En fis i rymden

Textstorlek:
Annons:
Det är mycket snack om mjölkkrisen nu. Mjölkbönderna är inne i den värsta krisen på mycket länge. De mjölkproducenter som kört på rost och röta och inte satsat, eller byggt ut, väljer att lägga ner. De som satsat och lånat pengar går i konkurs. Läget är mycket allvarligt. Speciellt med tanke på att mjölkgårdarna ofta utgör motor, drivkraft , för mycket av omgivande lantbruk.
Det positiva är att krisen fört upp medvetande om Svensk livsmedelsprodkton till dagsagendan. Skriv på för Sveriges mjölkbönder, Rädda Sveriges lantbruk, kompis-osten och liknande har blivit virala på sociala medier.
Det finns en stor medvetenhet, och folk har en god vilja
Det säger sig även regeringen ha. Man har, med landbygdsminister Bucth i spetsen, lagt fram en rad åtgärder som ska stötta mjölkbönderna.
Kanske finns viljan, men nivåerna blir lite som att fjärta ute i världsrymden. Det kommer inte att ändra någonting.
Man har exempelvis beslutat om att öka återbetalningen av dieselskatt från cirka 100 öre till 170 öre per liter. Det låter som en rejäl höjning. För mjölkbönderna innebär det att kostnaderna sjunker med hela 1 öre per producerad liter mjölk.
Vid ett besök på Luleå mejeri utlovade Bucth 14 miljoner i extra stöd till mjölkproducenterna i Norrland. Jag känner rätt många enskilda mjölkproducenter som har lån på betydligt mer än så.
Faktum är att inte ens de omtalade kreditgarantierna på 500 miljoner kommer att ändra på särskilt mycket.
Visst, det är bättre än igenting. Men om man verkligen skulle vilja ändra på någonting, göra något som helst skillnad, borde man titta på vad man gör i våra grannländer, vars bönder våra bönder måste konkurrera med.
Svenska bönder betalar ungeför 3.86 per liter i dieselskatt, med återföringen på 170 öre. I Tyskland betalar bönderna cirka 2.50. Finnarna betalar 1.80 medan de danska kollegorna bara betalar 60 öre i dieselskatt.
Faktum är att jordbruket missgynnas även mot andra sektorer, i Sverige. Våra helt svenska gruvbolag exempel, betalar 2 kronor per liter i dieselskatt.
Lägg därtill betydligt högre kostnader för stallar, miljöåtgärder och djurskydd så är det inte särskilt svårt att förstå att vårt Svenska jordbruk har problem.
Att ha kakan och äta den, är ett uttryck om ligger nära till hands. Sveriges politiker vill gärna ha världens bästa djurskydd, världens miljövänligaste jordbruk och öppna landskap. Men det får inte kosta något.
Dessutom har man överhuvudtaget inte förstått vad en avreglerad marknad med fri rörlighet av varor innebär. Det är så enkelt att om det är för dyrt att producera i Sverige, jag då flyttar produktionen utomlands. Som jag ser det är det val man gjort. Att ha miljöregler och djurskyddsregler här i landet är viktigare än att ha produktion. Att man på det sättet då i själva verket gynnar betydligt sämre produktion är inget som man bryr sig om.
Annons: