Älgens härjningar kostar hundratals miljoner

Gerhard Niebl visar en barkgnagd tall
Textstorlek:

Att älgen orsakar en del skador på framför allt tall vet vi, men hur omfattande är betningsskadorna? Vad kostar de? Sedan tre år arbetar fem personer heltid på skogsbolaget Sveaskog med älgförvaltning och med att kartlägga älgskador. Troligen kostar älgen enbart Sveaskog bortåt en halv miljard per år i minskad tillväxt och kvalitetsnedsättning.

Annons:

– Vi har deltagit i och finansierat älgskadeinventering i 12 älgskötselområden där vi äger mark, berättar Gerhard Niebl, skogsskötselspecialist på Sveaskog område Mitt, som innefattar nästan hela Mellansverige.

I inventeringen räknas antal stammar, höjden på träd, antal skadade stammar.

– Hittills har vi inventerat tre skadetyper på tallplantor., toppbrott, toppbetning och barkgnag. Sedan en tid räknar vi också med sidoskottsbetning, som har visat sig nog så förödande för tillväxten, fortsätter Niebl.

Inventeringen visar på stora variationer.

– Hur omfattande skadorna är beror helt på hur området ser ut, hur stor andel tall som där finns. Tillgången på annat bete och konkurrens från övrigt klövvilt spelar också in.

– Vi tittar på tallar som är upp till 15 år. Man brukar säga att de sedan går säkra från älgbetning. I snitt ser vi 10-15 procent nya betesskador varje år. Enstaka bestånd har så mycket som 80-procentiga nya skador, årligen, även om det är extremt.

– Sidskottsbetningen har vi som sagt inte räknat med då. Med det menas att älgen betar årsskotten från sidorna på plantorna. Det sätter ner tillväxten rejält; det är ju skotten som ska ge trädet energi att växa. Skogsforsk har tittat på dessa skador åt oss. De bedömer att bara sidskottsbetningen sätter ner till växten med 850 000 kubikmeter per år.

Det är mer än vad exempelvis sågverket i Braviken, Europas största, sågar på ett år.

– Det är bara att räkna på kostnaden. Om vi tar till i underkant, 300 kronor per skogskubikmeter, innebär det 255 miljoner kronor i minskad intjäning årligen för Sveaskog, bara för sidskottsbetning. Övriga skador, framför all försämrad eller ofta helt utebliven virkeskvalitet, innebär ännu större tapp ekonomiskt.

–Vi styrs inte av älg när vi föryngrar. Det ska vara tall på tallmark och gran på granmark. Men för det privata skogsbruket är ju älgens härjningar förödande. Får man en tallplantering uppäten gör man inte om misstaget, det har man oftast inte råd med. Det blir gran även där det borde vara tall. Resultatet blir sämre granskog, sämre tillväxt, sämre kvalité. Det värsta är att vi då hamnar i en ond cirkel. Ju färre tallplanteringar det blir, desto hårdare utsatta för betning är de.

Sveaskog räknar med att 2-5 procent nya skador per år är en acceptabel nivå.

– Vi kan hantera ett tapp på 30 procent när plantorna når 15 år. 70 procent av plantorna ska vara oskadda då, och där är vi inte i dag.

Det som styr hur mycket älgen skadar skogen är dels tillgången på betbart foder, konkurrensen, men givetvis också älgstammens storlek.

– Älgstammen är för stor. Ska skogen kunna fortsätta att producera vad den gör måste älgstammen minska. Här i Malingsbo-området tror vi att vi börjar komma i balans. Här har vi 7,5 älgar per 1 000 hektar. Ofta är det mer än tio älgar per hektar.

Problemet uppstår när det, som i en stor del av Sveaskogs område, finns vargrevir.

– Om vi ska ha en älgstam som ska ge byte både åt varg och för älgjägare, ja, då blir det för mycket älg. Vargen tar minst en-två älgar per år på 1 000 hektar, beroende lite på hur stort reviret är. De tar dessutom mest kalv. Produktiva kor ska sparas och de kapitala tjurarna för en bra älgstam. Resultatet blir kanske bara någon älg per 1 000 hektar för jakt. Jag förstår att inte det är så roligt.

På sikt leder det kanske också till färre jägare som kan jaga älg när det behövs.

– Det är inte heller bra. I skogsbruket behöver vi jägarkåren när älgstammen växer.

En för stor klövviltstam påverkar inte bara tillväxten och kvalitén på tall.

– Nej, björk och andra lövträslag är också utsatta, säger Gerhard och visar björkar som väl närmast påminner om små häckväxter.

– De här kommer inte ens att bli massaved. Även rönn, asp och sälg påverkas. Det innebär minskad biologisk mångfald och en fattigare skogsmiljö som vi enligt våra miljömål borde motverka.

I områden där älgen har konkurrens ökar betningen av tall.

– Ja, sommartid äter ju normalt älgen örter, gräs, löv och blåbärsris. Men om andra djur, exempelvis kronvilt och dovvilt, äter mycket går älgen på tall även på sommaren. Vi ser en rejäl ökning av sommarbetningen, upp emot tio procent, i de marker där vi har mycket hjort.

– Att man inte diskuterade det här så mycket på 1980-talet, när det fanns ännu mer älg, berodde på flera saker. Bland annat fanns då mycket föryngringsskog och mycket tillgängligt bete. Så är det inte längre, avslutar Gerhard Niebl.

Annons: