Full fräs på nyodlingen när Per kommer

Textstorlek:

Det låter inte så mycket som man kan tro när Per Liljeström sätter ner den stora jordfräsen. En skarp smäll ibland och ett dovt muller. Men står man nära känner man faktiskt att marken skakar.

Annons:

Marken Per Liljeström kör på för dagen är åkermark som vuxit igen till ren skog, mest löv. För tre år sedan högs skogen ner. Sedan dess har man brutit upp större stubbar för flisning till biobränsle. Trots det återstår tusentals mindre stubbar, träskräp, vedartade örter,  buskar och en del sten

Fräsen som är kopplad till en stor John Deere är egentligen avsedd för att fräsa vägar. När det är frågan om att behandla mark vänder Per fräsen bakåt och backar, det blir då bättre resultat.

– Jag kör på ungefär 15 cetimeters djup. På det djupet krossar fräsen alla partiklar upp till 25-30 centimeter, både stubbar, trärester och sten, berättar Per.

Fräsen och John Deeren tillhör Skanska i Örnsköldsvik.

– Skanska köpte in den när man hade hand om skötseln av vägarna runt Örnsköldsvik. Vi körde grusvägar med ekipaget. Sedan vi förlorade upphandlingen för vägområdet har det mest blivit fräsning av mark som ska nyodlas.

Djurstöd, kopplat till EU-stödet samt höga markpriser har gjort nyodling förhållandevis lönsam. Per har haft gott om jobb.

– Ja, i norra Sverige är dessutom alternativet långa transporter mellan åkrarna om man behöver mer mark. Bättre att nyodla skogen nära gården.

Stefan åker runt och fräser ren skogsmark, gammal beskogad åkermark, salixodlingar och skog där det ska byggas exempelvis vägmot.

– Ska man nyodla krävs det ju att det är förhållandevis jämt. Det vanliga är att man avverkar först. En del bryter stubbarna innan jag kommer in, även om det inte är nödvändigt.

I nödfall kan Per köra direkt i skogen med fräsen.

– Är det inte för grovt går det bra. Men ofta hjälper ju skogsavverkningen upp ekonomin i nyodlingen.

När per har fräst brukar man köra med en tallriksharv och sedan så vall.

– Ja, en del lägger på stallgödsel och kalk också. Sedan låter man vallen ligga i kanske tre år. Då hinner alla krossade trädelar förmultna. Sedan är det dags för plöjning.

Gräs, hallonbuskar, ruttnande trä och allt annat som far igenom fräsen blir fin humus när det multnar.

Att anlita Per är inte billigt, cirka 24 000 per hektar.

– Det går åt 40-50 liter diesel i timmen. Dessutom är arbetshastigheten låg, jag kör 1,1 kilometer i timmen, en hektar kan ta flera timmar, beroende på hur tuff terrängen är

– Traktorn är på 250 hästkrafter, jag skulle behöva 150 till. Det går rejält tungt.

En annan tuff utgiftspost är tänderna i fräsen.

– När jag fräste väg gick de slut på 80 timmar, i sådan här körning, i skogsmark, kan de beroende på terräng, hålla 150-160 timmar. Det är 46 stycken och de kostar 1400 kronor styck.

Fram på John Deeren sitter ett gigantiskt spärrhandag iett fäste, förlängt med ett rör.

– Det använder jag för att lossa skruven till tänderna, som kan sitta rejält fast.

Gården där vi träffade Per och hans jordfräsekipage heter Resta och ligger nära Örsundsbro i Uppland.

– Det är gammal beskogad åkermark som vi nu återtar. Gården har varit utarrenderad i 80 år. Nu är det vi själva som driver den. Vi behöver marken, som den såg ut var det inte direkt produktionsskog heller, berättar Anna Hane .

– Marken hade vuxit igen, sedan minst 40 år. Vi började med avverka för tre år sedan. Vi har sedan brutit bort de största stubbarna för bränsle. Vi ska låta det hela ligga över vintern, sedan ska vi köra med carrier och så vall. Det ska bli betesmark.

 

Annons: