”Förr styrdes hela livet av spannmålsåret”

Textstorlek:

Vad odlade man egentligen på åkrarna förr i tiden? Hur såg dåtidens spannmål ut? Matti Leino, forskare på Nordiska Museet har, med utgångspunkt från en stor samling spannmålsprover som finns på Julita gård, forskat om gamla spannmålssorter.

Annons:

Resultatet av forskningen blev bland annat en bok, Spannmål, Svenska lantsorter.

– Egentligen är det nog svårt att föreställa sig, förstå vilken oerhörd betydelse spannmålen har och har haft i vårt samhälle. Förr, när nästan alla var bönder, styrdes nästan allt man gjorde av spannmål. Hela livet var inrättat efter spannmålsåret, menar Matti Leino.

Matti är något av en spannmålsfantast.

– Det kan man nog säga. Jag har alltid odlat. Redan som barn odlade jag i trädgården. När jag började utbilda mig som agronom hyrde jag en kolonilott i Uppsala. De andra kolloniodlarna undrade nog lite. Jag odlade nämligen bara olika sortersspannmål där. Jag har provodlat nästan alla svenska lantsorter av spannmål som finns. Min familj har fått vänja sig vid att ha råg istället för morötter i trädgårdslandet.

Mattis projekt tog egentligen sin början tidigt på 2000-talet. Då övervägde nämligen Nordiska museet på Julita att kassera, slänga en mycket stor samling prover av spannmål.

– I allt väsentligt egentligen mängder med döda fröer i vackra glaskolvar. De hade legat nerpackade i 40 år. Fröerna fanns ursprungligen på Lantbruksakademin, som då låg i Frescati, i Stockholm. När man skulle riva akademin för att bygga Stockholms universitet donerades proverna till Nordiska museet. Efter många turer hamnade de på Julita.

– Kuriosa är att fröerna ursprungligen förvarades i det som i dag kallas ”Lantis”. En bevarad del av akademin som i dag är restaurang.

Fröerna hade samlats in inför en stor industri- och jordbruksutställning i Stockholm i slutet av 1800-talet. De är oerhört väl dokumenterade, med proviniens. Man vet exakt var de odlats, när de skördats, vad det är för sädesslag och så vidare.

– Man förstod att fröerna var rätt döda. Hade de förvarats rätt, kallt och torrt, hade de kanske kunnat vara vid liv. Men under de decennier man diskuterade vad som skulle hända med dem kom molekylärforskningen ifatt. Man insåg att man med molekylärbiologi skulle kunna få fröna att berätta historia. Det var min kollega, intendenten Else-Marie Strese, som förstod värdet och såg till att proverna sparades.

Matti började så forska på vad han kunde hitta om sorterna och dess genetik och tog sig bakåt i vår historia. Under resans gång har han hunnit med att provodla sammanlagt 13 000 frön ur nästan alla fröproverna. Bara ett enda frö grodde.

– Att använda gener för att korsa med andra spannmål är nog inte möjligt. Det är inte frågan om kompletta DNA, fröna är ju döda. Men man kan troligen använde fröna för att få reda på vilka egenskaper spannmålen hade och varför.

– Jag har sedan provodlat de sorter som fortfarande finns bevarade, med levande fröer, dock betydligt färre.

– Jag insåg snart att mycket lite om spannmål var dokumenterat förr. Alla höll på med spannmål, så det behövdes inte. Man inbillar sig att det bara var armod och fattigdom och man odlade vad man fick. Så var det delvis, men inte enbart. Man hade exempelvis bra koll på att vissa sorter passade bättre för vissa jordar, att det fanns sena och tidiga sorter. Precis som i dag odlade man då olika skiften, med olika sorter för att gardera sig.

Fram till 1800-talet var bas spannmålen korn, och råg. Vete odlades i betydligt mindre grad än i dag. Förutom till ölbryggning var korn ett viktigt livsmedel Man bakade på korn, och använde kornet i matlagning, exempelvis korngryn. För det fanns speciella sorter, så kallat nakenkorn, helt borta i Sverige i dag.

I den mån man odlade vete var det ofta kubbvete eller speltvete, det som i tyskland kallas dinkel, eller andra sorter som i princip är borta i dag

– Andra sorter förekom. Oftast hade vetet borst då. Det stora veteax, utan borst, vi har i dag, kom på 1900-talet.

Vad var då den viktigaste skillnaderna mot dagens spannmålssorter?

– Avkastningen förstås. Man räknade på vad man fick för utdelning på ett utsädeskorn. På medeltiden var det 3,5-4 korn per sått korn. På 1800-talet var man uppe i 5-6 gånger utsädet i en bra skörd. Sedan har det gått fort. I dag räknar vi med en avkastning på 25-30 gånger utsädet.

Det var också större skillnader på samma sort spannmål. Sorterna var ofta lokala, mindre homogena och uppblandade med inköpt utsäde. Saknades det utsäde köpte man in, eller fick en skvätt av grannen. Det skapade variationer.

– Om det såldes i större skala var det ofta tyskt eller engelsk utsäde. Någon Svensk organiserad växtförädling fanns inte.

En annan karaktäristisk egenskap för äldre tiders spannmål, exempelvis från 1800-talet, är att de mognar ojämnt. Det gör sorterna svåra att odla i dag. Nutida odlingssystem bygger ju på jämn mognad, skördetröska.

Matti menar att det också var generellt betydligt glesare fält.

– Ja, även om det hade börjat komma såmaskiner på 1800-talet sådde man ju oftast för hand. Det blev givetvis ojämnt, tjockt på vissa stället, tunt på andra. 1800-talsspannmålen var generellt mycket högre än modern spannmål. Två meter höga strån förekom på råg. Det var också ett rätt annorlunda korn. Dagens korn är ju ofta mycket lågt. Det var det inte då.

Den svenska växtförädlingen i organiserad skala inleddes först på 1890-talet.

– Men då tog det fart snabbt och svenska spannmålsförädlare blev snabbt världsledande. Man hade helt enkelt rätt folk, engagerade forskare, som drev förädlingen. Man lärde sig genetik och tog till sig olika vetenskapliga landvinningar från andra håll. Man var noga med och intresserad av att samla in egenskaper från olika sädesslag, man förstod också att bevara gamla gener.

Redan på 1910-talet tog de nya sorterna över och slog snabbt ut de gamla.

– Det var inte så att de gamla sorterna var dåliga. Men det var en ny tid. Handelsgödsel började dyka upp, liksom lite modernare odlingsmetoder. Det var till stor del teknikutvecklingen som drev på förädlingen av spannmål mot modernare sorter.

Sedan gick det tidiga 1900-talet med successivt växande skördar. Nästa stora förädlingssprång kom 1950-talet. Då satsades stora pengar på växtförädling. Teknikoptimismen, framtidstron, var stor.

– Givetvis drev teknikutvecklingen, med exempelvis skördetröskor, på utvecklingen mot nya, bättre sorter även då.

En problem på 50-talet var, att man helt i tidens anda, helt enkelt slängde mycket gammalt genetiskt material och forskning. Nya tider gällde. Det skulle vara modernt. Gamla gener från 1800-talet behövdes inte.

– Ett historiskt misstag. Mycket värdefullt genmaterial tappades bort då.

Vad kan man då lära av gamla tiders spannmål? Finns det egenskaper som går att överföra till nutida odling?

– Det finns ett ökande intresse för gamla lantsorter. Inte minst olika bagerier, surdegsbagerier, har de gamla sorterna som nisch och betalar ofta odlare bra. Växtförädlingen under 1900-talet gick ju till stor del ut på att korta ner strået och få större ax. Kvävegivor kunde öka och man kunde lätt bekämpa konkurrerande ogräs med bekämpningsmedel. I dag, när många går över till ekologisk odling kan ju ett längre strå vara bra. Det göra att spannmålen lättare konkurrerar ut ogräset.

Det kan ju också vara så att gamla sorter besitter andra egenskaper som nutida tappat bort. Mer forskning behövs.

– Förr visste man det här. Men som sagt, mycket lite dokumenterades. Mycket har fallit i glömska.

Matti Leino ska nu påbörja ett nytt forskningsprojekt, på Stockholms universitet. Han ska forska på hur klimatförändring påverkar jordbruket. Då är det inte frågan om den klimatförändring som vi talar om i dag, med varmare temperaturer.

– Nej tvärt om. Mellan 1570 och 1670 förändrades klimatet. Det blev en grad kallare i dygnsmedeltemperatur i Sverige. Hur påverkade det jordbruket? Vad gjorde man för att kunna fortsätta odla, överleva?

Boken Spannmål Svenska Lantsorter av Matti Wiking Leino är utgiven på Nordiska museets egna förlag.

Samlingen med de döda fröerna, de gamla sädessorterna, kan beskådas på Julita på en utställning som kommer att ha öppet även kommande sommar.

Annons: