Sliten Drivax tuffar på i daglig tjänst

Textstorlek:

Skogs- och jordbruksmaskiner blir allt mer påkostade och avancerade. Men det finns också en annan kategori – slitvargarna – som bara går och går. Under rubriken ”Trotjänaren” letar vi upp veteraner i arbete, fjärran från puts och utställningsskick.

Annons:
Ärrat bruksskick är nog en rätt bra beskrivning på Johan Tysklings SMV Drivax skotare från 1967. Decennier av hård användning har satt sina spår. Maskinen rullar dock fortfarande nästan dagligen.
När Svea jord & skog kommer på besök lastar Johan några timmerstockar. Det går tyst och lugnt.
– Jag gör lite småavverkningar och gallrar. Jag har också ett litet sågverk där jag sågar upp lite småposter virke. Då får drivaxen tjänstgöra för att lägga upp virket på sågverket.
Men Johan drivax gör inte bara tjänst i skogen. Någon gång i veckan utfodrar han några dikor med maskinen.
Maskinen är också en utmärkt snöplogare. Bladet som finns till är lite snedställt.
– Även om maskinen är stor och lång är den förvånansvärt smidig och svänger tvärt.
Johan köpte maskinen 1982 av det som då hette Domänverket. Maskinen hade redan då 15 år av hårt arbete i domänskogar bakom sig.
– Den kostade 25 000. Den får nog sägas vara avskriven och betald.
Den har fungerat bra under åren. Men tiotusentals timmar har givetvis satt avtryck. Johan har exempelvis haft inne motorn för renovering och packat om i stort sett alla kolvar.
Ett problem är bakdäcken.
– Ja. det är en dimension som inte går att köpa ny. De sitter dessutom i ramar som gör det svårt att byta till andra dimensioner. De som sitter är slut, men fungerar än.
SMV Drivax började tillverkas 1965. SMV stod för Sandbergs Mekaniska verkstad i Stensele, Västerbotten. Inne traktordelen sitter en traktorkropp från en BM Volvo 350 Boxer. Växellådan är identisk med jordbrukstraktorn. Det gör att man kan köra fort på vägen, medan växlarna kanske inte ligger helt optimalt för skogen.
SMV.s innovation på Drivaxen var drivningen av boggihjulen i vagnen. Drivningen sker med en rulle som trycks ner mellan hjulen med hydraulkolvar. Rullarna drivs via en kardan från traktordelen.
Drivningen kav vagnen en helt annan framkomlighet än skotare utan drivning på vagnen. Det hela kompletteras med en synnerligen enkel broms. Ett par rejäla hydraulkolvar skjuter ut en platta mot främre däcken i boggin.
– Det är klart att rulldrivningen inte är helt jämförbar med modernare allhjulsdrift. Men visst hjälper den till. Ett problem är snö och is som kan fastna i drivrullarna. Det är heller inte möjligt att använda band.
Inne i förarhytten är det spartanskt, med gott om hydraulrör. Ratten från jordbrukstraktorn är borta. Midjan styrs med något som väl mest liknar ett cykelstyre. Det är kopplat till två enkla hydraulventiler. Det finns alltså ingen orbitrol, eller servoventil. Det gör att många som kör Drivax första gången tycker att det blir rätt vingligt, särskilt på vägen.
Kranen styrs med flerspakssystem. Den har utskjut, räckvidden är inte jämförbar med moderna maskiner men helt okej. I själva krantornet sitter en gigantisk hydrauldriven vinsch.
– Den har jag haft mycket nytta av. När man inte når med gripen drar man fram stocken med den. När jag avverkar själv drar jag ofta fram hela träd. Dessutom har jag bärgat allt från personbilar till grävmaskiner och en slamsugare med den.
SMV Drivax tillverkades fram till 1969. Den blev en succé, inte minst i Norrland. Den var samtidig med de första Rottne-blondin, som byggde på ungefär samma idé, med rulldrivning bak. 1969 lanserades efterföljaren, SMV 21.
Tillverkningen övertogs av Kockums 1974.
På 80-talet tog finska Rauma Repola över SMV. De var ute efter att lägga ner en konkurrent. 86 lades tillverkningen ner och 200 personer miste jobbet. Det blev en rikskänd protestaktion, där man blockerade vägen till fabriken med skogsmaskiner.
Några år senare tog Rottne över fabriken. De har fortfarande tillverkning i Stensele, med 50 anställda.
Annons: