Utbrott av smittsam hästsjukdom

Textstorlek:

Just nu pågår ett utbrott av det så kallade abortviruset, EHV 1, som drabbar hästar och kan leda till döden. Bland annat har en ridskola i Åkersberga, Stockholm drabbats svårt. Ridskolor och andra hästanläggningar börjar nu stänga igen för att undvika smittan.
– Det är ett otäckt virus som troligen alla hästar bär på, säger veterinären Elisabeth Hemberg.

Annons:

Hästen kan bära på viruset i åratal, hela livet, utan att det blir aktivt. Hästen får in viruset via luftvägarna, i vars celler viruset förökar sig.

Härifrån kan det sedan ligga latent eller spridas vidare i kroppen till det som är virusets målorgan, exempelvis livmodern eller korsryggens kärl där viruset bryter ner blodkärlens cellväggar och skadar nerverna. Det är det som drabbat hästar, bland annat på en ridskola i Åkersberga.

– Man tror att stoet överför viruset till sitt föl redan i tidig ålder. När det blir utbrott är det mycket smittsamt. Det smittar då via via andningsorganen.

Får hästar symptom i andningsvägarna, kastar – det vill säga får missfall, eller blir vingliga måste de isoleras helt från friska djur. Det är något som alla hästägare borde ha en handlingsplan för, innan det händer, menar Elisabeth Hemberg.

Hon manar till allmän försiktighet just nu.

– Håll hästarna hemma en period. Åk inte till ridhus bara för att träna. Att föra ihop hästar från olika håll utgör en stor risk för spridning. Kommer det nya hästar till stallet, isolera dem minst tre veckor. Kan man hålla dräktiga ston avskilda från andra hästar är det en fördel.

Man vet alltså inte exakt vad som utlöser viruset. Hästen bär viruset, plötsligen blommar sjukdomen upp och hästen får symptom.

– Det man tror är att det är något annat, stress, en allmän försvagning, eller en annan infektion, som gör hästen svagare och då bestämmer sig viruset för att bli aktivt. Det kapslar in sig i djurets cellstruktur. Därför ser man det inte på något prov, om inte hästen fått symptom. Har den det kan man upptäcka viruset genom prover i andningsvägarna och blodprov.

Om hästen blir sjuk i abortvirus börjar det ofta som lindriga förkylningssymtom; rinnande ögon, rinnande näsa, allmän nedsatthet, oftast stannar det där.

– Får man sådana symptom bör man börja ta tempen på hästen, två gånger om dagen och tillkalla veterinär, som då tar prover, som skickas till Staten veterinärmedicinska anstalt, SVA. Då kan man avgöra om det rör sig om abortviruset.

Men viruset kan också angripa livmodern. Det kan då leda till att ston kastar. Det kan också leda till att stoet får en fölunge som är mycket försvagad, som ofta dör eller måste avlivas. I den allvarligaste formen angriper viruset blodkärlen i hästens nervsystem. Bakdelen försvagas, svansen fungerar inte som den ska och hästen håller inte tätt.

– Det är den allvarligaste utvecklingen. Om hästen inte lägger sig ner i det läget är ofta prognosen god. Men om hästen vill lägga sig ner är risken stor att hästen aldrig kommer upp utan måste avlivas.

Det finns inte mycket behandling att ta till om hästen insjuknar i denna, neurologiska variant.

– Nej, det är vanliga, stödåtgärder, som att sätta vätskedropp och se till att hästen får i sig näring den behöver om den inte äter och dricker själv. Man kan också använda en så kallad hängmatta, som förhindrar att hästen lägger sig. Det blir då frågan om djursjukhusvård.

– Total isolering är det som gäller vid utbrott då det sprider sig via luftvägarna. Helst ska inte samma personer som sköter sjuka hästar sköta friska hästar. Man bör ordna bad för att desinfektera skor eller i alla fall klädbyten och noggrann handrengöring när man går emellan friska och sjuka djur.

Dräktiga ston som drabbas kan kasta allt ifrån sex dagar efter att de smittats till tre veckor efteråt. Så lång tid måste de alltså isoleras, minst.

– Dessutom är det så att fostervatten och moderkaka har visat sig var mycket smittbärande. Om stoet kastar i en hage där fler djur går är risken mycket stor att de drabbas också.

Det går att vaccinera mot abortvirus. Man brukar vaccinera dräktiga ston.

– Nackdelen är att vaccinationsskyddet är kortvarigt, därför bör stoet vaccineras med två månaders mellanrum, dvs 5, 7 och 9 mån i dräktigheten. Det ger heller inte fullt skydd. Men det är ändå bättre än inget.

Elisabeth betonar allvaret för hästägare att agera, om man misstänker EHV 1-infektion.

– Alla hästägare har ett ansvar att agera och inte sprida sjukdomen, avslutar hon.

Annons: