Kapplöpning mellan självföryngring och plantering

Speciella förhållanden när tusentals hektar brandhärjad mark ska föryngras.
Textstorlek:

Området där den stora skogsbranden härjade i Västmanland sensommaren 2014 kan nu närmast beskrivas som en kapplöpning mellan naturen och olika sätt att bedriva skogsbruk. Skogsägarföreningen Mellanskog har valt att plantera stora ytor hos sina medlemmar.

Annons:

– För det 40-tal medlemmar vi har i området innebar branden en ofattbar tragedi. Många såg generationers skogsskötsel gå upp i rök. Samtidigt insåg vi efter branden att vi stod inför nya utmaningar, som det nästan helt saknas erfarenheter från, berättar Niklas Fogdestam på Mellanskog i Västerås.

Vid en brand uppstår nya hot mot en skogsföryngring. Hur de utvecklas på ett så stort brandområde har få erfarenhet av.

– Bland annat finns en svamp, rotmurklan, som äter upp rötter på plantorna. Svampen kommer fram efter en brand. Vi vet inte heller hur snytbaggarna utvecklas när så stora ytor planteras. Hur övrig vegetation utvecklas är en annan fråga.

När man diskuterade på Mellanskog i Västerås kom man fram till att det bästa var att inte vänta utan börja agera.

– Om vi hade avvaktatr till 2018 hade vi fått börja med att genomföra en omfattande markberedning, en kostsam åtgärd på sådana stora ytor det handlar om. Här hade vi ju ett läge där naturen hade markberett på egen hand. Vi insåg att det borde utnyttjas.

Mellanskogs strategi blev att sprida riskerna och dela upp planteringen i tredjedelar.

– Det innebar att vi erbjöd våras medlemmar i området en strategi som gått ut på att vi planterade en tredjedel av varje enskild skogsägares mark i våras, en tredjedel nu under hösten. Den sista tredjedelen ska planteras i vår, 2017.

De flesta av skogsägarna i området har nappat på Mellanskogs planteringsstrategi.

– Några har valt att självföryngra. Ytterligare några har ännu inte ägarförhållandena helt klara. En del väljer att byta mark med varandra ochlänsstyrelsen har skrivit avtal om att skydda mark,

Ett problem vid planteringen har varit att välja rätt trädslag på rätt mark.

– Eftersom det rör sig om stora ytor där det ibland är svårt att känna igen sig, komma ihåg hur landskapet såg ut, vad som växte där, finns givetvis risken att vi satt exempelvis granplantor på tallmark.

– Vi är vana vid föryngringar på kanske tre-fyra hektar som ska planteras. Här kan det röra sig om tiotals hektar sammanhängande, kala ytor. Vi har i viss mån tvingats schablonisera och plantera samma trädslag över större ytor än vi normalt gör.

Generellt är det dock frågan om tallmark. När planteringarna är slutförda kommer man ha satt cirka 1,4 miljoner tallar och 400 000 granar.

Totalt har Mellanskog planterat mer än 1500 hektar hos medlemmar i brandområdet så här långt.

– Det vi har sett hittills är att de plantor vi satte i våras har utvecklas fint. Jag har varit ute och kikat på de vi satt nu under hösten, än ser det bra ut. Normalt fungerar det bra med höstplantering eftersom det ofta då finns gott om fukt, samtidigt som gräs och örter vissnat ner. Men nu har vi haft en extremt torr och varm höst, med sommarväder. Risken finns att att några plantor tar skada av det. Men det ser vi först i vår, fortsätter Niklas.

Planteringen ska som sagt slutföras i vår.

– Sedan ska vi inventera och eventuellt genomföra kompletterande plantering där det behövs. Vi räknar med att börja röja redan 2018. På Sveaskogs marker intill kan man se att lövträden kommer bra där det brunnit. Man har inventerat och räknat till 100 000 björkplantor per hektar i vissa ommråden

Sveaskogs plan är att skapa en så kallad ekopark där lövskogen ska få regera. Det ska bli Mellansveriges största sammanhängande lövskog. Den mark som Länsstyrelsen i Västmanland köpt in för att bilda reservat ska lämnas helt orörd.

– Samtidigt som branden givetvis var en förfärlig händelse så kommer det att bli skogligt intressant att se hur de olika strategierna utvecklas. Ett slags kapplöpning mellan olika strategier. Självföryngring, inga åtgärder alls och plantering, säger Niklas.

Annons: