På Götala är forskningen i centrum

Textstorlek:

På gården Götala, strax utanför Skara var det länge sedan det bedrevs någon vanlig djurhållning. SLU har nämligen bedrivit försöksverksamhet inom köttproduktion på gården sedan 1963. Götala nöt- och lammköttscentrum bedriver tillämpad forskning och försök på får och köttdjur.

Annons:

Gården ägs sedan 2010 av SLU, Sveriges lantbruksuniverstitet. Djurhållningen är helt inriktad på försök.

– Det ena stallet, ett oisolerat stall, byggdes 1972. Det var mycket tidigt med kall lösdrift. Sedan dess har inredningen moderniserats flera gånger. Vid den senaste ombyggnaden fick vi möjlighet att styra och mäta utfodringen individuellt via speciella krubbor. Många försök handlar just om utfodring och foderstat, berättar Anna Hessle, samordningsansvarig forskare på Götala.

Man kan välja mellan att ge fullfoderblandning eller separatutfodra grovfoder i krubborna och komplettera med en kraftfodergiva i en särskild station. Allt är mätbart med vågar.

– Djuren har en transponder i örat som bara öppnar krubban för rätt djur. Varje gång ett djur äter registreras det hur mycket foder som går åt. Det ger registreringar på individnivå.

Kallstallet har 12 boxar, med djupströbädd och skrapgång. Nu finns där 26 hereford-dikor, några rekryteringskvigor och den gigantiska herefordtjuren Oskarzon.

Det andra stallet är äldre och inrett med helspalt med gummibeläggning. Det rymmer 64 djur.

– Det har flera nackdelar och är mycket slitet. Vi hoppas kunna ersätta det med ett nytt stall så småningom. Spalten förekommer ju rätt ofta ute på gårdar och är väl i sig relevant för forskning. Men problemet är att vi inte kan vara så flexibla som vi skulle önska. Dikorna får ju inte enligt reglerna inhysas på helspalt.

– Själva spalten har dock gett upphov till en forskning i sig. Det är en gammal betongspalt. Genom gummibeläggning på spalten har vi sett att djurens välmående ökar. Däremot blir djuren smutsigare. Nu har vi sökt medel för att forska på ett system där en rörlig skrapa drar ner gödseln i spaltöppningarna. Det har uppfunnits av en lantbrukare i närheten.

Vilka djur som finns på Götala varierar efter vilka försök som görs.

Just nu forskar man på resurseffektiv utfodring av dikor.

– Många dikor har ju fri grovfodertillgång av rationella skäl. Om de får för bra foder blir de för feta. Dessutom blir det kostsamt. Med ett fiberrikt foder kan man få korna att äta mindre men ändå få i sig det de behöver och vara mätta och belåtna. Ensilage av gräset rörflen kan vi redan nu se som ett bra alternativ, säger Anna.

För nästa försök kommer det att finnas två olika sorters stutar. Det ska vara ren mjölkras och en korsning mellan mjölkras och köttras.

– Det är ett försök som säger lite om hur vi arbetar. Vi ser som vår uppgift att ta fram tillämpbara resultat för jordbrukarna; det är dem vi finns till för. Vi vill få fram rön som de kan använda för att bli mer lönsamma och ha mer välmående djur. I just det försöket kommer vi att kunna påvisa skillnaden i slaktnetto hos korsningsdjuren jämfört med de vanliga mjölkrasdjuren.

– De anslag man fått handlar dock i huvudsak om att undersöka huruvida korsningsstutarna är mer motståndskraftiga mot betesburna parasiter.

Mycket av arbetet handlar just om att söka anslag.

– SLU får ju en pengapåse att fördela på forskningen. Större delen av de pengar som forskargruppen kring Götala använder kommer dock via extern finansiering. Stiftelsen Formas och Stiftelsen Lantbruksforskning är generellt två viktiga finansiärer.

Försök på Götala har länge haft en viss extern finansiering via Agroväst. Nyligen har Västra Götalandsregionen och SLU gjort en överenskommelse som innebär en resursförstärkning på SLU Skara, däribland till försök på Götala.

För den externa finansieringen får man ansöka om anslag. Man får sällan pengar för mer än tre års forskning i taget, fortsätter Anna Hessle.

– Det ställer till med lite praktiska problem. Om vi exempelvis ska göra försök här med hur ett visst grovfoder påverkar produktion, slaktvikter, köttkvalitet, då är tre år i kortaste laget, särskilt vid lite långsammare uppfödningsmodeller, inflikar Jonas Dahl, driftansvarig.

Det förekommer forskning även på får.

– Där har vi vanligen inga egna djur utan samarbetar med en lammuppfödare i närheten. Vi tar helt enkelt hit de djur vi behöver för de försök vi gör. Även bland fåren kan varje tacka utfodras individuellt.

Forskningen innefattar även bete, framför allt naturbeten. Det finns 35 hektar naturbeten på Götala.

Mycket av forskningen handlar som sagt om jämförelser av olika uppfödningsmodeller.

– Men det finns även annan forskning. Vi har exempelvis haft forskare här som ägnat sig åt beteendeforskning på lamm, berättar Jonas Dahl.

På betet har man under året som gått provat ett nytt system för att väga djur på betet automatiskt. Det är vågar som drivs av solceller. Djuren lockas in i vågen av vattenkoppen.

– I vår kommer vi att ha norrmän här. De ska bland annat prova ett halsband som indikerar brunst på dikor – allt för att kunna pricka optimal tid för insemination. Just svårigheten att pricka tidpunkten är skälet till att inseminering är ovanligt på dikor, avslutar Anna Hessle.

 

Annons: