Ett räddhågset land

Textstorlek:
I Sverige är vi bra på att forska och driva pilotprojekt på miljöområdet. Det har vi varit länge. Vår forskning och innovation ligger ofta långt fram. Problemen börjar när pilotprojekten ska kommersialiseras, när tekniken ska börja användas på riktigt, då blir det stopp. Ofta är det en total oförmåga att ändra regelverk och förstå marknadens verklighet som avgör att satsningen, pengarna, kommer någon annanstans i världen. Ska någon köpa biobränsle måste de vara lika bra och lika billiga som diesel. Ska vi sluta kretsloppet måste någon tjäna lite pengar på det, annars händer inget.
På Hölö söder om Södertälje finns en anläggning som löser ett av våra stora problem. Den binder ihop ett fungerande kretslopp inom livsmedelsbranschen, nämligen hur vi återför mänskligt avfall, skit och urin, till våra åkrar. Anläggningen gör högvärdig, säker gödsel av toalettavfall. Gödsel som dessutom innehåller värdefull fosfor. Kostnaderna är betydligt lägre om man jämför med vanliga, kommunala avloppssystem och reningsverk. Trots det står det stilla. Haken är nämligen att gödseln inte får användas. Vare sig till spannmålsodlingen eller för att gödsla vallar för grovfoder. Det finns regler som gör att mänskligt avfall inte får användas på åkrarna. Regler som kom till i en annan tid, när avloppslam kallades rötslam och bland annat innehöll industriavlopp. På Hölö handlar det om avfall enbart från toaletter, fritt från smitta tungmetaller och annat farligt.
Politiker är på besök i anläggningen på Hölö, de förstår problemet, trots det händer inget., åren går. Mycket talar nu för att tekniken istället börjar utvecklas och tillverkas någon annanstans i världen. Bolivia är mycket intresserade.
Samma sak med biobränslena. Skogsbranschen, jordbruket, bioenergiföretagen, energiföretagen, till och med oljebolagen, är överens. Vi skulle kunna klippa slangen till de fossila oljekällorna redan nu. Viljan finns, tekniken finns, råvarorna finns, allt, utom politiken. Även om det nu verkar ljusna något har mycket stått stilla, i många år. Finns inte de politiska spelreglerna som gör att investeringar lönar sig långsiktigt, vågar ingen satsa. Alla tittar på Lantmännen som vågade gå före och bygga Agroetanol. Efter åratal av förluster som sånär knäckt Lantmännen går det nu bra. Inte för att Sverige fått sin politik på plats, utan för att all etanol går på export till Tyskland, där efterfrågan finns på världens mest klimatneutrala etanol.
Ett område där Sverige sedan länge är omåkt, där vår forskning och våra satsningar är i historia, är vindkraften. Sverige låg långt fram, det satsades forskningsmiljoner och pilotanläggningar byggdes, bland annat på Gotland. Men rätt beslut saknades, kapitalet tvekade, länge. I dag vet vet vi facit. Det är Tyskland och Danmark som erövrar världen när vindkrafstutbyggnaden tagit fart.