Medvind för biodling

Textstorlek:

Efter år av stigande medelålder hos biodlarna blåser det nu lite medvind för biodlingen i landet. Fler yngre och fler kvinnor skaffar sig bin

Annons:

– Vi ser ett allt större intresse när vi ordnar kurser. De flesta är fullsatta, berättar bidodlaren Agneta Nåresjö, och visar sin bigård.

Agneta Nåresjö är ordförande för Örebro läns biodlardistrikt och Västernärkes biodlarförening.

– Till hösten hoppas jag ha 60 bisamhällen igång, berättar hon.

60 samhällen är en ganska stor biodling, även om den inte skulle bära sig som helstidssyssla.

– Nej, man räknar med ungefär 200-250 bisamhällen för att bära en halvtidstjänst, de flesta biodlare arbetar dock i liten skala.

– När vi träffas i Sveriges olika bi-distrikt är det egentligen rätt få som har över 50 bisamhällen. I vårt distrikt finns ca 350 biodlare som är medlemmar i Sveriges biodlares Riksförbund, SBR. Av dessa har kanske färre än tio mer än 50 samhällen. Det finns ett par riktigt stora bigårdar i länet, med över 200 bisamhällen. Många som nu börjar med bin skaffar till en början kanske bara ett par samhällen.

När Agneta visar sin bigård slås man över hur oerhört mycket utrustning och saker man behöver för bidodlingen. Agneta har uthusen fulla med lådor, ramar, slunga, drottningodlingslådor och all möjlig annan utrustning.

– Ja. trots att det inte enskilt är frågan om särskilt dyr utrustning gör mängden att kapitalinvesteringen kan bli rätt stor. Ta bara lådorna som utgör kupornas olika delar De kostar cirka 150 kronor styck, minst sex behövs.

Agneta använder relativt lätta lådor, av frigolit i sina kupor.

– Det har med vikten att göra. Är lådan full med ramar, honung, blir det rejält tungt att lyfta ner. Jag tror just det avskräckt många kvinnor tidigare.

Agneta började sin bana som biodlare 2009.

– Jag arbetade som upphandlingschef på landstinget. En kollega berättade om biodling. Tänkte att jag ville ha ett bisamhälle. Biodlaren som sålde bina sa att det var bättre att skaffa två. Så blev det.

Det första som hände var att bina i ett av samhällena började svärma.

– Jag skulle på en landstingskonferens, blev stressad och gjorde på fel sätt. Det slutade med att jag kom på konferensen med igenmurat öga. Men jag lyckades få in svärmen i en kupa. Trots det blev jag biten, eller ska vi säga stucken av biodling. Redan första sommaren hade jag gjort avläggare och hade fyra samhällen. Sedan har det växt. Nu är jag pensionär och kan lägga mer tid på det här, myser Agneta medan hon visar runt i en av bigårdarna.

– Titta, nu bär de in pollen säger och pekar på flustret framför en kupa.

Några bin är på väg in med stora, synliga laster av gult och vitt pollen.

– Först kontrolleras de av vaktbin, som släpper in dem i kupan. Vilken färg pollenet har kan variera. Just nu blommar salix, vitsippor och tussilago.

Säsongen börjar i slutet av februari-början av mars.

– Då blir bina aktiva och tittar ut för att rensa magen. Sedan kommer de i gång. Det kan uppstå problem om det fryser till blir kallt igen. Om de har dåligt med mat efter vintern stödutfodrar jag bina med en speciell sockerpasta. Arbetet i kupan drar igång direkt när vårvärmen kommit. De börjar yngla fram nya bin och göra honung.

Sedan gäller det att vara med och ta hand om bina så de inte svärmar, göra avläggare, odla fram drottningar och så småningom börja skatta honungen, i slutet av juli. Jag burkar nästan ingen honung själv utan säljer till uppköpare.

Agnetas skattningssäsong varar över sommaren.

– Man kan säga att vi når kulmen i juli, när hallonen blommar. Sedan är draget slut i denna del av trakten. Det blir just ingen större blomning, honungsproduktionen avtar.

Med över 40 bisamhällen finns det alltid saker att göra. Agneta följer ett litet schema, där hon skriver upp vad som ska göras i varje samhälle för att inte missa något.

– Det här är väl lite som att hålla på med djur i lantbruket. Har man bin är det de som går först. Händer det något i bigården, ja då gäller det att ta tag i det snabbt, annars får man problem.

Eftersom bisamhällena fortsätter producera nya bin behövs stödutfodring även i augusti, när det blir mindre blommor ute. I september- oktober börjar invintringen.

– Då måste man utfodra ordentligt. För mig är det är sockerlösning som gäller. I fjol köpte jag mer än 800 kilo socker. Jag blandar lösningen själv. Cirka 24 liter per kupa.

Jag utfodrar bina i en matlåda, högst uppe på kupan. Sockerlagen hälls på lecakulor, som flyter i behållaren. På dessa kan bina hämta sockerlösning utan att trilla i och drunkna.

I ett bisamhälle är det ju drottningen som lägger äggen, som ska bli nya drönare och arbetsbin, och för den delen, även drottningar.

– Det är med drottningen man styr aveln. Ofta parar drottningen sig med vilda drönare, eller andra tamdrönare från trakten. Jag odlar själv fram drottningar i speciella lådor. Men man kan också köpa in drottningar.

Huruvida bisamhällena övervintrar beror på binas förmåga att föröka sig i augusti-september samt att de drar ner vinterfodret ordentligt.

– De ska vara så många att de kan krypa ihop och bilda ett ordentligt klot inne i kupan för att övervintra och hålla värmen. Är det en dålig sommar, med kallt och blött väder, sitter bina i kupan och äter honung. Yngelsättningen kan bli försämrad med risk för dålig övervintring.

– Man kan lära sig mycket om biodling genom att läsa. Men det är nog nödvändigt att gå kurser för att prova på saker praktiskt också, menar Agneta.

All utrustning går att köpa ny. Men det finns också en stor begagnatmarknad.

Man behöver inte vara med i en biodlarförening.

– Däremot är det oerhört viktigt att alla som odlar bin registrerar sig till länsstyrelsen När bi-sjukdomen Amerikansk yngelröta slår till måste alla biodlare som finns i området där sjukdomen upptäcks sättas i karantän. Då är det avgörande att bitillsynsmännen vet var det finns bisamhällen, säger Agneta.

Ekonomin i det hela då? Lönar sig biodling?

– Precis som med så mycket annat skulle man behöva skala upp det hela för mer lönsamhet. Eftersom jag behövde en fyrhjuling med vagn för att klara biodlingen har jag investerat cirka 350 000 i biodlingen. Jag planerar att investeringen ska vara återbetald om två år. Men som sagt. Jag har satsat på mycket ny utrustning Dyr utrustning är dock inte ett krav för att komma igång, avslutar Agneta.

Annons: