Liens efterträdare

Textstorlek:

Skogs- och jordbruksmaskiner blir allt mer påkostade och avancerade. Men det finns också en annan kategori – slitvargarna – som bara går och går. Under rubriken ”Trotjänaren” letar vi upp veteraner i arbete, fjärran från puts och utställningsskick.

Annons:

Att säga att Michael Grönqvists självbindare är en maskin i kontinuerligt arbete vore kanske att överdriva. Men han skär lite havre till julkärvar varje år år med maskinen.

– En rolig grej. Vi säljer lite julkärvar, säger Michael när Svea jord & skog träffar honom på traktorn vid Stenåsen i Hardemo, utanför Kumla.

Mc Cormick-självbindaren är i ovanligt bra skick. Mycket tack vare att den förvarats inomhus sedan den slutade användas.

– Den såldes ny hit till Hardemo, en gård i byn Brändåsen, några kilometer bort, berättar Michael.

Michael har smort och ersatt några av läderremmarna i mattan som matar undan spannmålen från skärbordet med spännband.

– Lädret var uttorkat och gammalt. Men i stort är bindaren i bra skick.

Det var Mc Cormick i USA som i slutet av 1800-talet uppfann självbindaren. Egentligen var den stora uppfinningen själva knytaren. Knytaren kom sedan att användas i modernare pressar. Man kan utan överdrift säga att självbindaren, och dess föregångare, självavläggaren, revolutionerade jordbruket. Innan detta tekniksprång var de liar eller skäror som gällde när spannmålen skulle skördas.

Självbindaren slår av spannmålen med en slåtterkniv. En stor haspel hjälper till att knuffa spannmålen bakåt. Den ramlar på en matta. elevator som för den åt sidan och via ytterligare en matta upp i bindaren, där en lagom kärve, eller nek, samlas ihop, knyts och trillar ner. Om det kallades nek eller kärve varierade lite mellan landsändarna.

– Den här bindaren har ett slags uppsamlare som underlättar arbetet, enklare modeller släpper kärvarna direkt på marken. När vi kör kan vi samla cirka tio kärvar i uppsamlaren och släppa dem på ett ställe, säger Anders Andersson som hjälper till genom att sitta bak på självbindaren.

När så självbindaren gjort sitt jobb fick man för hand resa upp skylarna mot varandra så de torkade, de kallades då en skyl. När de var torra handlastades de på en vagn för att köras hem till en loge, där tröskningen vidtog, med ett tröskverk och kanske fyra-fem personer inne på loggolvet.

Trots att självbindaren och tröskverket innebar rejäla teknikkliv innebar skörden fortfarande ett oerhört personalintensivt och tungt arbete. Därför var det inte så konstigt att skördetröskorna snabbt slog igenom totalt på bara ett decennium. Med en tröska gjorde ju 1-2 man samma arbete som kanske fem-tio gjort tidigare.

Den första Mc Cormick-bindaren importerades 1906. Som flest bindare, 7000, såldes det 1946, då även många mindre gårdar skaffade självbindare. Under hela 1950-talet höll sig försäljningen på en hög nivå. Traktorerna gjorde självbindarna effektivare. Men nu hade också skördetröskorna börjat komma. På bara kanske tio år kom de att nästan helt dominera skördearbetet. mot slutet av 60-talet var det bara enstaka gårdar kvar som tröskade med bindare och tröskverk här i Mellansverige.

Michaels självbindare drivs med kraftuttaget från traktorn. Det var en relativt sen konstruktion. Det vanliga var annars att bindaren drevs av rörelsen framåt via ett stort, ofta lite ballongliknande drivhjul under bindaren.

– Vi tror det här är en relativt sen bindare, kanske en av de allra sista som såldes, även om vi inte har koll på årsmodellen. Den heter ST 7, det innebär att det är sju fots skärbord. Det var en stor maskin, som när den drogs efter hästar krävde tre hästar. Men denna är som sagt helt konstruerad för traktor.

Vid skörd sticker skärbordet ut på sidan av traktorn. En man måste sitta på en sits från vilket avlägget styrs, liksom skärhöjden och haspelns höjd över bordet. Försök gjordes att rationalisera jobbet. Bland annat fanns ett system där traktorn kunde styras från sitsen på bindaren med wirar. Blev märkligt nog inte någon riktig succé.

– Jag kan också styra var på kärven, eller neken, snöret ska sitta. Man vill ha en optimal placering så kärven blir stadig, säger Anders Andersson, som styr bindaren när vi är på besök.

– När man ska transportera denna sätter man på speciella transporthjul och ett extra drag, sedan drar man den på tvären, med skärbordet först.

Mc-Cormick slogs redan i början av 1900-talet ihop med företaget Deering Harvester. Koncernen kom att kallas International Harvester. Varumärkena Mc Cormick och Deering levde dock vidare. International harvester startade tidigt en sammansättningsfabrik i Norrköping, där maskiner för stora delar av Europamarknaden monterades.

Annons: