Den anonyma importen

Textstorlek:
Annons:

Det är åter kris bland Sveriges mjölkbönder. Den kanske svåraste krisen hittills. Ett sjunkande världsmarknadspris till följd av bland annat blockaden från Ryssland har sänkt det svenska avräkningspriset. 25 procent av intäkterna är borta. Det stora flertalet mjölkbönder har akut likviditetskris.

Problemen är dock mer långsiktiga. Perioderna när mjölkbönderna ska hämta hem det som de förlorar mellan varven blir allt kortare. Avregleringen har inte fungerat. Priset sjunker medan kostnadsmassan är sig lik. Egentligen har priset bara varit på en rimlig nivå när det varit som högst, i topparna.

Problemen hotar svensk mjölkproduktion. Många slutar. Ingen vill längre ärva en mjölkgård.

Det egendomliga är att viljan att betala för svensk mjölk faktiskt verkar finnas. Många är de som gillat upprop på Facebook och andra sociala medier och säger sig vara beredda att betala en krona mer för mjölken. Man ska också ha med i bilden att all drickmjölk är svensk. Försök till import har inte fungerat.

Allt det är bra.

Problemet är att drickmjölken bara är en liten del av mjökproducenternas intjäning. Av den totala volymen som produceras är kanske bara 25 procent drickmjölk.

Resten används sedan till andra färskvaror, fil, yoghurt, och så vidare. Det som inte går åt till det används till ost. Nästa steg är smör och mjölkpulver.

Det är där någonstans vi kan spåra problemen. När andra länder inte får avsättning för sina produkter i Ryssland väller de istället in i Sverige. Importmjölken kommer in som billig, anonym ost, yoghurt, eller kvarg.

Svensken är beredd att betala mer för mjölken. Det märkliga är att ju mer förädlad varan är, ju mer råvara som går åt att göra den, desto mindre viktigt verkar man tycka att ursprunget är.

Mjölken ska vara svensk. Men en billig tysk hårdost köper man gärna, eller fransk yoghurt.

All detta gör att marknaden för svensk mjölkråvara krymper här hemma. Överskottet måste säljas som pulver, billigt på världsmarknaden.

Det finns många skäl till att det är så. Att det saknas en tydlig svenskmärkning på förädlade produkter är ett problem. Ett annat är faktiskt böndernas egna mejerier. Arla, som exempel, är knappast oskyldiga till import. Svenska klassiker som Hushållsost och och Port Salut tillverkas i Danmark, av dansk mjölk.

Man kan tycka vad man vill om egna varumärken, EMV, men här gäller det att vara rättvis. Exempelvis Axfood använder 100 procent svensk mjölk i sina EMV-hårdostar.

Mejerierna har nog också en inbyggd tröghet som drabbar mjölkproducenterna. Kvarg i olika former har varit en trend i flera år. Kvarg är ett slags färskost, populär bland exempelvis folk som tränar. Trots efterfrågan på kvarg finns i princip ingen svensk produktion. Exempelvis Arla motiverar sin avsaknad av kvargtillverkning med att de redan har tillverkning i Tyskland och att det därmed inte är kostnadsmässigt bra att bygga produktion i Sverige.

Säkert är det rätt ur företagsekonomisk synpunkt. Frågan är om det är bra för svenska mjölkproducenter. Det levereras knappast någon svensk mjölk till kvargproduktionen i Tyskland.

Annons: