Utegångsdrift för kor i stort försök

Utekossor av rasen hereford. De har dock inget med förösket i artikeln att göra.
Textstorlek:

Klimatförändringarna kräver redan nu en anpassad skötsel av djur som hålls utomhus vintertid. Till utedriftens fördelar hör ekonomi och djurvälfärd. Till nackdelarna den miljömässiga påfrestningen, främst beroende på allt mildare vintrar med otillräcklig tjäle.

Annons:

Tryck här för fakta om försöket

I en studie vid JTI och SLU har uterdrift vintertid av köttraskvigor testats. Syftet med studien var att hitta ett billigare och mer flexiblet sätt att hålla djur. Något som i slutänden skulle betyda bättre lönsamhet för svenska nötköttsproducenter.

I försöket hölls kvigor på en vall som legat i åtta år på en mellanlera med en djurtäthet på 72 djur per hektar och i ett roterande fållsystem där djuren flyttas en gång per månad. Även utfordringsplatsen flyttas varje gång en ny bal körs in medan vindskydd och vatten stod på samma plats. Det ekonomiska utfallet av försöket var positivt. Den beräknade årskostnaden per djur var hälften så stor, 1500 kronor jämfört med en traditionell ligghall. Resultaten visade även på god hälsa och välfärd för kvigorna.

Men miljöbelastningen i form av söndertrampad mark och växtnäringsläckage genom ytavrinning blev stor.

–  I vårt försök motsvarade de totala förlusterna av växtnäring 9 kg kväve och 1,4 kg fosfor över en vinter, vilket är tio gånger mer fosfor än vad som normalt förloras från åkermark, säger Eva Salomon, forskare på JTI och ledare av projektet.

– Utomhusdrift kan underlätta för lantbrukare med befintlig besättning att snabbt utöka sin verksamhet. Men för att inte miljöpåverkan ska bli för stor när klimatet blir allt varmare, måste man anpassa konceptet, säger Eva Salomon.

Att ha djuren inomhus eller på hårdgjorda ytor när det regnar som värst är en möjlighet, men då gäller det också att vara på plats och agera snabbt när väderleken svänger.

Att samla upp och köra bort gödsel från fållan är ett annat problem. Det uppmätta växtnäringsläckaget började ganska snart efter det att djuren släpptes ut på senhösten. Här krävs täta transporter av gödsel för att minska näringsbelastningen, vilket också innebär attredan söndertrampad mark belastas ytterligare.

De bästa lösningarna vore kanske om fållorna och även vindskydden och vattenplatserna flyttades oftare, och att djuren fick en större yta att fördela sig på, säger Eva Salomon.

Lennart Westerdahl utanför Västerfärnebo håller kor och kvigor ute så länge som väderleken tillåter.

Jag har fått fram en vitklöver som växer som ogräs långt in på hösten. När den börjar ta slut stödfodrar jag och byter plats för varje bal, på så sätt blir det också väldigt lite foderspill.

För att ta vara på näringen från gödslet väljer Lennart foderplats efter matjordens kvalitet.

Där det är sämre ställt med matjord hamnar ofta balarna. Låglänta marker med bättre matjord aktar jag mig för, förklarar Lennart.

Och det är just möjligheten att ta vara på och få näringen på rätt ställe som Lennart tar in sina djur om vintern.

–  Det är enkelt att mocka ur ladugården med traktor, det minskar näringsläckage och gödslet hamnar där det behövs.

Åkrarna närmast ladugården utsätts för mer slitage och för att minska trampskador sås här spannmål vart tredje år. Men markerna får också mer bärighet för varje år som går. Lennart berättar att i början kunde korna sjunka ner 30 centimeter. Idag, när jorden är mer packad, handlar det om på sin höjd fem centimeter.

– Att lägga ut träflis där marken annars lätt blir söndertrampad är ett tips som också fungerar riktigt bra, avslutar Lennart Westerdahl.

Tryck här för fakta om försöket

Annons: