Samvaro inför skörden

Samvaron inför skörden, att träffas och prata, är minst lika viktigt som att prova vattenhaltsmätare. Niklas Nilsson står för grillandet.
Textstorlek:

Sedan ungefär tio år samlas Norrbyås Hushållningsgille för en liten skördeupptakt.
– Vi samlas, provar och kalibrerar våra vattenhaltsmätare. Även om just det är syftet har den sociala biten, samvaron, blivit allt viktigare, berättar Stefan Svensson, ordförande.

Annons:

Dagen till ära var även grannförsamlingen, Gällerstas Hushållningsgille och den lokala LRF-avdelningen inbjudna.

När Svea Jord & Skog anländer brinner redan grillen utanför Lars- och Gudrun Nilssons loge i Hidingsta. Logen är utsopad. Om bara någon vecka drar skörden igång, då ska spannmålen in. Gårdens tröska står nysmord längst in. Traktens jordbrukare dyker upp med vattenhaltsmätare i högsta hugg.

Leif Erlandsson kommer med tre refernesprover som Lantmännen tillhandahållit. Folket samlas runt ett bord i logen. Referensproverna hälls upp i gamla urdiskade glassburkar och provandet sätter igång. Det finns ett prov med havre, ett prov med korn och ett med vete. Noggrant uppmätta på laboratorium.

– Ett problem är att spannmålen börjar påvekras av luftfuktigheten på en gång. Men det brukar fungera bra ändå, säger Leif Erlandsson.

Det kommer fram vattenhaltsprovare i flera varianter. Både moderna och lite äldre. En del med en inbyggd funktion för att mala provet, andra där man provar hel spannmål.

– Jag fick en avvikelse på 0,2 procent. Veteprovet var 13,3, jag fick 13,5, med min apparat, det får väl anses acceptabelt, sa Mikael Gustafsson.

– Generellt är kanske apparaterna som man mal provet i de mest tillförlitliga, säger någon.

Alla tar flera prover i varje prov för att vara på säkra sidan. En del passar på att kalibrera sina apparater mot referensroverna.

Jonas Gustafsson, inköpare på Svenska Foder i Kumla berättar varför vattenhaltsmätarens exakthet kan vara viktig:

– Vi får alltid några få leveranser per år som illusterar det här, berättar han.

Spannmålen får som mest hålla 14 procents vattenhalt för att tåla lagring

– Om vi ponerar att vi hämtar ett bil-lass som spannmålsodlaren mätt med sin vattenhaltsmätare. Enligt den håller lasset kanske 13,8 procent.

När så lasset analyseras vid spannmålsmottagningen, kanske en exporthamn, visar det sig att lasset istället håller 14,6 procent.

– Då måste vi ju torka lasset. Torkkostnaden dras av på betalningen. Den ligger på kanske fyra öre per kilo. Bil med släp, 40 ton, gör en kostnad på 1600 kronor. Då pratar vi ändå om en blygsam avvikelse. Visar mätren flera procent fel, kan torkkostnaden dra iväg.

Jonas är dock noga med att poängtera att det är frågan om ett exempel

– Ja, torkkostnaden varierar med vilket avtal man har med sin spannmålsköpare.

Det mest ekonomiska är givetvis att vänta så länge med tröskningen att spannmålen är tillräckligt torr när man tröskar. Det är ju också de flesta använder sina mätare.

– Ja, man kör en bit på skiftet, tar ett prov i tanken. Är det lite för blött provar man ett annat skifte, säger Mikael Gustafsson.

Flertalet vattenhaltsmätare fungerar så att de sätter en likspänning genom provet, sedan mätts motståndet, resistensen. Ju mer fukt, desto mindre motstånd.

Annons: