Nordulvs överklagan om skyddsjakt avslagen

Föreningen Norduls överklagande innebär nu i praktiken även att skyddsjakt på varg stoppats.
Textstorlek:

Cirkusen med överklaganden av vargjakt rullar på. Nyligen stoppades ju det beslut som innebar att länsstyrelserna får besluta om skyddsjakt på varg, efter ett överklagande från föreningen Nordulv. Förvaltningsrätten avslår dock det överklagandet. Det innebär att Länsstyrelserna åter får besluta om skyddsjakt från första mars.

Annons:

I och med att regeringen klubbade sin rovdjursproposition i höstas bestämdes fler saker. Bland annat att Länsstyrelserna ska kunna fatta beslut om skyddsjakt på varg och lo. Ett förfarande som i praktiken redan funnits sedan 2010 i de län där man haft vargföryngringar i mer än tre år.

Skyddsjakten har delegerats ut till länsstyrelserna på ett år i taget. Så fort beslutet att permanenta delegeringen meddelades från naturvårdsverket överklagade Föreningen Nordulv. Det innebar att Förvaltningsrätten stoppade beslutet om delegering. Effekten av det blev att skyddsjaktsärendena åter började hanteras av Naturvårdsverket, på obestämd tid. Följden blev att handläggningen av ärendena försköts i tid.

Nu visade sig det beslutet vara felaktigt. Naturvårdsverkets beslut om delegering av skyddsjaktärenden till Länsstyrelserna  går nämligen inte att överklaga enligt de regler och lagar som finns.

Med en så kallat förenklat delgivningsförarande kan processen skyndas på så att delegeringsbeslutet träder i kraft första mars, drygt  en månad försenat. Det innebär för flertalet län i Svea Jord & skogs område att rutinerna blir de samma som tidigare, men att rätten att besluta  i skyddsjakt ärenden nu permanentas, åtminstone fram till efter nästa val. Vad som händer då beror sannolikt på valutgången. Socialdemokraterna exempelvis, stödde inte regeringens rovdjursproposition. Hur de ser på just delegeringen till länsstyrelserna är lite oklart.

– Vi är givetvis glada att processen med överklagandet gick så fort. Att delegera rätten att fatta beslut om skyddsjakt på rovdjur är ett naturligt steg i utvecklingen av en regionaliserad rovdjursförvaltning, säger Gunilla Skotnicka på Naturvårdsverket.

Även om ärenden ibland överklagats så har många jordbrukare med djur uppfattat delegationen  till Länsstyrelserna som något positivt. Om en varg rivit många tamdjur har jakten ofta kunnat påbörjats snabbt, för att skydda djur.

Möjligheten att fatta beslut om skyddsjakt har funnits i Västra Götalands län, Örebro län, Värmlands län, Västmanlands län, Gävleborgs län, Dalarnas län samt Jämtlands län.

Så här långt har statstiken inte visat att regionala beslut om skyddsjakt, eller för den delen, jakt enligt paragraf 28, visat att antalet dödade vargar i skyddsjakt ökat.

Paragraf 28 är den lagparagraf som innebär att en djurägare själv får skjuta rovdjur som angriper tamdjur.

– Det här är bra. Ett fungerande skyddsjakt är viktigt för oss som håller kreatur, framför allt får i skogs och mellanbygder. Men skyddsjakt räcker inte. Vargstammen skulle behöva förvaltas, antalet individer skulle behöva minskas. Att sätta upp och underhålla staket är ingen långsiktig lösning om vi ska kunna bedriva djurhållning i skogs- och mellanbygder, säger Gudrun Haglund-Eriksson. Gudrun är själv fårägare och ledamot i regionstyrelsen för LRF i Örebro län. Hon är också rovdjursansvarig i Svenska Fåravelsförbundet.

– Får är det enda djurslag som växt i Sverige, men sedan två år har trenden brutits. Det är i vargområdena nu fårnäringen försvinner, menar Gudrun.

Den licensjakt på 30 vargar som naturvårdsverket, som en följd av regeringens proposition beslutade om i december, är fortfarande stoppad på grund av ett överklagade från flera miljöorganisationer. Den frågan har fortfarande inte avgjorts.

 

Annons: