Det farliga informationsgapet

Textstorlek:
Annons:

Ni har säkert alla hört dem. Historierna om tokiga stadsbor. De där som bevisar att vi lever i vår värd och de i sin.

Den kvinnliga jordbrukaren som precis var på väg att sälja ett lammskinn till en familj när de frågar om de kan få träffa djuret som burit skinnet. Eller kvinnan med barnvagn som gärna ville fotografera sin bebis tillsammans med den nyfödda kalven i en flock dikor. Eller flickan som trampar ner rapsen för att få en fin ”selfie” på sin mobiltelefon.

Allt fler lantbruk bedriver egen förädling och olika former av besöksnäring. De allra flesta vittnar om att det till stor del handlar om att försöka överbrygga en gigantisk kunskapsklyfta när stadsborna kommer ut på landsbygden. För oss som lever nära primärproduktion är det saker som är så självklara att vi inte ens reflekterar över dem.

Varför bajsar och kissar en ko på samma ställe som den sover? Visst får man enligt allemansrätten köra motorcykel i skogen? Varför dör djur? Varför behöver man tillföra näring när man odlar?

En absolut majoritet av befolkningen lever liv där man ytterst sällan, eller aldrig, kommer i kontakt med primärproduktion. Maten är kliniskt färdigpackad i butiken. Bilden av hur svensk livsmedelsproduktion fungerar ligger ofta 50 år tillbaka i tiden, eller mer. När man kommer ut i modern produktion blir det ofta en chock, som leder till missförstånd. Man ser ett dött djur och förstår inte varför det finns där. Man ser en bonde bespruta och slutar köpa mjöl och bröd för att någon sagt att det är farligt.

Det allvarliga är att kunskapsluckorna via medier ofta blir till sanningar, som sedan omsätts till politik och beslut. Det finns en hel del exempel.

När den så kallade grisskandalen briserade här om året var en av de bilder som dök upp oftast den på kalkade kroppar i en container. Folk förfasades och ropade på hårdare djurskyddsregler. Rop som också fick genomslag och har fördyrat svensk grisproduktion rejält. Trots att bilden i containern visade ett helt korrekt förfarande.

Miljöorganisationernas propaganda för varumärket KRAV har fått folk att rata livsmedel som inte är KRAV-märkta, trots att de de både kan vara producerade enligt det EU-ekologiska regelverket och närproducerade.

Bland annat Miljöpartiet kräver enbart KRAV-godkända livsmedel i offentlig upphandling. Det har fått kommunerna att följa efter, trots att det kan innebära att närproducerade livsmedel väljs bort till förmån för import.

Att nötkött är den stora boven i klimatdramat har blivit sanning, trots att det finns mindre kor i Sverige än någonsin. Att vi däremot kör bil mer, reser mer och köper mer prylar än någonsin spelar ingen roll.

Jag ser en tendens att känslor allt mer styr såväl debatt som beslutsfattande. Om känslorna är en reaktion på okunskap kan det vara förödande både för de gröna näringarna och samhället i stort. Att få ut folk och politker på besök i verkligheten är viktigt. Kanske rentav en investering för att säkra framtiden. Ta inte saker för givna. Det allra mest självklara kan vara främmande för den som inte vet.

Annons: