Bo får inte bygga på sin mark

Bo Nykvist får inte bygga på sin jordbruksfastighet eftersom kommunen ritat in den i översiktsplanen. Trots det vill man inte köpa marken. Foto: Henrik Östensson
Textstorlek:

Vad betyder egentligen äganderätten. Hur stor rätt till sin egen mark har man egentligen? Den frågan ställer sig Bo Nykvist I Törsjö, nära Örebro. Han får inte bygga ett nytt bostadshus på sin jordbruksfastighet. Marken ingår nämligen kommunens översiktsplan. Trots det kan man inte tänka sig att köpa marken.

Annons:

Fastigheten är på sju hektar och är Bo:s föräldragård.

– Mina föräldrar kom hit i slutet av 1940-talet. Järnvägen har alltid funnits här. Man har vant sig. Visst, det låter, men jag störs inte särskilt mycket, säger Bo.

Godsstråket genom Bergslagen passerar 30 meter utanför huset. Det går 170 tåg per dygn. En bit bort susar trafiken från en större förbifart. Bortom den skymtar ett logistikcenter med gigantiska byggnader. Helt nära ligger också Mariebergs köpcentrum och Örebros travbana. Närheten till den växande staden, vägarna och järnvägen påverkar platsen. Några hundra meter norrut finns ett bostadsområde.

– Jag köpte ut mina syskon och tog över här 1983. Redan då var jordbruket nedlagt. Jag insåg att närheten till travbanan innebar möjligheter. Jag lät bygga ett stall med ett antal stallplatser. Jag har sedan dess hyrt ut stall och bete här. Jag utfordrar kundernas hästar morgon och lunch. Jag tar också ut hästarna på morgonen. Just nu är åtta platser uthyrda.

Redan 1983 sökte Bo bygglov för ett nytt hus.

– Jag ville bygga cirka 60 meter in på gården, i linje med det befintliga huset.

Det blev avslag. Kommunen angav bland annat att huset skulle komma att ligga för nära järnvägen. Bullernivåerna skulle bli för höga. Trots att området då inte ingick någon översiktsplan skriver kommunen ändå att området berörs av expansionsplaner i avslaget.

– Jag invände att just bullret var skälet tilll att jag ville bygga längre från järnvägen, det spelade ingen roll.

Nästan 30 år senare försöker Bo igen. Svaret blir det samma. Bullret kan bli för högt för en nybyggnation. Fortfarande ingår inte fastigheten i planlagt område, trots att man redan börjat bygga ut den så kallade Törsjöterminalen ett stenkast bort.

Bo tar då ut folk från kommunen som mäter buller. Får han inte bygga ett nytt hus, i ett mer bullerskyddat läge, kanske han kan få hjälp med bullerskyddande åtgärder, bullerplank, eller rentav få fastigheten inlöst, om nu bullret är ett så stort problem.

Det farscinerande är då att kommunens mätfolk kommer fram till att bullernivån i Bo:s hus inte alls ligger på en skadlig nivå. Det kan varken bli tal om att hjälpa till med bullerskydd, eller lösa in fastigheten. Men, han får alltså fortfarande inte bygga ett nytt hus, på grund av att bullernivåerna är för höga.

Banverket däremot, har hjälpt Bo med en inglasning av altanen och bullerskyddande fönster.

En invändning från kommunens sida har varit att Bo inte skulle få tillbaka pengarna om han bygger ett nytt hus. Få vill bo så nära en järnväg.

– Det ska de väl skita i. Jag är efter en lyckat försäljning av en fastighhet jag ägde inne i Örebro, mångmiljonär. Jag är inte naiv, jag tänker inte låna pengar för att bygga.

Förra året försöker Bo på nytt att söka bygglov. Denna gång på en annan plats, lite längre in på fastigheten, lite längre norrut. Svaret blev åter nej. Kommunen anger fortfarande buller som skäl för att Bo inte får bygga. Men nu ingår också fastigheten i en översiktplan, och att det också påverkar avslaget. Den stora Törsjöterminalen, med flera stora logistiklager, ska byggas ut.

– Men allt talar för att den byggnationen kommer ske en bit ifrån mig, på andra sidan en väg, ett några hundra meter bort. Jag frågade kommunen om man då inte kunde tänka sig lösa in fastigheten. Svaret blev nej. De hänvisade till det bolag som bygger och driver terminalen, där bland annat Örebro kommuns eget fastighetsbolag, Örebroporten är delägare. De vill inte heller köpa marken.

– Men jag tänker inte ge upp. Jag har pengar och all tid i vägen. Jag har dragit tillbaka den här bygglovsansökan och ska lämna in en ny efter nyår. Jag menar att kommunen inte bara borde lägga en död hand över min fastighet, utan att betala för den. Jag har levt hela livet med järnvägen, jag kan tänka mig bo här. Så varför får jag inte bygga?

Bo funderar lite kring hur han ska gå vidare.

– Ja, om jag nu inte får bygga ett bostadshus så kanske jag borde starta en verksamhet. Lagen öppnar ju för en del byggnationer av ekonomibyggnader utan bygglov på en jordbruksfastighet. Jag kanske skulle börja med köttproduktion, eller rentav starta en bilskrot, säger Bo med glimten i ögat.

Petra Åhlund chef på Örebro kommuns bygglovsavdelning bekräftar att det är översiktsplanen som utgör hindret för att ge Bo bygglov.

– Fastigheten ligger nära järnvägen med buller som följd. I översiktsplanen är området inritat som verksamhetsområde. Området intill vägen och järnvägen kan användas för exempelvis logistik eller industri. Det ska inte ligga bostäder där.

På frågan om Bo kan få bygglov i framtiden svarar Petra så här:

– Med nuvarande översiktsplanen är det inte aktuellt. Bara för att man äger mark är det ju inte säkert att man får göra vad man vill på den. Jag kan förstå att man som markägare känner sig överkörd.

Men om Bo inte får bygga på sin mark, är det inte rimligt att kommunen köper den?

– Det kan man tycka. Det är inget jag beslutar om. Han kan ju alltid sälja annars.

Frågan är dock om det går att sälja mark som inte går att använda.

– Jag har provat. Ingen vill köpa det här, avslutar Bo.

Annons: