”Vår svenska skogar står verkligen i korsdraget”

Textstorlek:
Annons:

Några lavskrikor har satt bo i gröna Hälsingeskogar. Lavskrikan är en livskraftig fågelart som breder ut sig över större delen av den norra barrskogsregionen, från oss i Skandinavien och österut till Stilla havet. Dock är den ganska ovanlig i … Arbrå.

Länsstyrelsen i Gävleborg krävde förbud mot avverkning och Skogsstyrelsen beslutade så. Två skogsägare får inte bruka den skog som deras familjer har vårdat i hundra år. Eftersom lavskrikan inte är tillräckligt intressant för att skapa naturreservat, får skogsägarna ingen ersättning av staten. De förlorar 100 000-tals kronor när granarna inte får bli till timmer och massaved. Skulle de trotsa förbudet, väntar böter på 1,8 miljoner kr. Vi i Mellanskog och Lantbrukarnas Riksförbund ska nu bistå skogsägarna när de för frågan till rättegång. Äganderätt måste förenas med brukanderätt. Det blir ett mål av stor betydelse för framtidens skogsbruk.

Våra svenska skogar står verkligen i korsdraget mellan olika förväntningar.

Från ena sidan stormar tillspetsade tolkningar av EUs art-, habitat- och fågeldirektiv, som tenderar att vilja skydda varje plats där varje art skulle kunna leva, istället för arten som sådan. Från andra sidan kommer, som en västanfläkt, synen att skogen är nyckelresurs när hela mänskligheten ska ställa om från fossila material till lösningar som samspelar med naturen själv.

När världens ledare i vintras möttes i Paris till FNs klimatkonferens, enades de om ett avtal som tydligt lyfter fram skogarnas betydelse för miljöanpassning. En avgörande kunskap finns i det som alla skolbarn lär sig – fotosyntesen. Växande skogar har betydelse när de av solenergi, vatten och koldioxid bildar det syre som bär allt liv på Jorden. Skogarna gör mer nytta än så. Timret blir till trähus och inredningar som binder kol och som, när de inte längre kan nyttjas, återgår till naturens kretslopp. Massaveden gör det möjligt att skapa smarta, formsäkra material som kan ersätta dagens plaster och fossilt burna drivmedel och tyger. Biobränslet ger miljöklok värme och el.

Alla som strävar efter ett samhälle i samklang med naturen, borde kunna enas om sans och balans i skogsdebatten. Men det tycks vara en fjärran hägring.

För oss i familjeskogsbruket är det alldeles självklart att värna artrikedom och sällsynta, skyddsvärda naturområden. 1993 års skogsvårdslag med både produktions- och miljöansvar, både frihet och ansvar, ger redan avläsbara resultat i form av ökad mångfald genom helt ideella avsättningar. Så reser vi kravet att formellt skyddad skog i t.ex. naturreservat också ska tillföras medel för sådan skötsel som räddar de biotoper som grundade beslutet.

Däremot kan vi aldrig acceptera att produktionsskogsbruket skambeläggs eller stoppas. Även det bärs ju av miljöansvar och skapar produkter som hela världssamfundet nu starkt efterfrågar.

EU-direktiv får inte tillåtas tolkas så att ägande- och brukanderätt tillintetgörs. I Sverige är äganderätten grundlagsskyddad. Varje medborgares egendom är tryggad. Ingen ska kunna tvingas att inskränka användningen av sin mark – förutom när det gäller att tillgodose angelägna allmänna intressen. Låt oss se en strimma hopp i resultatet av sommarens skandal – när regeringens skogsutredare ifrågasatte äganderätten, avskedades hon.

Nu mobiliserar vi i Mellanskog. Vi sluter upp bakom medlemmar som ser framtiden hotad av skränande lavskrikor. Vi tar juridisk strid – för äganderätten. Vi samlar allt fler skogsägare i det gemensamma arbetet för enskildas rätt att bruka skogar och därmed utveckla bygd och land.

Karin Perers Ordförande i skogsägarföreningen Mellanskog.
Annons: