Agne vet hur man drar gränsen

Textstorlek:

Som för så många var det ett konkret behov som gjorde att Agne Larsson började fila på en innovation. När han råkade  röja en rågång på fel ställe upptäckte han att de digitala kartornas gränser inte alltid stämde med verkligheten. Nu driver han företaget Qorientaiton, med digital gränsdragning som specialitet.

Allt mer av skogsskötsel, skogsvårdsplaner och liknande digitaliseras och hamnar i läsplattor och telefoner med hjälp av GPS-positionering. Ett problem är dock att gränsernas och kartornas digitalisering ofta är eftersatt. Det är inte helt säkert att gränsrösen, rågångar och liknande stämmer överens med de gränser som finns på de digitaliserade kartorna.

Det samma gäller exempelvis också olika kulturlämningar som skogsbruket ska ta hänsyn till. Det händer att sådant ligger 100 meter från den plats som anges på kartan.

När det avverkas eller görs andra åtgärder i skogen är det inte ovanligt att det blir fel, att det huggs på grannens mark, eller lämnas onödigt mycket vid gränsen, för att man inte säkert vet var gränsen går på skogsmaskinernas GPS-kartor. Ett annat problem är att gammal muntlig kunskap om hur gränsrösen, rågångar och liknande ofta stannar hos äldre skogsägare när de avlider.

Skogsägaren Agne Larsson, I Lysvik, Värmland, tillhörde de som hade problem med ägogränser i skogen.

– Rågångarna i mitt lilla skogsinnehav hade växte igen. När jag sedan började röja fram en rågång upptäckte jag ofta att jag röjde på helt fel ställe, ibland inne på grannarnas mark. Gränsrösen och liknande fanns inte riktigt där kartorna angav. Jag ville hitta ett sätt att hitta och märka ut gränsrösen på kartan och skapa en digital linje mellan dem, på den rätta , lagliga gränsen.

Agne upptäckte att det fanns en app för telefoner och läsplattor på marknaden, Sokigo Kartsmart att utgå från.

– Jag bestämde mig för att börja samarbeta med Sokigo och utveckla ett gränskontroll-tillägg till Kartsmart, med mycket bra precision, ner till en centimeter helst.

De kartor som kommer från lantmäteriets databas har inte sådan precision.

– Kartorna kan visa upp till fyra meter fel. Lägger man därtill att en vanlig GPS i exempelvis en läsplatta, eller telefon kan visa fyra meter fel i öppen terräng och upp till 15-20 i skogen, ja då kan det skilja en del mot verkligheten, säger Agne.

Agne startade företaget Qorientation och började utveckla sin idé. Det tog ett par år innan lansering. Lösningen blev att koppla förbi GPS-mottagaren i telefonen eller plattan och ansluta en extern utrustning, med större precision, via blåtand.

– Det krävs för att få rätt precision. I samarbetet med Sokigo levererar vi nu en GPS-utrustning som kallas Satlab SLC. Med den kan vi få centimeterprecision, även mitt ute i skogen.

Det hela innebär ett system med två simkort, ett i GPS-utrustningen och ett i läsplattan. Dataströmmarna från lantmäteriets SWEPOS-system förs ner till appen i via mobilnätet, data från GPS-satelliterna kommer via blåtand. Satlab-utrustningen jobbar inte bara med GPS-satelliterna. Den kommunicerar också med de referensstationer som finns utplacerade runt om i landet för att förbättra precisionen.

– Man kan säga att olika metoder vägs samman, teknik och det mänskliga ögat, resultatet blir en laglig, centimeterexakt gräns. Man kan använda utrustningen för att görs punktmätningar och för att göra exakta gränser kring olika skiften, fornlämningar och liknande.

Vem som helst kan använda KartSmart och få fram uppgifter för vilka fastigheter som helst, men för att få noggrannheten, ner till någon centimeter, behövs alltså mottagaren Satlab. Tyvärr är investeringskostnaden rätt hög.

– Det är nog svårt för enskilda skogsägare att räkna hem det här. Vi vänder oss väl framför allt till skogsbolag, virkesköpare och liknande. Helt enkelt de som arbetar regelbundet med gränser i skogen på olika sätt, säger Agne Larsson.

Agne tror också att utrustningen kan komma till användning i lantbruket och när man vill kontrollera och mäta in exempelvis tomtgränser på landsbygden.

– I tätorter är de flesta gator, tomter och liknande inmätta med stor precision. På landsbygden är det ofta eftersatt.

Man får räkna med en kostnad på i alla fall 60 000 kronor för utrustningen. Sedan beror det lite på hur mycket tjänster man kan vill betala för, hur mycket man tänkt använda sig av utrustningen. Man betalar också för att ansluta sig till lantmäteriets SWEPOS-tjänster.

För de som vill prova, eller ha hjälp med gränsutmärkning, hyr Agne ut både sig själv och utrustningen, om det inte är för långt från Värmland.

Agne har arbetat med IT både inom oljeindustrin och stålindustrin. Agnes utveckling har fått stöd från företagsklustret Paperprovince i Värmland samt utvecklingsklustret klustret Future Position X i Gävle.