Kommunkossor igen

Textstorlek:
Annons:

Det är ju alltid skojigt när någon reagerar på det man skriver. Har fått flera samtal från kommunala hållbarhetschefer som kanske inte riktigt delade min bild i förra Svea Jord & Skog, då jag skrev om kommunala kossor. Detta apropå att det blir allt vanligare att kommuner håller egna kobesättningar som ska beta kommunala marker.

Visst, att skapa meningsfull sysselsättning för människor långt borta från arbetsmarknaden och skapa biologisk mångfald med betande djur är absolut inget dåligt.

Men som jag ser det har man från kommunalt håll inte riktigt förstått poängen. Själva systemfelet i den kommunala upphandlingen. Läste nyligen om SKL, Sveriges kommuner och landsting, som uppmanar sina medlemmar att fortsätta köpa kyckling från Thailand. Kyckling vars uppfödning nog skulle rendera Svenska jordbrukare fängelsestraff. Dessutom med vidriga förhållanden för de anställda.

När man ska köpa livsmedel till skolbespisningar är det lägsta pris som gäller. Uppfödning som är vidrig för djuren, antibiotika i fodret, slavlika arbetsförhållanden, helt oviktigt, priset regerar, punkt.

Att kor hos Svenska bönder uppnår precis det man vill uppnå med sina egna djur är oviktigt. Att upphandling, konsumtion, skulle betyda något för samhällets utveckling, miljön i landet, arbetstillfällen eller liknande, är ett sammanhang man inte ser. Lägg ner ner vår produktion, köp billigt i Thailand och håll kommunala kor för skattepengar istället.

En hållbarhetschef som ringde upp mig sa att det ofta rör sig om att hålla små ytor öppna, betade, därför är det ingen jordbrukare som hålla djur eftersom det skulle bli för dyrt. Det var också svårt att få det betestryck man ville uppnå. De jordbrukare man samarbetade med hade för få djur.

Nähä? Som jag ser det kan man vända på det resonemanget. Betala vad det kostar så kan jag garantera att jordbrukarna skulle stå på rad med kossor och får i stora hjordar. Med rätt betalning får man rätt betestryck.

Man vill gärna ha det där fina. Djuren ska ligga på en äng och idissla. Naturfolket ska se sina fåglar. Men det är svårt att se att det finns en företagare i bakgrunden som måste få verksamheten att fungera med betydligt mindre personal än vad kommunen har att tillgå. Kossor kräver tillsyn och vatten, även om de är en bit bort. Får man inte betalt har man inte möjlighet att ge dem det, då håller man kvar korna runt gården istället.

I andra delar av världen löser man det det här genom att betala vad det kostar för lokala livsmedel. Man ser helheten, att lokala affärer gynnar verksamhet lokalt. Att kossor, får och odling på platsen skapar mervärden, arbetstillfällen, företagsamhet och mångfald.

Jag vet att upphandlingsregler med EU i bakgrunden sätter käppar i hjulen. Men man löser det på andra håll i EU. Det finns exempel där man löser det även i Sverige. Det går, med god vilja.

Annons: