Sågen är Hjortkvarns motor

Textstorlek:

Ett sågverk blir ofta lite av en motor i en byggd. Det är inte bara arbetstillfällena på sågen utan mycket saker omkring som dras med. Allt från lastbilschaufförerna, skogsmaskinförarna till den lokala brandkåren. Så är det i hög grad i Hjortkvarn, där Hjortkvarn Timber sågar cirka 80 000 kubikmeter furu per år.

Annons:

Sågen är inte någon riktigt liten såg, men inte heller någon riktigt stor såg, med sina cirka 40 anställda. Sedan i fjol är man en ren furusåg.

– Det har flera skäl, dels är vi en lite för liten såg för att dela mellan två träslag. Det är också en anpassning till den verklighet vi lever i här. I regionen finns ett par av landets större gransågverk, Braviken i Norrköping och Setra i Hasselfors, berättar VD, Patrik Jonsson.

– Av de 80 000 kubikmeter vi sågar så förädlar vi ungefär 40 000 kubikmeter själva här i vårt hyvleri. Den andelen ökar, under 2018 kommer vi att passera 50 000 kubikmeter i i hyvleriet.

80 000 kubikmeter per år gör ungefär 14 timmerbilar in per dygn, och minst lika många ut med trävaror och biprodukter som flis och spån.

Allt större andel av virket passerar dessutom det impregneringsverk som finns på industriområdet.

– Ja vi tryckimpregnerar just nu ungefär 40 000 kubikmeter per år. Det är en andel vi vill ha upp än mer då vårt impregneringsverkär modernt och klarar mer än så. Vi tror att tryckimpregnerat virke har stor utvecklingspotential, fortsätter Patrik Jonsson.

– Vi tjänar pengar nu och har god lönsamhet. Företaget hade ett par tuffa år 2015-2016. Men det har gått bra att vända trenden, berättar Patrik.

Det var just med det uppdraget, att vända siffrorna, Patrik fick jobbet för ungefär ett år sedan. Han har en lång karriär inom olika sågverk bakom sig.

– Jag började banan som sågverksarbetare i Ångermanland. Sedan har jag aldrig lämnat den här branschen. Patrik har jobbat i olika ledande befattningar hos företag som bl a SCA, Moelven och Rusforest.

Patrik bor i Torsby i norra Värmland.

– Ja, jag bor i Värmland och veckopendlar hit. Jag har en lägenhet här i Hjortkvarn.

Hjortkvarn Timber startade så sent som 2012, när finansmannen Alf Svedulf köpte sågverket efter den konkurs som drabbade Sågverkskoncernen Boo Forssjö. Svedulf har flera andra verksamheter, men Hjortkvarn är det enda sågverket.

– Det gör oss till en liten aktör i en värld där industrierna och företagsgrupperingarna blivit allt större, och det är givetvis utmanande men en finansiellt stark ägare som Svedulfgruppen ger Hjortkvarn Timber möjlighet att stå starkt och utvecklas.

Förstämningen på orten var mycket stor när sågverket lades ner och mycket tydde på att allt skulle monteras ner och säljas utomlands. Det blev istället en satsning i Hjortkvarn och efter en tid drog produktionen igång. Många i personalen anställdes på Braviken i Norrköping, som öppnade under samma period.

– Men många av dem har kommit tillbaka. Att vår ekonomi vänt och att det nu går bättre har gjort det lite lättare att locka folk, men annars har det varit ett problem. Det är svårt att locka folk att jobba på industri, här i Hjortkvarn.

Hjortkvarn Timber har ingen egen inköpsorganisation, och köper därför inte direkt från privata skogsägare.

– Men vi har en tydlig inriktning att vi vill ha vårt virke från regionen. Det gör att vår närvaro här i hög grad ändå påverkar skogsägarna. Vi samarbetar med ungefär 15 virkesköpande företag. Faktum är att merparten av råvaran kommer från Hjortkvarn med omnejd. Vi tror att mindre transporter är det bästa, både för miljön och kassan.

Hyvleriet på industriområdet är förhållandevis modernt. Impregneringsverket var bland det sista som kom till innan konkursen och är därför helt modernt.

– Vi strävar efter att öka andelen som vi förädlar och har redan kommit en bit. Vi tror det lönar sig på lång sikt, även om jag tror man måste ha flexibilitet Det här är en rörlig marknad. Att sälja, enkla, sågade trävaror lönar sig också riktigt bra just nu. Men för oss lönar sig förädlingen.

Hjortkvarns Timbers flaskhals just nu är varken sågen, förädlingen, eller tryckimpregneringen.

– Nej, det är tillgången på råvara. Vi håller oss just nu till ett skift. Det beror på att det är så mycket råvara vi har tillgång till.

Det har gjort att man faktiskt köper in en del färdigsågat virke från andra industrier för att kunna hålla ett högre tempo i hyvleriet.

Impregneringsverket består av två gigantiska, nästan ubåtsliknande tuber. Impregneringsvätskan trycks in i träet med hjälp av vakuum. Varje tub rymmer två hela virkespaket. Virket går in i tuben i hela paket.

–Vi kan hålla rätt högt tempo i vår impregnering. Vi tryckimpregnerar med flera olika vätskor. I Sverige är den rötskyddande vätskansom ger vanligt grönt tryckimpregnerat virket vanligast. Men det blir också allt vanligare med vätska som ger en brun färg. Men även andra impregneringar förekommer Utomlands är det vanligt att man också impregnerar för att skydda mot insekter, eller brand.

– Teoretiskt kan vi i vårt impregneringsverk impregnera 100 000 kubikmeter virke per år om vi kör treskift. Det finns dock inga sådana planer i dagsläget. Det skulle behöva ändras om här en del i så fall. Det finns diskussioner om hur man ska utveckla, investera för framtiden. Men det är inga beslut tagna än.

Så mycket som 75 procent av produktionen från Hjortkvarn går på export. Merparten av våra trävaror hamnar i Norra Europa.

– Det går bra att exportera nu. Det råder högkonjunktur i många Europeiska länder. Dessutom suger många stora tillväxtmarknader i öst, Kina Indien och Pakistan som exempel, en del virke. Det gör att de stora strömmarna från Ryssland till stor del går däråt. Vi är dock inte särskilt aktiva i norra Afrika, som annars varit lite av en dumpmarknad för sågade trävaror. Vi upplever den politiska och ekonomiska instabiliteten som hämmande där.

– Den här sågen har gamla anor, det finns en lång industrihistoria här. Det är roligt att få vara en del av den, men jag menar att det också kräver ödmjukhet, annars fungerar det inte. Här är industrin hjärtat, det som driver bygden, avslutar Patrik.

Annons: