Vad sägs om lite stöd

Textstorlek:
Annons:
Ute i Europa är det vanligt att man är stolt över sin matkultur, sin primärproduktion, sina bönder.
Fransmännen värnar sina vingårdar, sina ostar och sin matkultur. Italienarna tar gärna strid för sina skinkor, sitt vin och talar om solens mat. Man slår vakt om sina särarter, specialiteter. Man skickar politiker till EU som driver dessa frågor hårt. Man inser att ett lands mat och produktionen av den innebär arbetstillfällen, företagande och faktiskt, nationell stolthet.
Till och med i England vidtar man en hel del åtgärder för värna sin lammproduktion, sina köttpajer med märklig mintsås och sitt öl. Man behöver bara gå till Finland för att hitta en betydligt mer offensiv jordbruks- och livsmedelspolitk.
Så är det av någon anledning inte i Sverige. I Sverige verkar ytterst få politiker se något som helst värde i inhemsk produktion av livsmedel. Jordbruk är problem, utsläpp, punkt slut.
Att jordbruket och livsmedelsproduktionen faktiskt skapar arbetstillfällen, skatteintäkter och biologisk mångfald är oviktigt.
När branschen försöker slå ett slag för Svenskt kött, att det värnar miljön och produceras med mycket lite antibiotika, ja, då går en av våra etablerade politiker ut och talar om köttprotektionism och skriver att utländsk kött ofta är bättre och billigare. Klart att vi ska välja det.
Var finns konsekvenstänket?
När det gäller andra områden, verkstadsindustri, bankväsendet, gruvnäringen fattar man gärna beslut för att hjälpa till. Men när det kommer till jordbruk, där är det bättre att importera.
Varför är det i Sverige helt okej att stötta AB Volvo, eller LKAB, men direkt förkastligt att fatta politiska beslut som kan gynna eller stötta jordbruk?
Samma sak med de förslag miljömålsberedningen nu lämnat för att vi ska klara kraven från den stora klimatkonferensen i Paris.
Utsläppen från vår inhemska produktion ska ner med 85 procent till 2045. Låter bra. Mer märkligt är det att man överhuvudtaget inte funderar kring konsumtionen av importerade varor. Det är produktionen här i Sverige som ska sluta släppa ut. Däremot ska det fortfarande vara fritt fram att importera billiga varor, billig mat som inte alls underkastas någon 85-procentig utsläppsminskning, eller för den delen djurskyddsregler, eller krav på låg antibiotikaanvändning.
Konsekvensen blir saklöst att produktion i Sverige slås ut på sikt. Vi minskar utsläpp här i landet genom att exportera dem till låglöneländer. Och så importerar vi billigt.
Vad sägs om att vända på steken och fundera över vilka utsläpp vår konsumtion orsakar. För världen spelar det ingen roll om klimatustläppen sker någon annanstans. Våra val när vi handlar avgör framtiden för världen och vårt inhemska jordbruk. Allt fler konsumenter förstår det. Efterfrågan på svensk mat ökar. Nu behöver även våra styrande politiker förstå det och börja stötta inhemsk produktion, som man gör i andra länder.
Annons: