Sverker tar ekoodling till en ny nivå

Textstorlek:

Med tävlingsinstinkt, engagemang och hårt arbete har Sverker Peterson på Bjälbo gård i Skänninge visat att ekologisk spannmålsodling kan prestera skördar helt jämförbara med konventionellt jordbruk. Detta trots avsaknad av kreatur, vallodling och fastlagd växtföljd.

Annons:

Bjälbo är historisk mark. Bara ett stenkast från gården finns lämningar från den tid då Birger Jarl och Folkungaätten regerade Sverige från Östergötland.

– Min släkt kom hit 1888. Jag tog över efter min far 1984. Efter lite sammanslagningar och inköp odlar vi nu 225 hektar. Allt, utom raps och lite lin, är utsädesodlingar.

– Gården odlades konventionellt till 2009. Jag är tävlingsmänniska och gillar att utveckla och pröva gränser. Jag var med i den så kallade tiotonsklubben på 1980-talet. Då var det besprutning en gång i veckan som gällde.

Utsädet säljs till Forsbecks i Skänninge.

– Vi odlade konventionellt utsäde. 2006 började Forsbecks efterfråga ekologiskt, KRAV-utsäde. Kalkylerna såg bra ut, så vi hakade på. 2009 ställde vi om all areal.

Sedan dess har Sverker fortsatt att utveckla odlingen med samma ledstjärna som tidigare.

– Jag vill gärna utmana konventioner och flytta fram gränserna och se hur långt man kan driva det här.

Hittills i år har exmepelvis höstvetet gett 7,5-8 ton per hektar i medelskörd.

– Åkerbönorna brukar vi få 4,5 ton i medelskörd, i år blir det mer. Vårvetet däremot, blir kanske inte så bra. Vi fick 120 millimeter regn på fem dagar strax före midsommar. Det gjorde att mycket kväve regnade bort.

Det som styr vad som ska odlas är till stor del önskemålen från Forsbecks.

Ett av de mer ovanliga inslagen på gården är bevattningen.

– Vi odlade tidigare potatis. Därför fanns vattenledningar nedgrävda runt hela gården, till alla skiften. Vi såg tidigt att spannmålen svarade bra på bevattning. Det kunde bli en skillnad på ett ton per hektar. Därför vattnar vi regelmässigt all spannmål.

Vattnet kommer från två stora dammar på totalt 100 000 kubikmeter.

– Vi samlar upp vatten från vår egen dränering och pumpar tillbaka det i dammarna.

Vattenledningarna används också för att pumpa ut flytande gödning som sprids med en släpslangsspridare. Stora tunga gödseltunnor är nämligen bannlysta på gården.

– I all odling handlar det om att styra växtnäringen så den blir tillgänglig i rätt tid. Vi har använt en mix. Vi lägger ut en giva biofer i såmaskinen när vi sår. Sedan har vi spridit vinass, en restprodukt från jästtillverkningen, och hönsgödsel.

Problemet är att kvävet inte är tillräckligt mineraliserat och tar tid på sig att verka. Vi ville ha något att sprida i växande gröda, när kvävet behövs som bäst.

Därför blev det ett kontrakt med Svensk Biogas i Linköping om leverans av biorötrest.

– Vi byggde en gödselbrunn på 5 000 kubikmeter. Tanken var att kunna blanda med vinass till rätt kvävehalt och sedan sprida med släpslang, och senare på odlingssäsongen med en ramp som sitter på bevattningsmaskinen.

Men i våras förlorade Svensk Biogas sin KRAV-certifiering vid en revision.

– Det innebär att jag inte kan sprida rötresten. Svensk Biogas har löst problemet så att de istället levererat nöturin. Det har fungerat. Problemet är dock att det innehåller lite halmrester, vilket gör att det inte gått att sprida med bevattningsrampen, som vi tänkt.

Processen att åter bli KRAV-certifierad kan ta ett år för Svensk Biogas.

Tistlar är kanske ekoodlarens värsta fiende.

– Vi fick mycket tistel först. Sedan 2010 har vi dock haft en nedåtgående trend.

Efter skörd kör man två gånger med en Väderstads Top Down, försedd med gåsfotspinnar. Då är det djup bearbetning, 20-25 centimeter. Handlar det om vårgrödor blir det ytterligare en överfart, med en Väderstads Swift. Sedan plöjning, och på det en höstharvning.

– Körningen med Top Down är den dyraste insatsen, med det är också det som verkar knäcka tistlarna. Blir det ändå tistlar som kommer upp plockar vi dem för hand.

Kärnan i ogräsbekämpningen är sedan den 12 meter breda ogräsharven.

– För att minska packning och trampa ner mindre kör vi med smala däck på traktorn i fasta körspår. Förutom traktorn finns inga hjul framför harven. Det är viktigt, för annars blir det randigt i grödan.

Först görs en så kallad blindharvning i samband med sådden, sedan en gång direkt efter uppkomst. Därefter blir det en ogräsharvning var femte dag. I år blev det exempelvis sju ogräsharvningar i vårvetet innan grödan blev tillräckligt lång, det såddes den sista mars.

– När vi avslutat harvningen kör vi med en ringvält för att trycka ner sten. Det är mycket viktigt att ogräsharvningen görs i rätt tid. Man får aldrig släppa upp ogräset. Vet vi att det ska bli regn kör vi före regnet, så att vi inte missar en harvning.

Sverker tror inte alls på metoden att radhacka grödorna, så som man gör exempelvis med system Camelon.

– Nej, det blir för stora avstånd mellan plantorna där ogräset kan växa. Jag tror att en tätt bestockad, bra gröda är det bästa skyddet mot ogräs.

Ekododling innebär mer körning. Maskinkostnaden per hektar på Bjälbo ligger på cirka 4 000 kronor. Det är ungefär dubbelt upp mot konventionell odling.

– Det går åt cirka 130 liter diesel per hektar mot 65-70 i konventionell odling.

Ytterligare en viktig ingrediens i kampen mot ogräs är skötseln av vägkanter och dikeskanter.

– Mycket ogräs sprids från kanterna in över fälten. Därför putsar vi kanterna ordentligt med betesputs och kör en kantzon med en gammal kultivator som vi delat på mitten.

– Här är det inga som helst problem med jordstruktur, så vi behöver inte vallen i växtföljden. Vi har inga egna djur och jag har dessvärre svårt att få ekonomi på att arrendera ut vall till djurgårdar. Det skulle ge sämre lönsamhet än den vi har i dag. Vi har dock lite frövall.

KRAV:s regelverk säger att man måste ha 20 procent vall i växtföljden.

– Som utsädesodlare har vi en dispens som gäller i tio år. Vi klarar inte 20 procent vall och vill inte göra det. Om det inte blir ändring i regelverket får vi se hur vi gör i framtiden.

Sverker är över huvud taget kritisk till den typ av tvingande regler, typ den om 20 procent vall.

– Det är en onödig regel. Vi behöver inte vallen för jordstruktur och växtföljd. På de gårdar där man behöver vallen, där odlar man vall, avslutar Sverker Peterson.

 

Annons: