Fabrik i Bäckhammar kan komma att rita om biobränslekartan

Textstorlek:

Vid pappersbruket i Bäckhammar kommer man att bygga en pilotanläggning där man, ett en ny, patenterad metod, ska extrahera lignin ur svartlut. Slutprodukten är en olja som kommer att användas för att framställa förnyelsebara drivmedel.
– Med flera sådan här anläggningar kommer vi att kunna ersätta hälften av av vårt drivmedelsbehov i landet, menar Sven Löchen, VD.
Metoden är billig, energisnål och gör dessutom att massabruken kan öka sin produktion.

Annons:

 

När man kokar träflis för att göra pappersmassa får man ut alla möjliga biprodukter i den så kallade svartluten. En stor andel är lignin. Själva bindämnet i träet.

Lignin är ett av de mest allmänt förekommande organiska föreningarna i naturen. Rent kemiskt är det en så kallad polymer. Att utvinna lignin skulle ge ett stort energitillskott, eftersom den utgör betydligt större andel av restprodukterna än exempelvis talloljan.

När man extraherar lignin ur svartlut har den ett stort problem. Den är i fast form.

– Ja, det påminner inte så lite om jord och luktar gammal bastu, säger Sven Löchen, VD, Renfuel.

Att omvandla lignin till flytande form är inget nytt. Problemet är att det kräver mycket energi, högt tryck eller tillsatser av kemikalier. Vinsten i energi blir liten. Det revolutionerande med Renfuels patent är att deras process drar mycket lite energi. Det är dessutom frågan om en förhållandevis billig anläggning. Produkten blir en olja som Renfuel kallar lignol. Det är ingen slutprodukt, utan en råvara för raffinaderier. Av den kan man göra både förnyelsebar diesel och bensin.

Sven menar att den patenterade processen kommit till tack vare att man överfört teknik, kunnande från en helt annan bransch.

–  Uppfinnaren, docenten Joseph Samic, har jobbat med teknik för produktion, tillverkning av läkemedel. Det här är en metod som liknar det man använder där.

Processen har fler fördelar.

– Ja, en av dem är att massabruken kan öka sin lönsamhet, öka produktionen av massa utan större investeringar. Det gynnar hela samhället, inte minst skogsägare.

I dag fungerar det så att all svartlut eldas i de så kallade sodapannorna. Rena massabruk producerar därför ofta mer energi än de gör av med. Sodapannan är massabrukets allra dyrbaraste komponent. Därför måste den gå för full kapacitet, hela tiden.

– Det innebär att man inte har något kapacitetsutrymme att spela på där. Man kan ofta öka kapaciteten i övriga delar, men pannan sätter stopp. Få vågar numera investera i en ny sodapanna. Det är en investering på flera miljarder.

Renfuels anläggning kostar i sammanhanget blygsamma 200-300 miljoner.

– Då kan man succesivt plocka ut ökande volymer av ligninet i svartlutarna mellan massakoket och sodapannan, cirka 40-50 procent. Då kan man alltså öka produktionen i bruket utan att byta ut den dyra sodapannan. En mycket stor fördel är att lignol är energi, energimarknaden är till skillnad från massamarknaden mindre cyklisk. Vi använder alltid energi.

Det finns gott om lignin i Sverige. Den årliga massaproduktionen ger i dag 7 miljoner ton. Eftersom energi behövs i bruken kan man inte använda allt det för lignolframställning.

– Men ungefär hälften, 3,5 miljoner ton går att plocka ut. Det går att göra ungefär lika många kubikmeter bränsle av den volymen.

I dag använder vi 10 miljoner kubikmeter drivmedel per år i trafiksektorn. Man räknar dock med att det kommer att sjunka ner till 5-6, med elbilar och snålare fordon och mer kollektivtrafik.

– Det innebär i klartext att vi, med vår teknik och lignin kan ersätta ungefär hälften av vårt behov av fossila drivmedel, plötsligen blev visionen om helt förnyelsebar drift av våra fordon lite mer realistisk, menar Sven Löchen.

Lägger man därtill en produktionsökning i massabruken, så kan det bli än mer.

Det finns dock ett stort aber med tekniken, recis som med all annan biobräsnleframställning.

– Om vi ska se en storskalig investeringsvåg, med anläggningar vid flera av landets stora massabruk, ja, då måste politiken på plats. Vi måste få långsiktiga förutsättningar.

I dag har biobränslen i Sverige skattebefrielse. Den finns på ett undantag fram till 2019

– I det systemet skulle det här löna sig alldeles utmärkt. Det är det längsta undantag vi fått, tre år. Det är ett på tok för kort perspektiv för investeringar i den här storleksklassen. Försvinner undantaget, ja då är det här inte alls lönsamt, särskilt inte med de råooljepriser som nu är rådande.

Sven menar att det bara finns en enda väg att gå.

– Vi måste få till ett system med kvotplikt i Sverige, som fungerar ihop med EU:s regler, Finland, Tyskland har det redan exempelvis Det innebär att alla som distribuerar drivmedel måste ha en viss, ökande andel förnyelsebara bränslen i sin mix. Håller man inte det får man betala.

Kvotplikt påminner lite om de gröna energicertifikaten. Man tjänar pengar både på produktionen och certifikaten. Det blir ett system där den icke förnyelsebara industrin betalar en avgift som subventionerar den förnyelsebara.

– Får vi inte till detta system i Sverige kommer det inte blir fler anläggningar än vår pilotanläggning. Den bygger vi ändå. Det vi tillverkar här kommer att gå på export om inte systemet blir långsiktigt.

Raffinaderier har redan reagerat positivt på Renfuels satsning. Preem, som i dag använder tallolja för sina evolutionprodukter, står exempelvis redo att köpa.

Annons: