Det tog fart med den röda färgen

Textstorlek:

Skogs- och jordbruksmaskiner blir allt mer påkostade och avancerade. Men det finns också en annan kategori – slitvargarna – som bara går och går. Under rubriken ”Trotjänaren” letar vi upp veteraner i arbete, fjärran från puts och utställningsskick.

Annons:

Efter nutida mått framstår Mikael och Leifs Rudins lilla röda MF 35 som mycket liten. Det var också helt i konstruktören, Harry Fergsusons linje. En traktor behövde inte vara stor och tung för att vara stark. Trots att traktorn bara vägde cirka 1,4 ton kunde den dra rejäla lass. Den kunde lyfta 1,3 ton. Konstruktionen var mycket genomarbetad. Viktfördelningen i det närmaste perfekt. 35:an upplevs varken som framtung, eller baktung.

– Den fungerar mycket smidigt i skogen. Att den är liten är inte till nackdel, tvärt om, säger Mikael och drar igång den lilla motorn för att börja lasta av vedlasset, grova björkkubbar.

Traktorn går mycket tyst på tomgången. Varvet räcker utmärkt för vajerkranen.

Nästan alla vet hur en Ferguson Grålle, Eller Ferguson TE-20 som de egentligen heter, ser ut. Grållen revolutionerade familjejordbruket över stora delar av världen. Sverige var inget undantag. Över en halv miljon traktorer tillverkades. När Grållen skulle ersättas i mitten av 50-talet var förväntningarna stora. Ferguson slogs ihop Med Massey Harris redan 1953. Trots det lanserades de första 35:orna som Ferguson, 1956. För att fira att det var tio år sedan de första grållarna levererades målades hela traktorkroppen i bronsfärg. Trots bronset kallades traktorn guldkalv i Sverige. I likhet med Grållarna hade de första 35:orna grå huv och skärmar.

Traktorn var försedd med vidareutvecklad hydraulik, lite mer lyftkraft, fler funktioner i två spakar. Läges- och djupereglering var enklare att ställa in. Växellådan var försedd med hög och lågväxel, vilket fördubblade antalet växlar. Motorn var fyrcylindrig och kom från Standard. Det gick att få både diesel, bensin och fotogen. Traktorn hade också en annan nymodighet, dubbelkoppling. Det innebar att hydraulpump och kraftuttag snurrade på även när man kopplade för att växla, eller stanna. Kopplade man ända i botten stannade också kraftuttaget.

Visste såldes det traktorer. Men jämfört med Grållen gick det trögt i början.

Det var först när 35:an fann sin slutgiltiga form och försågs med en björnstark, trecylindrig virvelkammardiesel från Perkins det hela tog fart, det var 1959.

Nu blev huv och skärmar röda. En färg som Massey Fergusson fortfarande håller fast vid. Från 1962 utvecklades traktorn ytterligare och kallades då 35X. Man fick då diffrentialspärr som standard. Yttre hydraulik kunde väljas till. Snabbväxeln som MF kallade multipower, var däremot tillval. Det var en liten spak med vilken man kunde pendla mellan två lägen utan att koppla. Frihjul på lågväxeln, motorbroms på högväxeln. Det gjorde att traktorn fick 12 växlar framåt och fyra bakåt.

När den sista 35:an rullade av bandet vid Coventry i England 1965 hade mer än 387 382 traktorer tillverkats. Som en jämförelse tillverkades det cirka 30 000 Volvo BM Boxer. 64 var sista årsmodellen, men tillverkningen rullade på över årsskiftet.

Mikael och hans far Leif Rudins MF 35 är just en 35 X. Årsmodellen, 1964.

– Den har diffrentialspärr. Men inte multipower. Diffrentialspärren är självklart mycket bra att ha till hands i skogen.

Den lilla trecylindriga motorn kom att bli början på en lång era med Perkinsmotorer i Massey Fergusson. Motorn hade, trots sin lilla volym, bra vridmoment och god bränslekenomi. Den ansågs också mycket lättstartad. Perkins levererade motorer till en lång rad olika maskiner och traktorer. Svenska Volvo BM använde motorn i sin Buster, Fordson i sin Dexta.

I likhet med de små grållarna är påfallande många 35:or fortfarande igång. Det beror dels på att det såldes många, men också på att det faktiskt var mycket stabila, enkla konstruktioner, med hög kvalitet på material. 35:ans efterföljare hette 135. Tillverkningen av den gick igång redan 64.

Många 35:or hamnade i skogen när de ersatts med en större traktor i i jordbruket. Det fanns mängder med utrustning och tillbehör att köpa. Mikaels och Leifs traktor har en vajerkran från Börjes mekaniska verkstad i Rottne. Den var specialbyggd för traktor och skruvades på traktorkroppen. Även vagnen kom från samma verkstad. Kranen drivs med kedja från kraftuttaget.

– Den är avvägd mot vagnen så det går bra att lasta. Använder jag en annan vagn blir det genast svårare. Det ska ha funnits stödben man kunde sätta på för mer stadga, Men den förre ägaren råkade visst glömma dem i skogen, de stor nog under någon grannar, kanske hittar vi dem någon gång, säger Mikael.

– Vi kör hem lite ved med den, skrapar vägen, lite snöplogning. Den får också hjälpa till att dra hem ett och annat vildsvin. Perfekt att hänga upp i kranen. Kranen kräver lite teknik, eftersom den inte har hydraulisk svängning. Det gäller att parkera så att bommen svänger av självfall när man lyfter en stock.

– Vi köpte traktorn av av en granne här i Skogaholm. Han vår mån om att traktorn skulle vara kvar här. Vi fick relativt omgående packa om tappen ur kraftuttaget, där det läckte olja. Det tar stryk när man använder kranen. Sedan har vi skaffar original färg och dekaler och målat upp traktorn. Nästan all färg var borta, berättar Mikael.

Annons: