Björnen från Polen

Textstorlek:

Skogs- och jordbruksmaskiner blir allt mer påkostade och avancerade. Men det finns också en annan kategori – slitvargarna – som bara går och går. Under rubriken ”Trotjänaren” letar vi upp veteraner i arbete, fjärran från puts och utställningsskick.

Annons:

Albin Sandbergs Ursus 1201 från 1977 får betraktas som rejält ärrad och sliten. Inte så konstigt. Jordbrukstraktorer får ofta leva ett hårt liv. Ursus betraktades redan när de släpptes i Sverige som ett billigt lågprisalternativ. En öststatstraktor. Kanske har det gjort att de som finns kvar fått leva ett än hårdare liv än andra maskiner.

Men trots ryktet var Ursus inte dåliga maskiner.

– Med tanke på vad den här traktorn varit med om får den nog sägas ha varit bra. Den går utmärkt fortfarande och är mycket smidig för sin storlek. Jag använder den för att dra hem ved, berättar Albin.

Albin berättar att den utseendemässigt gigantiska motorn är rejält råstark och att traktorn precis som andra bakhjulsdrivna traktorer från den här tiden vänder på en femöring. Just vändradien var ett av skälen till att det dröjde en bra bit in på 1980-talet innan folk på allvar började köpa fyrhjulsdrivet.

– Eftersom den är råstark och ofta går på låga varv exempelvis när jag lastar med skogskranen, är bränsleförbrukningen låg.

Hydraulpumen är utbytt, liksom kopplingen.

– Vi drog en Wibergsharv med den som var för stor. Det tog knäcken på kopplingen, minns Albin.

Det var Albin och hans far som köpte traktorn på en gård i närheten för drygt 20 år sedan. Redan då var den gammal.

Även Gunnar Ryd som drev mjölkproduktion utanför Pålsboda, vittnar om Ursus, och Zetors fördelar.

– De var förhållandevis rejält byggda. Billiga delar och lättskruvade, minns han.

Traktorerna fick rykte som arbetshästar som inte behövde särskilt mycket kärlek för att fungera år efter år.

Kopplingen till Zetor då?

Ursus på 1970-talet var i praktiken licenstilverkade Zetor. Varje modell som såldes motsvarades av en i princip likadan Zetor.

– Som jag förstått det fanns två skillnader. Färgen och det faktum att gångjärnen på dörrarna satt i bakkant på Ursus och i framkant på Zetor. Zetor tillverkades i det som då var Tjeckoslovakien, i staden Brno, medan Ursus tillverkades i Polen, fortsätter Gunnar.

Både Zetor och Ursus var storsäljare på 1970-talet och tidigare delen på 80-talet. 1975 var en Ursus-modell Sveriges mest sålda traktor. Då ska man ha klart för sig att det på den tiden såldes betydligt fler traktorer än i dag. Möre maskiner som importerade Ursus sålde som mest 300 traktorer per år.

Zetor och Ursus inledde sitt samarbete redan 1964, då Zetor hjälpte polackerna att modernisera sin traktortillverkning, som då var föråldrad.

Märket försvan helt från Sverige 1995. Då EU-inträdet ändrade importreglerna. Sedan i fjol importeras Ursus igen, nu i modernare tappning. Det finns bland annat en prestigemodell med steglös låda. Namnet Ursus betyder björn på polska. Det är Möre maskiner som åter börjat importera märket.

Albins traktor har som sagt en utseendemässigt enorm sexcylindrig motor på 6,8 liter och cirka 110 hästkrafter, det fanns en vassare variant med Turbo. Traktorn väger 4,8 ton. Den kunde lyfta 3,5 ton på trepunktslyften och hade två dubbelverkande hydrauluttag, vilket inte var självklart 1977. Det var inte heller fyrhjulsdrift, vilket man kunde få på sin Ursus 1201 för drygt 10 000.

Ursus och Zetor var moderna för sin tid på flera sätt. Hytten var mycket rymlig och bjöd på jättestora glasytor, med förnämlig sikt. Helt slätt hyttgolv var ovanligt 1975. De båda 12-voltsbatterierna är försänkta i golvet. Under gång är de parallellkopplade, men i startögonblicket kopplas de om till seriekoppling via ett jättelikt relä under stolen. Startmotorn drivs nämligen av 24 volt. Den är på drygt sex hästkrafter.

Traktorn var försedd med hydraulisk snabbväxel och hydrauliskt inkopplat kraftuttag. Växelspakarna sitter på varsin sida stolen. Backen ligger i samma växellåda som hög- och låg, man kan backa snabbt om man vill.

En av de mer kuriösa finesserna på dessa traktorer var kompressorn. Vid motorn sitter en remdriven kompressor som är kopplad till en lufttank. I Sverige, där luftbromsar sällan förekommer, var kompressorn endast till för renblåsning, eller om man behövde pumpa ett däck ute i fält.

Fjädring på framaxeln var också standard, mycket ovanligt på 70-talet.

Många Zetor och Ursus har hamnat i skogen tack vare den förträffliga frigångshöjden.

Fakta från Zetors webbplats, trakorkalendern från 1977, samt tractordata.com.

Annons: