Vildsvin en resurs på Dylta bruk

DyltaCarl-GustaF Åkerhielm och Jan Gustafsson har stor erfarenhet av vildsvin och ser dem som en resurs.
Textstorlek:

På godset Dylta bruk, några mil norr om Örebro, dök vildsvinen upp för första gången i mitten av 1990-talet.
– Vi såg dem tidigt som en potentiell resurs. Redan efter tre år hade vi en stam på cirka 80 djur och kunde börja jaga, berättar Carl-Gustaf Åkerhielm.
I dag skjuts i snitt 250 vildsvin per år på gården.

Annons:

 

Hur vildsvin ska förvaltas, hur utfodring bäst ska ske, eller om den ska ske, är kontroversiellt och föremål för mycket diskussion. På Dylta bruk har man erfarenhet.

– Vi skiljer på utfodringsplatser (där vildsvinen får vara ifred) och åtlingsplaser (där vi utfodrar för att skjuta). Vi utfodrar på 22 utfodringsplatser, av vilka 14 är åtlar, berättar Jan Gustafsson, som arbetar halvtid med jakt och viltförvaltning på Dylta bruk

– Vi utfodrar måttligt. Vi beräknar att det ska gå minst 150 hektar per utfodringsplats, inflikar Åkerhielm.

Utfodringsplatserna eller åtlarna ligger minst ett par kilometer från närmaste spannmålsodling.

– Vi har ju den stora förmånen att ha mycket mark, cirka 4 000 hektar. Skogen är dessutom välarronderad, så vi kan välja utfodringsplatser med omsorg. Det gör att vi kan ha en stor vildsvinsstam utan att det läcker ut vildsvin till grannfastigheter. Dessutom har vi haft forskare från Grimsö här som kunnat konstatera att svinen är förhållandevis stationära.

– När man utfodrar är det viktigt att tänka långsiktigt. Vi utfodrar en del men skjuter mycket och har en långsiktighet i utfodringen. Om vi av någon anledning skulle upphöra med avskjutning och utfodring, då skulle det snabbt bli stora problem för våra grannar. Avvecklingen måste ske succesivt.

Carl-Gustaf Åkerhielm menar att om man inte besitter stora marker är samarbete av nöden i vildsvinsförvaltningen.

– Kan man inte komma överens och samarbeta i trakter där marken är uppbruten i många ägor kommer man att tappa kontrollen över vildsvinsstammen. Här är det viktigt att man lyckas. Annars kommer ökad reglering och regler som ett brev på posten; det tror jag vore negativt.

– Jag anser att det är förkastligt att utfodra på mindre marker om det inte finns en väl organiserad jakt och samarbete marker emellan. Möjligen små fodermängder vid åtlar. Det finns faktiskt en dom nu som vi hoppas ska bromsa den typen av förvaltning.

– Vi ser vår viltförvaltning som viltbruk, att jämställa med skogsbruk och jordbruk. Viltbruket har lång tradition här. En resurs. Vi säljer jakt både till enskilda jägare, grupper och företag. Man betalar för att jaga, sedan en fällavgift och ett kilopris för köttet, berättar Jan Gustafsson.

De flesta jägarna vill ha med sig sitt vildsvin hem

– Ja, vi säljer bara vidare ett tiotal vildsvin per år. Vi ombesörjer alltid trikinprov. Man tar med sig sitt svin hem efter jakten. Om det mot förmodan skulle visa positivt på trikinprovet hör jag av mig. Det har än så länge inte inträffatt, säger Jan Gustafsson.

Det är bara frågan om jakt vid åtlar.

– Vi säljer inga drevjakter. De kräver stor organisation och leder ofta till mycket efterarbete. Vid åtlarna blir det mer kontrollerat, Man har tid på sig att se och bestämma vilka djur som ska skjutas. Vi har flera belysta åtlar, det är till stor hjälp

Både kultingar, galtar och produktiva suggor skjuts.

– Suggor med kultngar skjuter vi inte. Har man en bra kikare kan man rätt lätt avgöra vilka suggor som har dragna spenar vid åteln. Det lär man sig snabbt. Av de djur vi skjuter är kanske hälften per år produktiva suggor. Det bidrar givetvis till att hålla nere stammen.

Baksidan med mycket vildsvin är skadorna på spannmål. Ingen utfodring i världen kan hålla grisarna borta när spannmålen når mjölkmognad. Suggor kan då gå upp till fem kilometer per natt för att äta.

– Då är det skyddsjakt som gäller. Vi rör oss i sprutspår, legor och liknande i spannmålen. Ofta är grisarna så upptagna av att äta att de inte märker när man kommer. Skjuter man en gris kan det hålla den familjegruppen borta i två-tre veckor. Men det kan vara fem-sex grupper som dyker upp i samma åker, så det gäller att bita ihop. Att vara ute varje natt kan bli mycket påfrestande, speciellt om man jobbar. Vi rekommenderar att man tar hjälp av yngre jägare, som ofta har större kapacitet att vara uppe på nätterna.

– Här går det bra att avsätta köttet. Men livsmedelsverkets regler utgör ett problem för ökat uttag. Man borde jämställa vildsvinet med älg och rådjur, fast med trikinprov, menar Jan Gustafsson.

– Som det ser ut i dag måste en godkänd viltbesiktare besiktiga inälvorna innan de skiljs från kroppen om djuret ska säljas till ett kontrollslakteri. Eftersom djuret måste tas ur relativt snabbt efter skottet omöjliggör ju det försäljning för många. Man kan möjligen ta ur djuren men då tillse att organen fortfarande sitter fast i kroppen. I det skicket är det inte lätt att transportera.

Allt det här bromsar jakten och gör att allt för få får tillgång till det fina köttet

– Det är synd. Vildsvin är nämligen ett förträffligt kött. Inte minst skinkorna är mycket bra. Köttet fungerar dessutom utmärkt på grillen. Mitt tips är att koka köttet lite innan det grillas. Då går det fortare och blir riktigt gott, avslutar Carl-Gustaf Åkerhielm.

Carl-Gustaf Åkerhielm och Jan Gustafsson har stor erfarenhet av vildsvin och ser dem som en resurs.

 

Vildsvinen breder ut sig. Ska man ge sig på att utfodra vildsvin bör man vara säker på attm an långsiktigt klarar att hålla ett högt jaktryck, menar Carl-Gustaf Åkerhielm.

Annons: