Tjurar ersatte korna på Stäringe

Textstorlek:

Godset Stäringe utanför Flen har en speciell betydelse för speciellt mjölkbönder i Mellansverige. Många har gjort studiebesök på den efter dåtida förhållanden supermoderna mjölkgården. Familjen Francke som då ägde godset samarbetade med Alfa Laval, som provade utrustning på gården. Mjölkkorna är borta i dag. I det stora stallet pågår istället köttproduktion.

Annons:

– När vi kom hit 2010 var redan mjölkproduktionen avvecklad. Det var köttproduktion som gällde, berättar Magnus Ericsson, som nu driver Stäringe tillsammans med sin hustru Marie-Louise och personal

Svea Jord & Skog följde med när Flensortens LRF-avdelning i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan gjorde studiebesök på den anrika gården.

Stallet, som konstruerades för 250 mjölkkor, rymmer efter ombyggnad 462 köttdjur. I det äldre stallet, med djupströbädd, ryms cirka 120 djur. Där lever kalvarna första tiden på gården. I fjol såldes 482 slaktdjur.

– Vi köper in mellan 80 och 120 kvigor per år, resten tjurar. Kvigorna används som betesdjur. Vi hämmas just nu av bristen på tjurar av av köttras. Det är bara Scan som kan leverera så mycket tjurar, men det räcker ändå inte. Vi skulle behöva 120-150 till per år, berättar Roger Ståhl som arbetat på Stäringe sedan 80-talet.

– Jag ville att verksamheten skulle pågå som vanligt här, med mångåriga anställda. Men vi insåg relativt snart att vi var tvungen att investera och renovera, fortsätter Magnus Ericsson.

Man började räkna på vad saker skulle kosta och kom fram till att man skulle utgå från befintliga byggnader. Ombyggnaden skedde i egen regi.

– Det blev givetvis en större operation än vi räknat med. I dag återstår egentligen bara de nedre varven väggelement takstolarna av det gamla stallet.

Inredningen, med spaltgolv i betong och mängder med gödselkulvertar under golvet revs. I dag återstår en tvärgående kulvett i mitten

– Stallet är 2800 kvadratmeter. Det blev flera hundra kubikmeter betong vi först fick riva. Den ligger nu som fyllning, berättar Roger Ståhl.

Taket ersattes och det gamla fläktstyrda ventilationssystemet revs.

– Nu har vi ventilation med självdrag. Ett tystare och energisnålare stall, det funkar oerhört bra. säger Roger.

Nu är stallet mer ändamålsenligt, men olika avdelningar, liggbås och skrapgångar. I mitten finns fållor för sortering, avskiljning och utlastning.

Utfodringen sköts med ett system från GEA-Mullerup. En foderblandninganläggning blandar ensilage, kraftfoder och mineralfoder. En fodervagn står för distributionen. Tjurarna utfodras nio gånger per dygn. Allt styrs automatiskt, till och med krossen i en annan byggnad som levererar kross när det behövs.

Investeringen stannade på 15 miljoner.

– Det ät givetvis mycket pengar. Men hade vi byggt ett helt nytt hus hade vi hamnat på 35- 40 miljoner.

– Hur fort tjurarna växer varierar givetvis, vi får ju in dikalvar från alla möjliga besättningar och avelsmaterial i landet.

Tillväxten nås utan inköpt kraftfoder. Fodret består av 50 procent ensilage, resten kraftfoder och mineraler. Kraftfodret består av cirka 60 procent korn, resten havre och lite halm för djuren ska må bra i magen.

Spannmålen köps till största delen. Stora hjort- och vildsvinsstammar försvårar spannmålsodlng på gården.

– Vi köpte in agrodrank tidigare. Men vi har så proteinrikt ensilage att det inte behövs längre, något koncentrat behövs inte heller.

En spännande detalj i fodret är saltlaken.

– Vi blandar saltlake i krossen. Det dammar mindre, gör fodret smakligt och vi slipper hanteringen med saltstenar. Det går annars åt åtskilliga pallar saltsten till en sådan här besättning.

Alla djur chipmärks och vägs när de kommer till gården. De yngsta djuren bor på djupströbädd innan de flyttar in i det större stallet. Alla djur vägs sedan kontinuerligt och skickas till slakt när de nått lagom vikt.

– Vi menar att det är dumt att skicka djur som inte nått bra slaktvikt, avslutar Roger Ståhl.

Annons: