Viktig virkesmätning i förändring

Textstorlek:

Snart kommer landets tre kvarvarande virkesmätarföreningar att slås ihop till en, som ska heta Biometria. Virkesmätarnas arbete är helt avgörande för all virkeshandel och skogsindustri. Vi besökte virkesmätarna på Valåsens sågverk i Karlskoga.

Annons:

Numera är det bara fyra virkesmätare som tjänstgör vid Moelvens stora sågverk Valåsen, i Karlskoga

– När jag började här på 1980-talet var vi sju, med en förman, berättar Ingvar Forsberg, som sitter vid kontrollerna för mätningen. Trots att han kan prata är koncentrationen total på stockarna som rusar förbi framför honom utanför fönstret.

Stockarna kommer med rotänden mot mätaren. Han håller koll på toppänden i en spegel på andra sidan. Han har också kameror till hjälp.

– Ser du den röda laserpricken? Den talar om för mig vilken stock jag ska kontrollera. Den följer stocken tills jag tryckt på knapparna som avgör vilken kvalitet jag bedömmer stocken till och vilket trädslag. Jag har någon sekund på mig.

Tekniken mäter stockens längd, dimension, och i viss mån också eventuella krökar automatiskt. Mätarens jobb är egentligen att avgöra kvalitet, sortera efter det och avgöra vilket träslag det är.

– Vi sorterar i två klasser för gran och fyra för tall. På det här sågverket sågas ju båda, fortsätter Ingvar.

Is på stockarna, skador i barken och liknande ingår också i klassningen.

Han tjänstgör tillsammans med kollegan Thorbjörn Forsberg. Thorbjörn berättar.

– Man sitter i mätningen en timme i taget. Längre klarar man inte. Det kräver att koncentrationen är på topp. Den som sitter bredvid håller koll på papper och administration. Virkesmätningen ser nämligen till att varje bil, varje parti hålls isär.

Föraren av timmerbilen anmäler sig, får några nummerlappar han sätter på knippena på bilen. Truckförarna ropar in numret till oss när han lägger upp första knippet från bilen på mätbordet. På det sättet kan vi hålla isär vem som ska ha betalt och hur åkarna ska få betalt. Vi håller koll på varje stock. Det blir 18 000- 19 000 stockar per dygn. Mellan 70- och 80 timmerbilar in.

– Det är kö in nästan hela tiden. Ibland blir kön så lång att man lägger virke på gården. Men för det mesta lastar truckarna upp direkt från bilarna.

Mätsanläggningen vid Valåsen är tre år gammal. När den byggdes försvann nästan helt den manuella travmätningen, då man går ut på en brygga och mäter lasset på lastbilen för hand, med mätsticka.

– Den hade minskat successivt redan innan. Men vi mätte de bilar som enbart var lastade med klentimmer för hand. Nu är det bara vrakat timmer som säljs som bioenergi-råvara som mäts för hand. Kanske tre-fyra lass i veckan.

Virkesmätarna jobbar i tvåskift. Skiftbyte sker vid tretiden. Sågen rullar fram till klockan ett på natten. Halv sex drar man igång igen. Fyra mätare byts av.

Bakom mätaren ramlar virket ut på sorteringbanan, där det sedan ramlar av i 56 olika fack, för vidare transport in på såglinjerna. Mätaren håller lite koll i en skärm.

Både Ingvar och Thorbjörn tror inte mätarna helt går att ersätta med teknik.

– Nej, tekniken har hittills inte lärt sig skilja på träslag. Den kan inte heller avgöra om en fläck är röta eller bara lite lera. Vi behövs också för att hålla ordning på papper och register. Mätningen är ju betalningsgrundande Vi måste hålla koll på vilket lass som är vilket.

Tekniken kontrolleras med speciella mätkroppar, plaströr av exakt mått, som provmäts för att kalibrera tekniken, inför varje nytt skift. En utomstående kontrollant provmäter också och kontrollerar slumpvis utvalda stockar ungefär var fjortonde dag.

Virkesmätarna är anställda i en fristående förening, I Karlskoga heter den VMF Qbera. Alla dessa tre föreningar ska nu fusioneras till en förening. Där också statstik och data ska hanteras. VIrkesmätarföreningarna ägs av både virkesköpande företag och säljande. 160 företag äger VMF-Qbera. Den nya föreningen ska ha huvudkontor nära Arlanda och heta Biometria.

Annons: