Tredje generationen mjölnare på valskvarnen

Strängnäs Valskvarn levererar till ett större område, men merparten av råvaran köps lokalt, inom sex mil.
Textstorlek:

För Niklas Svensson, vd för Strängnäs valskvarn, är spannmålshandeln, trots att priset påverkas av världsmarknaden, i hög grad en lokal verklighet. Merparten av råvaran köps inom sex mil.

Annons:

– Ja, när spannmålspriset är förhållandevis högt utgör det bortåt 70 procent av våra kostnader. Det är klart att kostnaderna för transporter då har viss påverkan. Om vi exempelvis köper spannmål från Östergötland utgör transportkostnaden cirka 10 öre kilo. Det blir en hel del med våra volymer, Berättar Niklas Svensson.

80 procent av råvaran till kvarnen hämtas inom åtta mil radie, 60-70 procent odlas inom tre mil från kvarnen.

– Så är det i alla fall ett normalår. Allt hänger ju på hur skörden går. Vi köper in av jordbrukare lokalt här. Vi analyserar det vi får in. Kvantitet och kvalitet avgör sedan hur mycket vi köper in från större spannmålshandlare. Vi köper av alla aktörer, om det det behövs. Ofta har vi då en mycket specifik beställning. Vi kan exempelvis behöva 100 ton vete med 12,2 procents protein, då ska det vara 12,2, inte 11,9, eller 12,8.

Det är nämligen proteinet och proteinets kvalitet, bakbarheten, som styr kvarnens arbete.

– Vi har inte behövt ta till importspannmål på flera år. Det är skörden som avgör. 2008 var sista gången vi importerade. Det var en miserabelt skördeår här. Jag lyckades bara köpa cirka 500 ton lokalt. Vi mal årligen cirka 50 000 ton.

Niklas är den tredje generationen Svensson på Strängnäs valskvarn.

– Min farfar kom hit 1928, han köpte då det som hette Strängnäs elektriska valskvarn.

Kvarnen låg inne i Strängnäs.

– Elektriska kvarnar var något relativt nytt då. Det fanns dessutom en väderkvarn och en ångkvarn.

Niklas farfar kom från en mjölnarfamilj i Karlskoga.

– Men anorna går längre tillbaka i tiden än så. Vi vet att min farfars farfar var mjölnare i Östergötland.

Den lantmännen-liknande betonganläggningen som i dag inhyser Strängnäs valskvarn bygdens under lågkonjunkturen i början av 80-talet.

– Ja, det var fördelaktigt att bygga då. Kvarnen fick dessutom fördelaktiga investeringsstöd för nya maskiner. Det hela färdigtställdes under 1984. 85 flyttades all verksamhet ut hit från den gamla kvarnen.

Niklas tog över ledarskapet för företaget 1992. Han blev då ensam ägare till verksamheten.

– Jag har sprungit i kvarnen inne i Strängnäs sedan barnsben

Trots att kvarnen mal mycket handlar malningen i hög grad om hantverk, handpåläggning.

– Ja, man måste kunna känna på mjölet och de olika fraktionerna, temperatur och liknande. Det tar tid att lära sig, flera år. Fullfjädrad är man inte förrän efter kanske 4-5 år.

Dessutom måste valsbänkarna ställas in manuellt, på känsla.

Men i stort är anläggningen datoriserad. Flöden, blandning av spannmål från olika fickor, kvaliteter och liknande styrs med datorer.

– Labbet provar fram ett recept, som jag matar in i datorn, det styr sedan produktionen, säger Steve Gielen, malare.

Spannmålen mals och siktas i flera steg. Det hela avslutas med en kontrollsiktning som säkerställer kvaliteten.

Kvarnen mal cirka 220 ton per dygn, 40 ungefär är korn. man arbetar i tvåskift, på natten går kvarnarna automatiskt, med larmtelefon.

– Vi utnyttjar inte kvarnarnas full kapacitet. Det är heller inte målet. Det som styr det hela är att vi måste leverera exakt när kunderna vill det. Om ett bageri en morgon inte har mjöl att baka med kommer de inte tillbaka som kund.

Kunderna finns över stora delar av Sverige. Tyngdpunkten är dock Mälardalen och Stockholmsområdet.

Vi levererar inget mjöl till konsumenter. Allt går till stora och små bagerier och grossister som säljer förnödenheter till konditorier och bagerier.

Merparten av mjölet levereras med bulkbil. 30 procent ungefär, säckas. En liten del säljs i storsäck.

Det finns inte många storskaliga kvarnar kvar. Närmast större konkurrent är Lantmännenägda Nordmills kvarn i Uppsala.

– Närmsta kvarnen är ju Saltå kvarn. Den är så pass liten att vi kanske inte ser den som någon direkt konkurrent. Sedan får man gå ända till Lidköping och Frebaco för att hitta en större kvarn.

Niklas använder ett slags intentionsavtal när han kontaktar jordbrukarna.

– Ja, Det är mest för att jag ska ha en bild över ungefär vad som finns. Odlaren förbinder sig egentligen inte till något, affären avgörs här, vid tömningsgropen, till aktuellt pris. Odlaren kan välja att leverera någon annanstans ända tills han tippat.

Niklas använder sig också av terminshandel för att värdesäkra och gardera sig mot prisfall. Leveranserna till kvarnen sker kontinuerligt.

– Ja, vi lagrar 18 500 ton. Vi överlagrar cirka 10 000, eftersom årets skörd måste eftermogna några månader, avslutar Niklas.

Annons: