Fett-trend ger efterfrågan på ost och smör från Götene

Textstorlek:

Mejeriföreningen Arla Foods är inne i en svår period där kriser och besked om neddragningar avlöser varandra.
Trots problemen i Arla, och i mejerinäringen i stort, ökar efterfrågan på ost smör och margarin, särskilt gäller det de svenska produkterna.
Vi besökte en av Arlas största anläggningar i Mellansverige, mejeriet och centrallagret i Götene, där flera välkända varumärken tillverkas, bland annat allt smör.
Mjölken till mejeriet kommer från mjölkgårdar i Västra götaland, Värmland, Närke och Sörmland.

Annons:

Tryck här för fakta om Arla i Götene

Från motorvägen mellan Stockholm och Göteborg är det det 30 meter höga höglagret, Alexander, som dominerar intrycket.

– När lagret kom till, vid 2000, hade Arla distribution från alla möjliga anläggningar. Handeln gillade inte det och ställde krav. Med det här lagret ville man lösa alla problem med ett enda lager. Man drog paralleller till den Gordiska knuten, som löstes med ett enda svärdshugg av Alexander den store. Lagret kom därför att attkallas Alexander, berättar Elisabeth Lidberg, chef för osttillverkningen och lagret.

När lagret invigdes av dåvarande jordbruksminister, Margareta Winberg, skedde också det med ett svärdshugg.

I dag hanterar jättelagret allt som tillverkas i Götene samt all ost från Arlas mejerier i Sverige hela landet samt ost och annat som Arla tillverkar och importerar från Danmark, det man kallar specialprodukter. Varumärken som Kelda, Høng, Apetina, för att nämna några.

All Arlas produktion utom färskvaror, går via Götene, för hela landet.

– Lagret rymmer 12 000 ton. Det omsätts varje månad. Årskapaciteten har varit cirka 150 000 ton, förra året hamnade vi dock över 200 0000 ton.

Tanken är att mejeriet i Götene ska vara lite av ett dragspel mot annan produktion.

– Ja, traditionellt har det ju varit så att man gör färskvaror först. Dessa tillverkas ju enligt en prognos för vad som brukar säljas vid den tidpunkten. Den mjölk som då inte går går åt hamnar här. I praktiken är dock dessa årstidsväxlingar små numera.

Det är istället en ökande efterfrågan som styr produktionen. Sedan mer än ett år går exempelvis osttillverkningen för full kapacitet, fortsätter Elisabeth Lidberg.

Huvudnumret för ysteriet Götene är ostarna som heter Västgöta Kloster och Billingeost.

Det är ingen liten invägning det är frågan om. Mer än en miljon kilo mjölk per dygn vägs in.

– Tankbilarna åker in i fyra filer. Men då ska man ha klart för sig att även annan råvara än mjölk kommer in den vägen. I både Bregott och lätt och lagom använder vi ju en hel del rapsolja exempelvis, säger Helena Södervall, chef för bland annat Smör, Bregott och Lätt & lagom-tillverkningen.

Var mjölken i Mellansverige hamnar beror alltså på vad som ska tillverkas.

– Tar man exempelvis Närke, Sörmland, Västmanland och Uppland går ju det mesta till vårt mejeri i Kallhäll, där man gör färskvarorna. Resten styrs hit.

Anläggningens stora problem de senaste åren är bristen på mjölkfett, grädde.

– Samhället är inne i ett fett-trend. Intresset för mer fetthaltiga produkter har exploderat. Vi tillverkar allt mer Smör och allt mer Bregott på bekostnad av Lätt & lagom, som minskar, säger Helena Södervall.

Även på ostsidan är den trenden mycket tydlig.

– Ostarna med låg fetthalt har minskat drastiskt.

Allt sammantaget har gjort att det stundtals varit svårt att försörja Götene med svensk grädde.

– När det gäller Smöret så innehåller alltid det enbart svensk grädde. Men när det gäller Bregott har vi då och då blivit tvungna att importera en liten del av råvaran Sedan ett par år klarar vi oss dock med svenska råvaror även där, trots ökande volymer

Tillverkningen av matfetter är en processindustri med relativt låg bemanning.

– Smöret är ju enklast. Bregott är också en relativt enkel blandning mellan smör och rapsolja.

Lätt & Lagom, som för övrigt uppfanns i Götene redan 1972, är en mer komplicerad kemisk process.

– När man ska ha så låg fetthalt krävs ju att spjälkar ämnen och gör en helt ny sammansättning.

Allt packas färdigt, antingen i vanliga paket, eller de pyttesmå, man får på restaurang

Även osttillverkningen är högt automatiserad.

– All mjölk som kommer in syras. Sedan tillsätts löpe och själva ostmassan börjar bildas. När den fått lagom konsistens hamnar den i en maskin där den pressas ner mot formar. Det är massans egen vikt ovanpå formen, som pressar osten i ett första steg, säger Elisabeth Lidberg.

Ostarna pressas sedan i flera steg för att sedan hamna i saltlake. Själva ystningen tar ett par timmar, medan osten ligger i salt upp till två dygn.

– Sedan packas den och går in lagret. Där kan den ligga ända upp till fem månader, beroende på vilken sorts ost det är.

Traditionellt är ju ostar runda. Standarden är 12 kilo. Göteneostarna pressas dock fyrkantiga och väger 10 kilo.

– Nu är det inte särskilt mycket ost som levereras från lagret på det viset längre.

Den mest personalkrävande delen av verksamheten vid Alexander-lagret är nämligen det man kallar förädling.

– Det handlar om att skära isär osten i konsumtionsbitar, eller riva den till gratängost och packa. Sedan ostdiskarna försvann ur de flesta butiker har det blivit mer ovanligt att vi levererar ut hela ostar.

Även om en hel del människor arbetar med lager och förädling är det en högt automatiserad verksamhet, nästan lite spöklik.

Tillverkningen i Götene är förbunden med lagret via ett helautomatiskt transportband. Färdiga pallar kommer glidande ur mörka prång för att snabbt skjutsas in i höglagret. Fem höga pelarkranar jobbar helt autonomt med att packa in i lagret och packa ut. Kranen tar en pall i taget och susar ut mellan de gigantiska hyllorna, helt utan mänsklig hand. Här och var skymtar man pallar med stora, runda ostar inne i halvdunklet.

– Det finns två avdelningar. En med fem plusgrader, en med tio, berättar Helena Södervall.

Det finns inget fryslager i Götene.

– Förr, när man talade om det så kallade fettberget. När vi hade överskott på fett i Europa, frös man in. Det var dock länge sedan.

När pallarna ska ut ur lagret är det mer liv och rörelse. I ett första skede tas pallarna ut med obemannade truckar som ljudlöst glider runt på golvet. Den digitala lagerordern ser till att trucken samlar ihop en order på ett och samma ställe i utlastningshallen, noga uppmärkt. Sedan är det lastbilsförarna själva som lastar sin egen bil.

Intill mejeriområdet har man sedan byggt en rejäl fliseldad biobränslepanna som försörjer industrin med värme och process-ånga. Pannan drivs i dag av Götenes energiverk och levererar också ut på stadens fjärrvärmenät.

– Det var en nödvändighet i vårt miljöarbete. Som mest använde vi 30 kubikmeter eldningsolja här, varje dag. Givetvis helt ohållbart.

Utanför området ligger också flera stora dagvattendammar som utgör ett sista steg i en miljövänlig rening av processvatten från tillverkningen.

– Nästan allt blir dock livsmedel. Vasslen exporteras till Danmark där den blir mjölkproteinvassleprotein. En mycket liten del blir biogasråvara.

Tryck här för fakta om Arla i Götene

Annons: