Karin är historisk

PerersKarin Perers från byn Mörtarbo i södra Dalarna är inte ny i Mellanskogs styrelse. Men som nyvald ordförande är hon historisk. Mellanskog har som första skogsägarförening i landet valt en kvinnlig ordförande. Hon arbetar med ett kulturprojekt, är samhällsvetare och har ett starkt kyrkligt engagemang. Foto: SOSundin
Textstorlek:

Karin Perers från byn Mörtarbo i södra Dalarna är inte ny i Mellanskogs styrelse. Men som nyvald ordförande är hon historisk. Mellanskog har som första skogsägarförening i landet valt en kvinnlig ordförande. Hon arbetar med ett kulturprojekt, är samhällsvetare och har ett starkt kyrkligt engagemang.

Annons:

Efter stämman är Mellanskogs styrelse jämställd. Åtta ledamöter, fyra kvinnor.

– Det är ju en spegling av verkligheten, fyra av tio skogsägare är kvinnor, säger Perers.

Den egna skogsgården på cirka 150 hektar har också en kvinnlig historia sedan 150 år.

– Ja, det är en gammal familjegård som legat i vår släkt mycket länge. Jag och min syster är den fjärde generationen kvinnliga arvtagare här.

Skogsbruket drivs tillsammans med systern och modern.

Karin Perers har suttit i Mellanskogs styrelse sedan 2004. De senaste åren har hon också varit vice ordförande.

– Jag har fått tid på mig att förbereda mig för uppdraget, menar hon.

– Man kan väl, utan att överdriva, säga att jag tar över som ordförande i en utmanande tid för skogsnäringen. Ekonomiskt var 2012 ett mycket svårt år för hela skogssverige. Sågverk har dukat under och problemen har hopat sig. För Mellanskog innebar året en rejäl och kännbar förlust. 2013 har börjat betydligt bättre, men det är långt ifrån så att vi kan andas ut och säga att problemen är över.

Men det finns också andra utmaningar att bita i.

– Ja, vi har haft en stark debatt om miljöfrågor och bevarande av mångfald i skogen. För oss i Mellanskog är miljöfrågorna viktiga. Men vi vill ha skogsvårdslagen som den här och inte någon ökad detaljreglering. Det skulle förstöra och försvåra ett viktigt arbete vi redan gör.

Perers menar att familjeskogsbruken tar ansvar, tar hänsyn och alltid har gjort det.

– Vi strävar efter långsiktighet. Ta vår egen gård. För 150 år sedan ärvde den första kvinnan gården. Den äldsta skogskartan vi hittat på gården är från 1749.

Redan där finns särskilt värdefulla skogspartier utmärkta som fortfarande, 264 år senare, finns med i vår skogbruksplan som rosa partier, där vi visar särskild hänsyn. Vi ska fortsätta göra det vi alltid gjort så att värdena kommer att funnas kvar om 264 år också, det är så familjeskogsbruk fungerar. Det handlar om att ge tillbaka det som äldre generationer gjorde för oss. Det behöver vi inte någon detaljstyrning för att klara av.

– Det är klart att Mellanskog står inför stora utmaningar. Krisen i skogsnäringen är som sagt långt ifrån över. Kanske behövs föreningen än mer under dåliga tider, med rådgivning och stöd. Som skogsägare handlar det om att göra saker som inte är lika konjunkturberoende, röjning, gallring, skogsvård. Det gäller ju som sagt att förränta sin skog.

I likhet med många skogsägare numera arbetar Karin Perers utanför gården.

– Jag är sedan 18 år knuten till ett kulturprojekt, Avesta Art. Det handlar om att ta till vara vår industriella historia och föra samman det med modern konst. Avesta Art har ungefär 30 000 besökare årligen, fortsätter Karin Perers.

Karin har också ett stark engagemang i Svenska kyrkan och är aktiv både på församlings, stifts- och kyrkomötesnivå. Hon är förste vice ordförande för Kyrkomötet, Svenska kyrkans ”riksdag”.

– Det är klart att min tro också följer mig i mitt skogsägarskap. En repsekt för skapelsen, att bruka utan att förbruka, är självklarheter för oss kristna.

Men som skogsägare är Karin verkligen inte främmande för produktionsskogsbruk.

– Nej, skogen bidrar till min försörjning och så har det varit för generationer före mig. En fantastisk, förnyelsebar resurs, Sveriges största exportkälla. Vi står och faller med skogen i Sverige.

Karin menar att hon själv faktiskt utgör en del av den utmaning föreningen står.

– Ja, en växande andel skogsägare försörjer sig, precis som jag, på helt andra saker än skogsbruk. Många bor inte ens i närheten av sin skog. Det här har vi varit medvetna om och arbetat med länge. Trots det tror jag att en hel del återstår för att utbor och mindre aktiva skogsägare ska förstå vilken nytta de har av föreningen och hur de ska sköta sin skog på bästa sätt.

Annons: