Legitimt att bortse från fakta i GMO-debatten

Textstorlek:

– När man diskuterar jordbrukspolitik och forskning, ja, då är det legitimt att bortse från vetenskap och driva sitt budskap med rena skrönor och myter, den bredsidan avfyrar Professor Sten Stymne, professor i växtförädling på Alnarp .

Annons:
Sten Stymne arbetar med växtförädling och genmodifiering på Alnarp, det som ofta kallas GMO. Stymne är starkt kritiskt till hur debatten förs och hur den påverkat inte minst forskning.– Ja, debatten förs med ovetenskapliga argument, känslor och spridande av av rena myter. Det har blivit politiskt inkorrekt att kritisera, eller argumentera mot ekologiskt jordbruk. Det ekologiska jordbruket och forskningen styrs av KRAV:s regler och organisationer som Greenpeace. I dessa motsätter man sig bland annat GMO. Regeringen har följt strömmen, vilket resulterat i att i stort sett alla allmänna pengar för GMO-forskning och forskning om konventionellt jordbruk styrts om och inriktats på forskning om kravodling, en forskning som inriktar sig bara till de fyra procent av jordbruket som odlar enligt KRAV.s regler. Resten av jordbruket får lite eller inga forskningspengar alls. Det innebär att vårt Svenska och Europeiska jordbruk snabbt tappar konkurrenskraft och att storbolag som Monsanto och BASF gynnas.Stymne menar att det egentligen inte finns någon motsättning mellan miljövänligt jordbruk och GMO.

– Nej, ta det här med de Indiska bomullsodlarna. Miljörörelsen och faktiskt också vårt svenska SIDA via sin tidning OmVärlden , sprider myten att användningen av genmodifierad bomull ökat självmordsfrekvensen bland bönderna för att de ”hamnat i klorna” på internationella storbolag.

Sanningen, som enligt Stymne är väl dokumenterad, är dock en helt annan.

– Ja, GMO-bomullen har gett bönderna ett bättre liv. Avsevärt högre avkastning, högre inkomster, betydligt mindre användning av skadliga pesticider.

Men det är väl tveklöst så att de indiska jordbrukarna tvingas betala ett högt pris för utsädet?

– Det är riktigt, men i likhet med flertalet jordbrukare i världen är inte indierna dumma. De köper inte utsädet för att någon tvingar dem, de tjänar på det, får högre avkastning, kan använda mindre skadliga gifter. Man betalar för ett bättre liv.

Problemet med att stora, multinationella företag tjänar stora pengar på GMO-patenten kommenterar Stymne så här:

– Det enda sättet vi kan motverka det är att se till att vi har offentlig finansierad forskning om GMO, runt om i världen. Men osaklig propaganda från miljöorganisationer har gjort att GMO-forskningen fått allt mindre pengar. Det gynnar de stora bolagen, som då blir ensamma om forskningen och kan ta än mer betalt för sina patent.

Kritiken mot- och oron för genmodifierade grödor har också gjort kraven för att föra grödor till marknaden skyhöga och mycket kostsamma, hävdar Stymne.

– Ja, det gör storbolagens patent nödvändiga. De skulle aldrig kunna räkna hem investeringen i forskning annars. Makten över grödorna och patenten koncentreras. Det minskar också dynamiken i forskningen, man måste få garantier för licenser på de patenterade generna för att gå vidare i konventionell förädling av dessa. Regelverken för GMO-grödor är bitvis orimliga och saknar vetenskaplig förankring, Jag brukar säga att miljörörelser som Greenpeace och Naturskyddsföreningen är Monsantos bästa vänner.

Sammantaget är Stymne oroad för GMO -forskningen.

– Ja, här i Sverige har alla forskningspengar dragits in, ute i EU ser det likadant ut. Den genmodifierade potatissort som godkänts för försäljning har nu nu mist sitt marknadstillstånd.

Forskningen försvinner från EU medan genmodifierade grödor från exempelvis Brasilien och USA flödar in i EU. Det är givetvis förödande för konkurrenskraften, hävdar Stymne.

– Ja, det drabbar på flera sätt. I Sverige har man en frivillig överenskommelse att inte använda genmodifierade grödor ens för foder. Det gör att våra bönder måste betala betydligt mer för GMO-fri soja än bönder i omvärlden, helt enkelt för att den är dyrare att producera.

I dag är det USA som är ledande på forskning om genmodifierade grödor. Men utvecklingsländerna kommer starkt. Det forskas i Indien, Kina, Afrika och Sydamerika. De övergripande patenten på tekniken börjar löpa ut, så det finns en allt större frihet att utveckla GM grödor utan att bry sig om dessa.

– EU-Kommissionen är medveten om problemen och hur det påverkar konkurrenskraften för Europeiskt jordbruk, men politikerna säger en annan sak. Man vill ha ett GMO-fritt Europa. Däremot är man mindre benägen att förhindra att GMO-foder flödar in över gränserna.

– Man måste vakna här i Sverige och EU. Det är helt enkelt så att världen inte har råd att driva jordbruk med en växtförädling som den bedrevs på 1800-talet. Vi i Sverige tar oss råd att importera livsmedel medan vi på vår mark producerar producerar ekologiskt med mindre skördar, allt medan vi använder mer av världens livsmedelsresurser, det är är ohållbart och orättvist.

Stymne menar att vi istället borde inrikta oss på att maximera produktionen på den mark vi har, för att öka biologiskt mångfald.

– Ja, genom att producera så mycket det går på produktionsmarken har vi råd att hävda även naturområden och beten med mindre produktivitet men med stor biodiversitet. Dessutom bidrar vi på ett mer rättvist sätt till världshushållningen.

Annons: