Staden åt upp Karlsdal

Karin Lundin är ridlärare hos familjen Nordqvist. Hon hyr också stallplats för Raffe
Textstorlek:

Familjen Nordqvist vet verkligen vad det innebär att bedriva jordbruksföretag nära staden. Den brukbara jorden har successivt naggats i kanten när Örebro växt. Nu ligger vägar, bostäder och en stor köplada ända in på knuten. Årsskiftet 2016-2017 sägs arrendet på gården, som familjen brukat sedan 1930, upp. Då har staden slutgiltigt ätit upp Karlsdals gård. Verksamheten fortsätter dock.

Annons:

– Ja, vi kommer att flytta vårt gårdscentrum bara någon kilometer, till en plats som heter Rosäng. Intill Miljövårdscentrum i Örebor och den välkända platsen med det udda namnet Ingenting. Vi kommer att bygga ett nytt boningshus till oss och ett nytt stall. Vi har redan i dag vårt ridhus där, berättar Henrik Nordqvist.

Han ser både med vemod och tillförsikt på förändringen.

– Det positiva är att vi för första gången på många år kan planera för framtiden, våga satsa lite. Bara det faktum att vi nu äger vår gård är en ny upplevelse, säger han.

– Jag ska till och med så lite höstsäd för första gången på flera år, känns roligt. Jag är jordbrukare av födsel, nu kan det fortsätta.

Sedan 1960-talet är det hästar som är basen på gården.

– Vi odlar vall och har ett 60-tal tackor, några utegrisar och har en del maskinentreprenad. Men hästar är det viktigaste. Vi driver ridskola och har totalt ett trettiotal hästar. Men vi har också inackorderade hästar.

Det är närheten till Örebor som gör ridskolan populär.

– Ja, och tyvärr, också det faktum att föräldrarna slipper engagera sig i en klubb. Hit kan barnen ta sig själva. Längre ut på landsbygden krävs mer engagemang.

Henrik menar att det också är ridskolan och ungdomsverksmaheten som gjort att Örebro kommun varit mer positivt inställda och nu släppt till ny mark.

– Vår verksamhet betyder mycket för Örebros ungdom, särskilt tjejer.

Kommunen har sålt mark till familjen Nordqvist för att man ska kunna bedriva en vettig verksamhet, fortsatt mycket nära staden.

– Man har avsatt cirka 35 hektar, från den nya vägen upp mot Glomman, via Idrottplatsen lugnet och bort till Gustavsviksvägen. Det blir framför allt betesmark och lite vallskörd.

När Henriks morfar började arrendera Karlsdal 1930 disponerade han 300 hektar. Gården hade då sex anställda.

Det var drottning Kristina som en gång skänkte marken till Örebro borgare för att de skulle kunna hålla djur och viss odling nära staden.

Det första ingreppet i marken skedde på 30-talet, när Gustavsviks flygfält kom till. Där hade man länge betande djur och tog vall. I börja på 1990-talet byggdes där bostadsområdet ladugårdsängen. På en annan del av marken har det byggts golfbana.

– Det har väl egentligen talats om att få bort jordbruket, hästarna från Karlsdal sedan jag var 15. Spiken i kistan kom när den nya genomfartsleden kom till för ett par år sedan. Bara något år senare byggdes en bensinmack och Coops nya köplada, helt nära gården. I höst börjar man bygga 400 lägenheter precis där vi nu har våra hästar, hundra meter härifrån.

Arrendeavtalen har varit utformade så att familjen i princip när som helst kan bli tvingade att avstå mark, om staden behöver den till annan verksamhet.

– Det har gjort att man inte kunna göra några långsiktiga satsningar. Vi har haft arrendesyn. Men de sista åren var alla byggnader undantagna från synen. Man var rädd att vi skulle göra investeringar i husen som kommunen sedan skulle tvingas betala för när arrendet upphör.

Henrik har nu arrenderat mark, vid Karlslund och vid Marieberg.

– Vi disponerar totalt 200 hektar. Men av det ursprungliga Karlsdal återstår endast 60 hektar.

Ridhuset som byggdes vid Rosäng för sex år sedan var lite av lotteri.

– Ja, vi köpte en begagnad hall som stått bara i sex år. Vi plockade ner den i egen regi. På den tiden visste vi inte säkert att vi skulle få köpa marken vid Rosäng, den stod så att säga på ofri grund. Nu äger vi marken. Det blir ett hektiskt år. Vi ska bygga ett nytt stall och ett nytt bostadshus.

I dag finns stallet för gårdens egna hästar vid Karlsdal, som man alltså måste lämna.

– När vi ska ha ridlektioner går vi med hästarna hit i en tunnel under vägen. Det är inte optimalt, även om hästarna vänjer sig snabbare än folk. Det är ju ofta tung trafik och ovana ryttare. Vårt nya boningshus blir en enplansvilla, den är beställd och ska ligga här, säger Henrik och slår ut med armarna över en vacker fårhage.

Han tycker dock det känns tungt att lämna det gamla huset vid Karlsdal.

– Man har mycket minnen. Familjen har ju funnits där sedan 1930.

Annons: