Landsbygdssäkring – vilket skämt

Textstorlek:
Annons:

Landsbygdsministern i den gamla regeringen, Eskil Erlandsson talade en del om att landsbygdssäkra beslut i riksdagen.

Att alla beslut som tog skulle fattas så att de inte missgynnar utan tvärt om gynnar landsbygden.

Också de nye landsbygdsministern, Sven-Erik Bucth, talar om att landsbygdssäkra, på samma sätt.

I en intervju en tidning nyligen sa exempelvis Bucht nyligen att han är övertygad om att landsbygdsperspektivet kommer att genomsyra regeringens arbete – landsbygden rör ju alla politikområden.

Det är väl fantastiskt att det råder enighet!

Som boende på landsbygden är det dock inget man märkt mycket av så här långt. Snarast verkar det råda en närmast total enighet mellan politiker, myndigheter och storföretag om att gå i rakt motsatt riktning. Ska det sparas, ja, då ska det ske på landsbygden. Ska det beskattas, ja, då ska skatten slå hårdast mot landsbygden. Ska man förbättra miljön, ja då ska landsbygdsföretag och landsbygdsbor betala, även om konsumtionen sker i städerna.

Medan Bucht lovar landsbygds-säkring klipper Telia ner telefonkablar på landsbygden. Trafikverket släcker ner gatbelysning i byarna i Norrland, tidningarna slutar distribuera till prenumeranter på landsbygden, mackar stänger, vårdcentraler stänger och kommunerna stänger skolorna.

I riksdagen sitter Bucths regeringskamarater och planerar regler som kraftigt kommer att försvåra skogsbruk. Man vill höja skatten på diesel och bensin. I planerna finns också en extra kilometerskatt som kommer att fördyra alla transporter på landsbygden. Man planerar till och med att höja skatten på det väggrus vi landsbygdsbor behöver för våra vägar. Man kommer också att stänga kontor för arbetsförmedlingen och skattemyndigheten på mindre orter.

Det är lätt att måla i svart, lätt att låta bitter. Men det finns tyvärr inte särskilt mycket som går landsbygdens väg. Lyset slocknar i stugorna medan folk flockas i Stockholm. Det är hela tiden ett steg framåt och tio bakåt.

Vi har Europas snabbaste urbanisering.

De få människor som biter sig kvar har vant sig vid att man måste göra saker själv. Det finns goda exempel. Men det är ett privatägda landsbygdsföretag eller frivilliga som står för utvecklingen på egen hand.

Det delas också ut bidragspengar för bredbandsutbyggnad. Men för att få det som ät självklart för majoriteten av Sveriges befolkning måste landsbygdsbor organisera sig ideellt och bygga med frivilliga krafter. Bor man för långt är man chanslös. Då kommer kabelsaxen. De gamla telestolparna står kvar och ruttnar som en påminnelse om visionen ”Bredband till alla”.

På långfredagen samlade bönder, jägare, skogsbrukare och andra landsbygdsbor för att protestera mot nedmonteringen mot landsbygden under parollen ”Landsbygdsupproret”. Uppslutningen var bitvis god, trots att det inte bor så många på landsbygden längre. Ett bra initiativ. Problemen på landsbygden måste synliggöras. Sällan har så få haft så mycket att protestera mot.

Annons: