Myten om mineralgödsel

Textstorlek:
Annons:

Handelsgödsel , eller mineralgödsel som det i själva verket handlar om, har i den svenska miljödebatten blivit liktydigt med stora klimatutsläpp, näringsläckage och allmänt miljövidrigt jordbruk. När vår nya regering nu beslutat om skatt på mineralgödsel är det just det man siktar in sig på. Handelsgödsel är farlig. De som använder den ska bestraffas! I det nya fina Sverige ska allt jordbruk vara KRAV-certifierat. Då behövs inte mineralgödsel! Eller…?

I verkligheten är det ju så att nästan allt jordbruk, även det ekologiska, är helt beroende av handelsgödsel.

Det som man glömt bort är nämligen att all odling behöver växtnäring. Det bästa är givetvis en gård där man har ett kretslopp, alltså tillräckligt många djur som producerar så mycket gödsel att det räcker med den näringen. I praktiken fungerar det nästan aldrig så.

Svepande formuleringar från exempelvis Miljöpartiet och Naturskyddsföreningen talar om ökad användning av stallgödsel. Det är bra, men man glömmer den lilla detaljen att det då behövs mer djur som skiter. Det finns någon slags tro att djurbönder skickar gödseln med soporna och köper handelsgödsel istället.

Då invänder ju miljöfolket att det faktiskt finns ekologisk handelsgödsel, godkänd av KRAV och allt.

Det gör det. Vinass, Biofer, rötrest från biogasgödsel och pelleterad hönsgödsel, för att nämna några exempel.

Dessa i och för sig utmärkta gödselmedel har en sak gemensamt. De bygger till 100 procent på råvaror, eller snarare restprodukter, från konventionellt jordbruk, där man  använder – mineralgödsel!

Det ekologiska jordbruket är alltså till mycket stor del beroende av mineralgödsel. Låt vara att den först tar omvägen över livsmedelsframställning eller biogasproduktion.

Det är också helt okej att använda kogödsel och hönsgödsel från konventionella gårdar i KRAV-ceritfierade jordbruk. Det är givetvis också helt nödvändigt. Inte minst behövs den fosfor som de konventionella bönderna gödslar med.

Att upphöra med användningen av handelsgödsel skulle drastiskt sänka sänka skördarna, både på konventionella och ekologiska gårdar.

Det konventionella jordbruket har gjort läxan. Man har genom projekt som Greppa näringen minimerat användningen av handelsgödsel. Trots att skatten togs bort 2010 har användningen minskat. Man har kunnat visa åtgärder som minskar läckage till vattendrag. Man har också kunnat visa att man, genom olika åtgärder, minskat luftavgången av kväve.

Industrin har gjort sitt. Exempelvis Yara renar numera bort lustgasen, som utgjorde merparten av de klimatbelastande utsläppen vid kväveframställning.

Istället för att uppmuntra detta arbete väljer man nu att införa en straffbeskattning vars enda effekt kommer att bli kostnadsökningar hos allt svensk jordbruk.

Det är kostnadsökningar som jordbruket inte har råd med. Mer produktion kommer att flytta ut till kontinenten, där man glatt gödslar vidare.

Annons: