Krånglig väg till integration

Textstorlek:
Att det kom mängder med flyktingar till Sverige under 2015 och 2016 vet alla. De hade ett behov att fly från sönderslagna krigshärdar i framför allt Syrien och Afghanistan. Många av dem är kvar i Sverige, många av dem vet inte om de får stanna.
Samtidigt är vi ju i Sverige i den märkliga situationen att vi behöver folk som kan arbeta med jobb som kanske inte vill svenskar alltid vill ha. Mer än 100 000 jobb är inte tillsatta i Sverige just nu. Särskilt tydligt blir det under en högkonjunktur. Läget borde med andra ord vara bra. Här kommer folk, vi behöver dem. Inte minst inom de gröna näringarna.
Men riktigt så enkelt är det dessvärre inte.
I Örebro län jobbar Studieförbundet Vuxenskolan LRF aktivt med de här frågorna. Man bedriver på egen hand olika integrationsprojekt för att få ut folk på arbete på gårdar, trädgårdsodlingar eller i skogen. Det har varit framgångsrikt. Det har handlat om både människor som har fått asyl i Sverige och sådana som väntar på besked om de får stanna här. Erfarenheten så här långt är att det gått mycket bra. En situation som alla vinner på. Folk får komma ut, arbeta, tjäna pengar. Kanske äntligen efter år på flykt, skaffa sig ett hem, lära sig svenska, komma in i samhället. Jordbrukaren de jobbar hos får efterlängtad förstärkning, samhället vinner på kort och lång sikt arbetskraft, skattekraft. I projekten ingår också utbildning i grundläggande samhällskunskap och givetvis svenska. Ofta går det att börja jobba praktiskt om språket är svagt. Det kommer efter hand när man är bland folk. Att sortera lamm, rensa ogräs, plocka grönsaker eller rentav svetsa ihop en trasig maskin är sig rätt likt världen över.
Allt borde vara frid och fröjd, men tyvärr är det inte riktigt så enkelt.
För många av de som deltagit i projekten har dock mottagandet av flyktingar på gården inneburit en riktigt besvärlig kamp mot byråkrati, regelkrångel och mängder med mer eller mindre fruktlösa samtal, som stjäl energi både från de det berör, de som ska in i vårt samhälle och de företag de är hos. Det verkar som alla instanser som hanterar de här frågorna fungerar mer eller mindre uselt. Kanske vore det på tiden att lägga ut allt det här på entreprenad. Låta organisationer som LRF och studieförbunden, kanske kyrkorna, civilsamhället, ta hand om integrationen. För i dag fungerar det inget vidare. Att komma ut på arbetsmarknaden, komma igång i samhället, kan ta 8-9 år för någon som flytt hit. Som en av deltagarna i projekten, en mjölkproducent uttryckte det:
” Jag undrar inte på om folk hamnar i utanförskap, passivitet. Inte många svenskar skulle orka gå igenom allt krångel de här människorna gör. All väntan är förödande.”
Enskilda jordbrukare, företag, bidrar nog gärna till det här. Viljan är mycket stor. Men byråkratin måste släppa. Ytterst få är beredda, eller har möjlighet, att ta kampen, krånglet, samtalen, mötena och all tiden som i dag krävs för att hjälpa en människa in i vårt samhälle.