”Jag vet många som inte vill eller orkar prata”

Sommarens extrema torka lamslog många jordbrukare. Robert Kihlin, jordbrukare, menar att det finns ett stort behov av att prata med varandra. foto: Sofie Isaksson
Textstorlek:

“Hade man vetat hur illa den här sommaren skulle bli hade man förstås gjort annorlunda val”Orden är Roberth Kihlins som för några veckor sedan gjorde ett facebookinlägg där han sammanfattade resultatet av årets vall- och spannmålsskörd i såväl ton som kronor.Kommentarerna från andra lantbrukskollegor lät inte vänta och flera tyckte att det var bra att någon berättar om hur verkligheten ser ut.

Annons:

– Jag vet att många inte vill, inte törs, eller helt enkelt inte orkar prata om skördeläget och ekonomin. Men genom att prata och diskutera får vi bort skammen och känslan av att vara en dålig företagare. Det spelar ingen roll om man är bra eller dålig, i år sitter vi i samma sits och behöver stötta varandra.

I somras anordnades ett antal krismöten varav ett på Brunnby Gård där bland annat Länsstyrelsen, Jordbruksverket och banker deltog för att diskutera lösningar.

– Men att låna pengar på banken är ju en kortsiktig lösning. Har jag ett livskraftigt företag som gör ett uruselt resultat ett år kanske jag kan få hjälp, men pengarna ska ju betalas tillbaka.

Roberth tror att många lantbrukare kommer lägga av när man ser årets resultat, medan andra kommer sticka huvudet i sanden ett tag till och jobba på.

– Dessvärre tror jag vi kommer se flera som slutar och tyvärr även någon som kommer ta sitt liv, menar Roberth.

Beroende på vilken inriktning man har i sitt lantbruk har man kanske också olika syn på företagandet.

– En grisproducent till exempel vet ofta vad allt kostar och kalkylerar efter detta medan de som är rena spannmålsodlare många gånger konstaterar efteråt att det blev en dålig skörd men ser kanske inte när det är dags att sluta eller lägga om inriktning i sitt företag för att det inte går ihop längre.

Roberth menar också att många spannmålsodlare kanske blivit lite fartblinda och kontrakterat för stor volym inför skörden 2018, med de tidigare årens goda avkastningar i minnet.

– 2015 var ett bra år avkastningsmässigt liksom 2016 och även i fjol. Faktum är att nio av tio gånger är det bäst ekonomi att ha kontrakterat delar av skörden. Tyvärr är den tionde gången i år. De som klarat sig någorlunda är de som varit defensiva och inte skrivit några fastpriskontrakt på skörd 2018 och därmed fått del av den stora prisuppgången som skett under sensommaren/hösten.

Roberth själv har tecknat en stor del av skörden redan under gångna vintern och får därmed inte del av prishöjningen på spannmål. Istället för dagens cirka 2,20 kr/kg får han runt 1,50.

När det gäller vallodlingen ser det ut att bli en hygglig volym på andra och tredje skörden.

– Det är lätt att vara efterklok, men om jag inte sålt cirka 600 rundbal jag hade över i vintras och våras hade jag inte behövt jaga runt och skörda på trädor, skyddszoner och andra eländiga arealer under sommaren, som tagit otroligt mycket arbetstid, diesel och maskintid.

Tid som bland annat skulle kunna lagts på entreprenadverksamhet och kunna inbringa välbehövliga pengar in i företaget.

– Så här i efterhand hade det blivit billigare att köpa in 300-400 bal foder än att åka runt och slå mindre bra marker. Vi skördar fortfarande gräs och kommer att ta vara på allt.

För Roberth är det inte något självändamål att driva lantbruket vidare och förse konsumenter med livsmedel, om inte ekonomin i primärproduktionen stärks.

– Är det så att konsumenten, det offentliga köket, politiker, livsmedelsindustri, restauranger och handel inte är intresserade av att betala ett högre pris till oss producenter kan jag faktiskt tänka mej att ställa om till något helt annat redan i morgon. Plantera julgranar eller kanske upplåta fastigheten till ett logistikcenter eller annan exploatering.

En del lantbrukare blir upprörda när dom hör Roberths resonemang.

– En bonde ska ju plöja, så och tröska. Men vi kan inte hålla på att producera mer samtidigt som vi tjänar mindre. Jag blir fascinerad av att det finns så många som vill ha mer areal. För har man inte lönsamhet på 100 hektar blir det inte bättre för att man odlar 300 hektar, så enkelt är det.

Under hösten bjuder LRF till “Bondemöte efter sommarens vädermödor” på flera orter i länet. Först ut är Sala i mitten av oktober.

– Gå på dessa möten, det är viktigt att ventilera sina tankar. Tillsammans kan vi hjälpas åt och stötta varandra, och stöttning kommer vi behöva, många månader framöver, avslutar Roberth.

Annons: