Kalk i täckdiket stoppar fosforn

Den specialtillverkade jordfräsen. ”Plogen” nere i diket och vingliknande påbyggnader baktill gör att kalk-jorblandningen hamnar där den ska.
Textstorlek:

Den gängse metoden när man täckdikar är ju att fylla diket med grus, singel, och den oblandande jorden som fått ligga och torka lite på ytan. Just nu pågår prov med täckdiken som återfyllts med strukturkalk uppblandad med jorden, så kallade kalkfilterdiken.

Annons:

Jordfräsen, som specialbyggts för ändamålet, sitter monterad framtill på en traktor. Själva fräsen står för blandningen av kalk och jord medan ett par vingliknande påbyggnader bakåt makar ner materialet i diket, under traktorn som alltså grenslar diket.

– Fördelarna med att fylla täckdiket med kalk-jordblandning är många. Man får bättre struktur och därmed inrinning till täckdiket. Det ger också stora miljövinster. Det kalkfyllda täckdiket är nämligen en bra fosforfälla. Undersökningar som gjorts på olika håll påvisar rejält minskande fosforförluster. Man har fått resultat från 20 procent ända upp till 80 procent mindre fosforförlust, främst beroende på jordtyp, berättar Stig Svenmar som arbetar med markavvattningsfrågor på Jordbruksverket.

Den undersökning där man sett bäst resultat har genomförts i Finland. Allra bäst resultat uppnås på styva lerjordar, där det inte sällan är en del problem med fosforläckage.

Det som händer när jorden blandas med strukturkalk är att det bildas fina klumpar, aggregat, i vilka fosforn binds. Strukturen blir genomsläpplig. Att fosforläckaget blir mindre innebär följdriktigt att mer fosfor stannar kvar i jorden och kommer spannmålen till godo. Kalken fungerar på samma sätt som den kalk som numera ibland används för rening i avloppsbrunnar. Kalken reagerar kemiskt med fosforn och binds till jordpartiklar

– Man bör använda så kallad reaktiv kalk, allra bäst bränd osläckt kalk, men den är lite svår att hantera. Det finns kommersiella produkter, så kallad struktarkalk, som är mer lätthanterlig.

Täckdikningen går till som vanligt, med kedjegrävare. Man grusar sedan lite runt röret i botten av diket. Kalken läggs därefter ut i strängar ovanpå de jordsträngar som kedjegrävaren lagt upp. Kalken sprids med en grusningsvagn som anpassats för ändamålet. Det hela återfylls sedan med den specialbyggda jordfräsen monterad framtill på en traktor.

Enligt Stig Svenmar ligger kostnaden för kalkåtgärden vid dikningen mellan 5 000 och 10 000 kronor, utöver själva täckdikningen. Förmodligen kommer det att gå att söka så kallade LOVA-stöd som täcker halva kostnaden för åtgärden.

LOVA står för lokala vattenvårdsprojekt. Problemet är att stödet inte kan sökas av enskilda jordbrukare utan måste sökas av organisationer, exempelvis en LRF-avdelning.

 

 

 

Annons: