Ännu en utredning

Textstorlek:

Så har det kommit ytterligare en utredning om varg. Det är den så kallade Vargkommittén som lämnat en utredning till regeringen.

För folk på landsbygden, jordbrukare och jägare, innehåller utredningen en hel del som är bra. Äntligen ett närmande, någon slags förståelse för dem som tvingas leva och med varg och de konsekvenser det innebär.

Annons:

Utredningen slår också fast att de flesta människor i Sverige är nöjda med vargförvaltningen, eller bryr sig tämligen lite om den. Det öppnar sig en allt större avgrund mellan människor i större städer och folk på landsbygden. Man engagerar sig inte, förstår inte och vill nog inte göra det heller. Djurbondens vardag borta i skogen ligger för långt bort.

Som ett exempel. När kollegorna på en större landsortstidning ville ta upp den nya rovdjursutredningen, då letade man upp en person, som trots att han blivit av med flera får till vargen, sade sig vara positiv till varg. Det bör tilläggas att han inte på något sätt var ekonomiskt beroende av sin fårproduktion.

När samma tidning ville ha kommentarer vände man sig till Svenska Jägareförbundet och Rovdjursföreningen. Varken LRF eller Fåravelsförbundet fick komma till tals.

Tyvärr är nog tidningens inställning signifikativ för folk i allmänhet. Man bryr sig inte om det fåtal bönder som lever på att hålla kreatur i skogsbygderna, de får väl skylla sig själva.

Desto större kommer chocken att bli när landsbygden inte längre bjuder ett öppet, varierat landskap, betande djur och levande gårdar, utan i stället djup granskog direkt utanför staden.

Ingen orkar i längden med att driva jordbruk med kreatur i vargområden. Visst, man får lite pengar för rivna djur, man får stöd för staket. Men när det händer för tredje, fjärde gången, då ger man snart upp. När betesåtagandenda gentemot Jordbruksverket tar slut försvinner ofta djuren.

Trenden är rätt tydlig, menar Fåravelsförbundet, som kartlagt. Fåren försvinner från skogsbygderna. Antalet får ökar inte längre. Få vågar satsa.

Frågan är vad det är man vill värna när man talar om vargen, Ta våra fäbodbrukare som exempel. Det finns en liten spillra, ett fåtal aktiva kvar. Antalet minskar snabbt. Kreaturen som betar ute i skogslandskapet ger en unik flora och fauna, en mycket speciell naturtyp. Det är dessutom en typ av produktion som har funnits i tusentals år och som är unik för Skandinavien. Vargen däremot, är globalt inte hotad på något sätt.

Men som sagt, utredningen ger hopp. Vargkommittén vill se en förenklad skyddsjakt och ökade ersättningar för skador orsakade av rovdjur. En rejäl samhällsekonomisk analys kopplad till rovdjursförekomst, föreslås också. Utredaren vill också se en tydligt långsiktig politisk inriktning. Ett bra förslag. Det är bara att hoppas att miljörganisationerna inte fortsätter obstruera den demokratiska processen, så som man gjort under senare år.

Men kanske kan vi hoppas på att en mer aktiv jakt på varg kommer till stånd, en sådan jakt som finns i andra vargområden i världen, en sådan jakt som gör det möjligt att leva sida vid sida med stora rovdjur.

Annons: