Mikrobryggeriet Oppigårds blev byns största arbetsgivare

Textstorlek:

I en hästhage på den gamla familjegården Oppigårds i Ingvallsbenning, nära Hedemora började för tio år sedan en lite spirande bryggeriverksamhet. I dags brygger Oppigårds en miljon liter öl och bygger på en ny produktionsanläggning som mer än fördubblar kapaciteten.

Annons:

Oppigårds är ett av alla så kallade mikrobryggerier som växt fram under det senaste decenniet, totalt mer än 100 stycken.

När man kör upp på gården får man nästan lite intryck av Carl Larsson-gård, Låga röda byggnader som växt åt olika håll. Allt är snyggt och prydligt, men det syns att bryggeriet växt organiskt i takt med produktionsökningen

– Ska man man vara helt ärlig började vi egentligen redan 2003. Vi malde nämligen malten till den första bryggningen på nyårsafton 2003. 2004 blev det 8 000 liter, berättar Syliva Falkeström som äger bryggeriet tillsammans med sin man, Björn.

I dag sysselsätter Oppigårds 12 personer, med Björn och Syliva. Ytterligare ett par personer varvar studier med arbete på bryggeriet. Vad den nya anläggningen kommer att innebära i antal sysselsatta är inte klart, men kapaciteten kommer att öka till 2,5 miljoner liter.

– Planen är att vi ska flytta över produktionen av våra storsäljande sorter dit. med den kapaciteten kommer vi fortfarande vara ett litet bryggeri, men ett av de större små, fortsätter Syliva Falkeström.

Att vara en växande livsmedelsindustri ute på landsbygden är inte oproblematiskt.

– Nej, vi har valt att vara här och satsa här. Just nu för vi diskussioner med Trafikverket. Vägen hit är smal, vi har en hel del lastbilstransporter. Ett möte med två lastbilar skapar problem.

Ett annan svårighet har varit vattnet.

– Ja, för att brygga en liter öl använder vi ungefär fyra liter vatten. Vi har löst det genom att ha en egen brunn för det vatten som utgör råvaran och kommunalt vatten för rengöring , kylning och liknande. VI har också investerat i ett nytt avloppsreningsverk för att hålla nere vår miljöpåverkan.

Oppigårds historia börjar dock långt före 2004.

– Vi började bygga bryggeriet redan 1997. Björn hade dock bryggt på hobbynivå långt tidigare. Vi flyttade tillbaka hem till Dalarna 1994 efter några år i Stockholm.

Björns föräldragård, Oppigårds hade varit i släktens ägo i genrerationer. Gården delades mellan Björn och en broder. Brodern hade redan åkeri på gården, så vi bestämde oss för en annan verksamhet. Det började med ett småskaligt bryggeri i gårdens gamla smedja som 1994 låg i en hästhage, sedan länge övergiven.

Bryggeriet ligger i dag på samma plats. Smedjan finns kvar och utgör ett slags centrum i byggnadskomplexet. I dag inhyser den dock kontor.

– Vi har byggt och utvidgat kontinuerligt. Vi har bland annat köpt in begagnad utrustning från Grådö Mejeri. Bland de senare investeringarna tillhör en modern automatiserad buteljerings- och packlinje.

Trots att Sveriges bönder är duktiga odlare av maltkorn fanns det när bryggeriet startade ingen som tillhandahöll malt som passade för Oppigårds ölsorter, mestadels ale och stout.

– Vi köpte malt från företaget Weyrman i Bamberg, Tyskland. Tysklands ölcentrum. Vi köper fortfarande de specialmaltsorter därifrån. Merparten av råvaran, det vi kallar basmalt, kommer dock numera från Vikingmalt i Sverige. De använder svenskt korn.

Maltindustrin i Sverige är väl lite av en kvarleva från den tid när det bara fanns ett fåtal stora bryggerier i Sverige.

– Ja, det finns bara Vikingmalt. Nu börjar de också kunna möta efterfrågan och ta fram fler special-maltsorter. Drömmen för oss vore givetvis att kunna knyta ett avtal med lokala maltkornodlare och mälta lokalt, men där är vi inte än.

Basmalten kommer till Bryggeriet i en bulkbil och förvaras i silor. Specialmalten levereras i säckar.

Det som skiljer maltsorter åt är torkningstemperaturen. Ju hårdare torkning, desto mörkare malt. Kolhydraterna blir då karameliserade, lite sockriga. Mestadels använder Oppigård kornmalt, men också lite vetemalt. De mörka maltsorterna ger mer smaker och mörkare färg åt ölet.

Bryggningen sker i olika steg. Först gör man en mäsk, där vatten och malt blandas, det drar igång en försockring. Mäsken, går sedan till vörtkoket, som tar 90 minuter. Under denna process tillsätts också humlen i olika steg. Efteråt silas det hela. Det som blir kvar kallas drav.

– Dravet hamnar på ett lastväxlarflak. Det hämtas av Janpers lantbruk och blir proteinrikt foder för deras mjölkkor.

Vörten kyls av. Sedan tillsätts jäst. Jästen äter upp socker och bildar kolsyra, koldioxid och alkohol. När jästen ätit upp allt socker dör den och sjunker till botten.

– Den tappas av nedtill i jästankarna. Även jästen går till lantbruket, till en svingård. Jästiden varierar tre till åtta dagar. Ölen lagras sedan i två till tre veckor. Lagringen är lite av en flaskhals.

– En del öl buteljeras filtrerad, men det mesta filtreras. Merparten säljs i flaskor, men en del levereras på fat. Några burkar säljer dock inte Oppigårds.

Buteljeringen går fort, 6700 flaskor i timmen.

– Det gäller att se till att det inte blir luft i flaskorna. Syre och möjligen bakterier, är ölets främsta fiender

I dag samarbetar Oppigårds med ett logistikföretag som lagrar merparten av ölen i ett lager utanför Stockholm.

– Det vore givetvis en fördel att lagra här, menar Sylvia.

Trakten där Oppigårds ligger är avfolkningsbygd. Tidigare fanns en sulfitfabrik. Men när den försvann lades mycket service ner i orten.

– Vi samarbetar med en yrkesutbildning för bryggerifolk i Ludvika. Vi tar bland annat regelbundet emot praktikanter därifrån. Flera har blivit kvar här.

Framtiden då?

Mycket god öl är inte bryggd än. Vi har precis fått tillstånd att brygga ekologisk öl. Vi har heller inte prövat att brygga för dagligvaru-handeln. Det är en annan utmaning.

Trots en tydlig landsbygdsprofil finns merparten av Oppigårds kunder i storstäderna, där intresset för exklusiv öl är störst.

– Undantaget är här i Dalarna, där är vi stora över allt, avslutar Sylvia Falkeström.

 

Annons: