”Alla ytor ska ge något”

Textstorlek:

Går det att kombinera en stor viltstam med höga naturvärden och högproducerande skog och dessutom bedriva jordbruk i närheten? Det hävdar i alla fall Johan Asp på Skogssällskapet, som förvaltar fastigheten Selesjö, nära Rejmyre i Östergötland.

Skogssällskapet köpte Selesjö 1976. Gården har anor från 1300-talet.

– Det är en skogsfastighet på 1090 hektar. Inriktningen av skötseln är en kombination av produktionsskogsbruk och viltbruk.

Givetvis kan vi inte tala om några egna viltstammar på en så pass liten fastighet, säger Johan Asp.

Målet med skötseln av Selesjö är så stor viltstam som marken bär utan att tillföra mer än lite stödutfodring på vintern. Det med acceptabla skador på skogsbruket och det omgivande lantbruket, ett viltanpassat skogsbruk.

– Det går aldrig att helt undvika skador på skogen med vilt. Men planen är en fullt fungerande högavkastande skog. Vi har jobbat medvetet i 10 år. Det gäller att få skogen, landskapet att producera så mycket foder det bara går, medd enkla, billiga medel.

– Tanken är att alla ytor, även rena impediment, användas och producera något, virke, naturvärden eller foder.

Skogssällskapet jobbar med flera åtgärder. På tre platser inne i fastigheten har man nyodlat gamla torp. Det vill säga att avverkat, tagit bort stubbarna och anlagt viltåkrar. Totalt har det blivit 18 hektar viltåker där det förr var mörkaste granskog.

– Det är enbart ytor som tidigare varit åker. Vi har återskapat kulturlandskapet. På dessa odlar vi lite av varje Det kan vara fodermärgkål, foderraps följt av havre och ärter i blandning med insådd av exempelvis lusern och klöver. Vi putsar vallarna en gång per år. Efter tre år med vall så börjar vi om igen. Vi har även fått goda resultat av höstvete. Majs har vi också provat med gott resultat. Alla grödor blir bete.

För att minska skadorna på skogen runt viltåkrarna jobbar man med ett slags skogsbrynsprincip.

– Vi vet att vilt gärna uppehåller sig i brynlandskap. Därför skapar vi sluttande skogsbryn där vi går från buskar på någon meter successivt upp till fullvuxna träd i en zon på cirka 50-60 meter, runt delar av viltåkrarna. Dessa områden har även fått bilda egna avdelningar i skogsbruksplanen, där framtida åtgärder planeras. Vi tror det minskar skadorna på produktionsskogen.

En annan metod är att bredda vägbankarna, alltså en bredare gata för skogsvägen.

– Det har man allt att vinna på. Eftersom det kommer ner mer ljus håller vägarna bättre och torkar upp fortare. Mer ljus, större kantzon ger mer örter och gräs, mer sly och buskar, mer bete. Träden närmast vägen ställer oftast till mer problem än vad de producerar.

En annan enkel åtgärd som används är att sortera riset rätt vid avverkning.

– Lägger man lövet och tallriset överst i rishögarna blir det ju tonvis med foder över över vintern, utan extra kostnad. Det är också vettigt att avverka frötallar på vintern. Då utgör ju riset vinterfoder.

Även röjningen anpassas för maximal foderproduktion.

– Vi midje- och brunnsröjer. Det ger billigare röjningskostnad samtidigt som det produceras betydligt mer foder. Vi väntar gärna med att ställa ut tallarna. De ska helst växa förbi beteshöjd innan de röjs fram. rönn, asp och sälg är fridlysta vid röjning.

– Vi har sett att trots att vi har gott om bete här så är dessa arter ofta helt bortbetade. Därför försöker vi spara dessa. Asp tål att tuktas mer.

Man provar också en period att successivt avveckla, avverka blandskogar, för att bibehålla foderproduktionen.

– Det ger fler fördelar. Vi börjar med att hugga bort granarna och ställa ut tallarna. När dessa sedan huggs har vi en stormfastare fröställning. Dessutom bevaras bärriset bättre på det sättet. Också det är viktigt foder. Hugger man ner och bara lämnar fröställning direkt bränns ofta riset bort. Dessutom hade 40 procent av den fröställningen dråsat omkull vid första bästa storm.

Det har också anlagts tre viltvatten. Det har varit förhållandevis enkla åtgärder, där befintliga surdrag utnyttjats. I ett av viltvattnen har man bara gallrat och låtit träd stå kvar. De ska ramla och ge död ved i vattnet. Anläggningskostnaden har varit totalt 48 000 för de två senaste viltvattnen. Det ska bli tre till.

Selesjö är en mycket varierad fastighet. Allt från torra tallhällar till bördig lövskog finns. Det finns gott om alla klövvilt. Älg, kronvilt, rådjur och vildsvin. Men också en växande stam dovvilt. En effekt av åtgärderna är att jordburkarna i området upplever mindre viltskador.

Förutom att sälja jakter och bedriva ett lönsamt skogsbruk ska Selesjö vara en inspirationskälla.

– Meningen är att man ska kunna komma hit, ta russinen ur kakan och tänka: ”det där kan jag göra hemma på min fastighet”, Alla kan inte göra allt, men mycket går att överföra direkt på de flesta fastigheter