För Anna är aveln i centrum

OzenAnna Ozén förverkligade sin barndomsdröm, att jobba med hästar på föräldragården.
Textstorlek:

Anna Ozén har ägnat sig åt hästar i hela sitt liv. Men först 2008 tog hon steget fullt ut och startade en egen verksamhet med avel och semin i fokus. I dag jobbar hon heltid tillsammans med en anställd på den lilla gården i Bergshyttan i sydöstra Dalarna.

Annons:

– Lite förenklat kan man beskriva vår verksamhet så att ston kommer hit, blir dräktiga och fölar, berättar Anna och visar stallet med 12 boxar, inhyst i det gamla svinstallet.

– Folk undrar ofta hur det går, om man verkligen kan leva på det här. Tyvärr blir man kanske inte alltid tagen riktigt på allvar. Jag blir inte rik på verksamheten, men den lönar sig nog betydligt bättre än flertalet andra jordbruksinriktningar som skulle rymmas på en liten gård i skogsbygden, med 25 hektar, säger Anna.

Hennes rörelse är helt inriktad på aveln och skötseln av hästarna. Alla mark är numera betesmark.

– Ja, jag låter sådana som är bra på det producera mitt vallfoder, hösilage.

Det är inte första gången hästar förekommer på gården.

– Nej, min far hade, vid sidan av grisarna, kallblodstravare.

När stona kommer till Anna börjar man med en stor fertilitetsundersökning, med veterinär.

– Vi kollar hälsoläget och undersöker om det är brunst på gång. Sedan ägnar vi oss åt två olika typer av seminering. Ska vi köra fryst seminering har kunden sedan länge bestämt vilken hingst det ska vara. När stoet kommit i brunst och ägglossningen närmar sig kontrollerar veterinären utvecklingen med ultraljud var sjätte till åttonde timme. Det är viktigt att insemineringen sker så nära ägglossningen som möjligt. Ägget lever i 12 timmar. Däremot vet vi inte exakt hur länge spermier som varit frysta lever.

Sperman kan då komma från hingstar över hela världen, eller som rentav är döda. En dos kan kosta ända upp till 200 000 kronor.

När vi använder transporterad sperma gör vi brunstkontroll måndag, onsdag och fredag. Sperman kommer då med post. Ida Bergqvist, som jobbar på gården, åker och hänger på låset till Posten företagscenter i Avesta dagen efter. Sedan inseminerar vi.

– Därefter är det lite varierande beroende på vilken budget man har. Vissa kommer bara hit och seminerar. Vissa ston bor här över fölningen, andra ston bor här på heltid, år från år. Vi tar också hand om unghästarna fram till två och ett halvt års ålder.

Det blir ungefär 40-50 semineringar per år. Åtta ston bor heltidsinackorderade.

– Det beror lite på konjunktur. Just nu är det en liten nedgång. Men intresset är stort till nästa vår. Stoägarna upplever helt enkelt att det är lite svårare att sälja unghästar.

Hästarna kommer till Anna från Dalarna, Västmanland, Gästrikland och, framför allt, Stockholm.

– Vi vill erbjuda kvalitet, en trygg och bra miljö för hästen. Det här är den nivå jag vill ha. Jag och Ida hinner med, även om någon skulle bli sjuk. Vi har stora betesytor, hagar som de flesta hästar bara kunnat drömma om, särskilt i Stockholm, där hästar ofta får hålla till godo i pyttesmå rastgårdar.

– Vi ser det som att fölstona ska ha en slags fin pensionärstillvaro här, efter karriär som travare, hopp- eller dressyrhästar.

Anna erbjuder sina tjänster till alla raser, men i praktiken är det mest frågan om varmblodstravare, hopphästar och någon dressyrhäst.

– I kallblodsavlen finns inte riktigt traditionen att inseminera.

Innan Anna drog igång sin verksamhet 2008 arbetade hon med en liknande verksamhet hos veterinären Minna Anliot. Det var Minna, som när hennes verksamhet skulle upphöra, inspirerade Anna att starta eget hemma på föräldragården.

– Minna är den veterinär som jag samarbetar med fortfarande. Hon är här tre gånger i veckan.

Det hade väl funnits med som en dröm från barnsben att starta egen hästverksamhet. När vi talade om det hemma så invände jag att det inte gick,. Jag är ju höjdrädd och kan inte klättra upp på skullen efter hö, det var en riktig skräck för mig. Min syster skulle ha en frisersalong i huset där mina föräldrar bor fortfarande, så hon skulle kunna hjälpa mig att kasta ner hö.

När jag berättade det för Minna Anliot skrattade hon och sade att numera använder man ju hösilage i storbalar som inte ligger på skullen. Därmed kändes problemet undanröjt

Förutom Anna, som jobbar heltid, arbetar också Ida Bergqvist på gården, 60 procent.

– Vid sidan av det har jag ett eget företag, där jag utbildar unghästar, berättar Ida. Mitt mål är att kunna leva på den verksamheten också.

 

 

Annons: