korna får exempelvis inget extra proteinkraftfoder. Vi har ett bra hö eller förtorkat hösilage. Och så ger vi dem vintertid helsädesensilage av havre och ärter. Det är allt. På sommaren får de lite havrekross, mest som lockgiva.

– Korna är relativt enkla att hantera och rätt timida. Det som är svårt är aveln. Bland de vanliga fjällkorna finns ett relativt omfattande avelsprogram med tjurar inom Viking genetics. Jag seminerar själv. Men när det kommer till de fjällnära korna blir det svårare att rekrytera. Det gäller att vara försiktig så att det inte blir inavel. Det finns på sin höjd ett tiotal tjurar att välja mellan. Totalt finns ju bara 200 kor, i hela Sverige.

Det har gjort att man på Granhammar faktiskt har något så ovanligt som en tjur som betäcker en del av korna.

– Ja, vi har Frank. Tyvärr måste han gå till slakt nu. Dels kan vi inte av avelskäl använda honom så mycket längre, dessutom börjar han bli svår att hantera. Det är en riskfaktor om exempelvis någon utomstående skulle komma in bland korna på betet.

Vanliga fjällkor är vanligare. Det är den tredje populäraste rasen i Sverige. Det finns ungefär 4 000 sådana kor i produktion i Sverige.

All mjölk från den lilla ladugården går direkt till gårdsmejeriet (intill mjölkrummet) där Karin tillverkar alla möjliga ostar.

– Det blir också lite hemkärnat smör till jul, säger Håkan.

Att de inte levererar någon mjölk innebär att de på egen hand måste skicka iväg mjölk på analys regelbundet för exempelvis celltal.

– Osttillverkningen gör att vi också måste vara särskilt noga med fodret. Hö eller förtorkat ensilage är bäst. Med för blött foder kan sporer ställa till problem vid ystningen.

– Vi kom till gården för åtta år sedan, med två fjällnära kor. Att det blev fjällkor hade fler orsaker. Dels ville vi ju satsa på egen ostproduktion. Det berodde också på stallet här. Båsen, som härstammar från 1950-talet, är för små för holstein eller SRB. Men för fjällkor är de godkända, avslutar Håkan.

 

Annons: