Svårt att kontrollera vildsvinsutfodring

Riktigt så här många vildsvin är dessbättre fortfarande inte en vanlig syn.
Textstorlek:

Den omfattande utfodringen av vildsvin är omdiskuterad. Många jägare tycker om att utfodra vildsvin även på mindre jaktmarker. Jordbrukare, däremot, är ofta mer kritiska till utfodringen. Regeringens utredare föreslår bland annat utfodringsförbud under vegetationsperioden. Vilka regler gäller egentligen i dag?

Annons:

Trots att de flesta riktlinjer som finns om vildsvinsutfodring bannlyser vanliga livsmedel som vildsvinsfoder förekommer det nog att entusiastiska vildsvinsutfodrare lägger ut såväl bröd som frukostflingor, konditoriprodukter, hundmat och gammalt godis i skogen.

Exempelvis LRF har sammanställt riktlinjer där man förespråkar att enbart oförädlade jordbruksprodukter, som spannmål och potatis, ska användas.

Lagen säger att det som läggs ut i skogen måste komma från en registrerad foderleverantör. För primärproducenter, det vill säga jordbrukare, är det länsstyrelserna som registrerar fodertillverkare.

För industrier och importörer sker däremot registreringen hos Jordbruksverket. Att man där vill ha kontroll på och registrera foder beror på att man vill se till att djur som sedermera kan hamna i livsmedelskedjan inte äter foder som är olämpligt.

– Att man tillverkar livsmedel innebär inte per automatik att restprodukter, gammalt bröd exempelvis, är godkänt foder. Man måste anmäla vad det är man vill sälja som foder. Vi avgör sedan om det är lämpligt, berättar Anna-Karin Båvius på Jordbruksverket.

Foderleverantören har sedan skyldighet att informera om vad fodret innehåller och vilka djur som det är lämpligt för. Leverantören har också en skyldighet att informera om eventuella problem med fodret.

Förutom att det är förbjudet att lägga ut saker som inte kommer från en registrerad fodertillverkare har den som utfodrar också vissa andra skyldigheter. Man får exempelvis inte skräpa ner. Innehåller fodret förpackningar måste dessa tas bort. Man har också skyldighet att se till att utfodringsplatsen bibehålls hygienisk, att det till exempel inte ligger ruttnande foder och andra saker som påverkar djurs hälsa på utfodringsplatsen.

Det förekommer en hel diskussioner om vad som faktiskt är bra och inte. Att söta konditoriprodukter och godis påverkar exempelvis vildsvinens tandhälsa är välkänt. Det finns också rön som säger att vildsvin kan få problem med bukspottskörteln om de långvarigt äter bröd. Idisslare, som exempelvis rådjur, kan få problem med tarmfunktionerna av jäst. Mögligt bröd är också skadligt för idisslare.

Enligt vad Svea Jord & Skog erfar är det lite si och så med hur reglerna om registrerade foderproducenter efterlevs. Att felaktig utfodring utsätts för kontroll och eventuella rättsliga åtgärder är tämligen ovanligt, trots att utfodringen på vissa platser är mycket vanlig. I praktiken är nog kontrollen på vad som läggs ut i skogen rätt liten. Det handlar mycket om sunt förnuft hos den som utfodrar.

Man skiljer på utfodring för avledning och åtling. Att åtla för vildsvinsjakt är nog något som de flesta anser vara av godo. Om man bortser från ren skyddsjakt i spannmål är det vid åtlar nattetid som de flesta vildsvinen skjuts.

Avledningsutfodring, det vill säga att man utfodrar vildsvin i skogen för att locka bort dem från åkrar, är omdiskuterat. Helt klart är att det har minimal effekt när spannmålen når mjölkmognad. Mycket få saker kan locka bort vildsvin från spannmål då. Tvärtom vet man att svinen kan flytta sig långt för att hitta mjölkmogen spannmål. Man vet också att mängden vildsvin, reproduktionen, tilltar vid frekvent utfodring. Det är helt enkelt fler kultingar som överlever.

Ett problem med vildsvinsutfodring är samordningen. När ett område är uppdelat i mängder med förhållandevis små jaktmarker med olika ägare och arrendatorer kan utfodringsplatserna hamna mycket tätt. Carl-Gustaf Åkerhielm på Dylta bruk norr om Örebro, har stor erfarenhet av vildsvinsförvaltning och menar att det bör gå minst 150 hektar per utfodringsplats.

– Man bör också tänka att det bör vara åtminstone ett par kilometer till närmaste spannmålsodling. Det är en lite kontroversiell åsikt och många menar att det är lätt för mig, som äger 4 000 hektar, att säga. Men har man inte stora marker är samarbete av nöden.

– För tätt mellan utfodringsstationerna på mindre marker är förkastligt om det inte finns ett väl organiserat samarbete mellan jakträttsinnehavare och markägare över ett större område.

Utredaren Håkan Larsson har släppt ett delbetänkande i jaktlagsutredningen.

– Jag förespråkar i första hand frivilliga lokala överenskommelser mellan jägare och markägare för att begränsa utfodringen. Om samförståndslösningar av olika skäl inte är möjliga bör det finnas möjlighet för samhället att ingripa med följande:

• Förbjud stödjande utfodring under vegetationsperioden.

• När frivilliga, lokala samförståndslösningar inte är möjliga ska länsstyrelsen kunna besluta om begränsningar om utfodring.

• Kameraövervakning av vildsvinsåtlar ska endast kräva anmälan.

• Avgiften för ansökan om tillstånd för kameraövervakning av vilt sänks från 3 700 kr till 700 kr

Annons: